Min första smak av frihet

Efter 17 år och 8 månader fick jag äntligen gå ut på min första permission utan vakter. Jag träffade tjejen för första gången och var på ett dop. Det var overkligt. Drömlikt. Helt fantastiskt. En av de bästa dagarna i hela mitt liv.

   En känslostorm av glädje fyllde mig när jag, klockan 05:35 den 3 juni, lämnade den taggtrådsinneslutna världen bakom mig.

   Det duggade lätt, men inget kunde förstöra mitt goda humör. Jag tog ett djupt andetag, njöt av stunden och plockade sen fram min mobil och tog ett foto av mig själv med Skänningeanstalten i bakgrunden. Promenaden till tågstationen var känslosam, men det fanns ingen nervositet, bara förväntan och lycka.

   På tåget började jag sätta mig in i hur en smartphone funkar, det var ju min första någonsin. Den knappa timmen det tog till Linköping där jag skulle byta tåg, blev jag aningen klokare, men lyckades inte få upp min bild på instagram. Men med hjälp av ett par samtal till min vän Joakim kom jag igång och sen flöt det på, dock inte länge till.

   Jag satt i kupén med blicken fäst på mobilskärmen, precis som alla andra passagerare, när ett meddelande hördes i högtalarna. Tåget hade gått sönder och vi var tvungna att byta. Alla andra blev irriterade, men inte jag. För egen del log jag och insåg att förseningar är en del av vardagen för folk i det fria och jag gladdes åt att idag vara en del av detta. Viktigast var att ringa anstalten och meddela förseningen, vilket är en skyldighet enligt de villkor som gällde för min permission.

   Jag kom fram till Stockholm en dryg timme försenad, vilket innebar att det var bråttom att ta mig till häktet för att anmäla mig. Under egna utevistelser villkoras ofta att den intagne ska få sin permissionssedel stämplad hos Kriminalvården eller Polisen. Jag hade fram till 11:00 på mig, klockan var efter 10:30.

   Även om det var okej att komma för sent eftersom det varit strul med tåget, så ville jag ändå försöka hinna. Men först något viktigare. Min flickvän skulle möta mig. Detta skulle bli första gången vi sågs i verkligheten. Fjärilarna i min mage fladdrade febrilt när jag såg henne komma gåendes mot mig, hon var lika snygg i verkligheten som på fotona. Jag hade längtat efter denna stund, min lycka var total.

   Vi hann fram till Kronobergshäktet bara tre minuter försenade, sen började resan ut till Lidingö där dopet av min gode väns förstfödde son skulle hållas. Jag skulle spela en aktiv roll, eftersom jag ombetts vara gudfar. En stor ära som gladde mig något oerhört.

   Framme vid min väns barndomshem möttes vi av vänlighet och värme. Där var ganska mycket folk, men jag trivdes enormt. Att träffa nya personer och umgås i normala sociala sammanhang var något jag verkligen hade saknat. Den vackra dopceremonin skedde på en brygga och jag var verkligen hedrad över att stå där tillsammans med de andra huvudpersonerna. Runt om fanns alla gästerna, filmandes och fotograferandes med sina telefoner. Detta var sannerligen en glädjens stund för alla samlade.

   Sedan följde mingel med mat och dryck. Jag trivdes som fisken i vattnet. Alla var välkomnande och detta fick mig att reflektera över den andra chans jag har fått och hur viktigt det är att ta vara på den. Att jag fick möjlighet att dela allt detta med min flickvän, gjorde stunden än mer speciell. Min gudsons dop blev på ett sätt även en symbolisk nystart för mig.

   Tiden gick alltför fort och snart var det dags att ta sig till centralstationen för återresan. Jag och tjejen fick en stund för oss själva innan tåget skulle gå. Vi tog en fika där hon introducerade mig till min första chai latte någonsin, som för övrigt var supergod. Dessa avslutande minuter tillsammans blev det perfekta slutet på den perfekta dagen.

För övrigt anser jag…

   att Kriminalvården borde utbilda sina vikarier bättre. Det är alltid strul under sommarmånaderna.

 

   Ricard A R Nilsson  är dömd till livstids fängelse för mord, men fick under 2017 sitt straff tidsbestämt till 30 år. Under åren har han hunnit beta av nio universitetsexamina och är idag Kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Ricard har släppt böcker, bland annat ”En livstidsdömds dagbok”. I hans författande skildras ofta det brutala fängelselivet.

Följ Ricard i sociala medier:

nilsson-larancuent.com/ricards-blogg

instagram.com/nilsson_ricard

twitter.com/ricardnilsson

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.