Börje Carlsson

Tänk att allt ska vara så besvärligt – ja näst intill omöjligt

Den nya polisorganisationen som startades upp den 1 jan 2015 var polisens enda möjlighet att komma igen och leva upp till medborgarnas förtroende. Det var också polisens enda sätt att skapa ordning för att hålla de ekonomiska ramarna.

   Organisationen skulle bli bättre på alla tänkbara sätt. Medborgarna skulle sättas i fokus med större närhet till polisen, polisen skulle vara tillgängligare och öppnare och omorganisationen skulle bli svar på varje medborgares våta dröm om en effektiv och närvarande polis.

   Den nya polisorganisationen skulle bli en plattare myndighet med kortare beslutsvägar. Ja, polisen skulle bli ett under av effektivitet och det bästa av allt var att allt detta rymdes inom den befintliga ekonomin. Inga ytterligare ekonomiska tillskott skulle behövas.

   Genom kommunavtal och medborgarlöften skulle även de minsta orterna och kommunerna få tillgång till polis som dessutom skulle skapa trygghet och säkerhet.

   Hur blev det? Hösten 2014 påbörjades ett kattrakande med att en massa strategiska chefstjänster skulle tillsättas med åtskilligt högre lön och slutligen tillsattes Dan Eliasson som rikspolischef. Eftersom han hade två misslyckade generaldirektörstjänster bakom sig blev detta en dyr värvning som bara kostade smulor mindre än vad statsministern har i lön.

   För dessa pengar fick vi en rikspolischef, som inte begrep ett skvatt om polisverksamhet, och som med bakbundna händer skulle fullfölja en omorganisation som en beskäftig jurist lyckats få regering och riksdag att tro på.

   Denne, Rolén, trodde nog att tjänsten som rikspolischef var vikt åt honom men han var ärlig nog att säga att omorganisationen krävde mer pengar och med det var hans saga all.

   När organisationen ett par år senare var genomförd kallades den av de högavlönade cheferna för det bästa som hänt svensk polis.

   Av övriga poliser och medborgare blev omdömet tvärtom det sämsta som hänt en svensk myndighet och då har vi både Försäkringskassan och Migrationsverket att jämföra med.

   Som av en händelse har båda dessa statliga verk haft Dan Eliasson som chef.

   Den nya polisorganisationen centraliserades på ett näst intill omöjligt sätt. Beslutsvägarna blev näst intill omöjligt långa, ja de blev nästan lika långa som uttryckningsvägarna i den nya effektiva polisorganisationen.

   Beslutsvägarna och uttryckningsvägarna blev så långa att det mesta hamnade fel. Men fortfarande var omorganisationen det bästa som hänt svensk polis enligt samma höga chefer som inte ville riskera sin plats vid köttgrytan genom att vara ärliga.

   Nu började dock en och annan i chefsställning inse att kanske vägvalet blivit fel och dristade sig att antyda att närheten till medborgaren borde utvecklas genom en viss decentralisering inom regionerna.

   Mina tankar: Denna olycksaliga omorganisation tänkte jag försöka beskriva och exemplifiera genom aktuella siffror och detaljer. Jag tänkte skriva om polisens omnipotens, om de långa beslutsvägarna och om en omöjlig organisation.

   Jag har därför begärt ut olika organisationsuppgifter från region öst. Varje begäran har slutat med att uppgifterna inte finns tillgängliga eller är av den arten att sekretess föreligger.

   Jag ville inte veta några statshemligheter utan bara ha ut några organisationsuppgifter samt numerären på de olika enheterna. Detta för att kunna visa att polisen inte är till för alla medborgarna. Att polisen inte finns i hela Sverige och att den mesta landsbygden saknar polis.

   Inte ens där polisen finns svarar de för ordning och säkerhet utan här finns oftast olika vaktbolag inhyrda, att polisen inte sköter utredningsverksamheten utan överlåtit denna på administrativ personal och att trafiksäkerheten sköts av bilinspektörer som nog kan både besiktiga ett fordon och serva fartkameror.

   Jag tänkte försöka beskriva polisens stora administration och byråkrati som ofta sköts av poliser.

   Allt detta tänkte jag beskriva med siffror och exempel men inget av detta är möjligt eftersom en trångsynt polisintendent i östra regionen anser att ett utlämnande av dessa uppgifter till mig skulle äventyra eller vålla fara för rikets säkerhet och att polisens verksamhet för att förebygga, uppdaga, utreda och beivra brott skulle skadas om uppgiften röjs. Själv tror jag att det handlar om att det är polisens anseende som kan skadas om dessa uppgifter offentliggörs.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.