Låt oss se regeringens haveri som en rättegång

Det är redan lite av en medierättegång – på gott och ont. Så låt oss fortsätta med vad vi kan få fram om vi tittar närmare på de olika vittnesmålen i form av vad en del ministrar framfört och Säpo-förhören av anställda på Transportstyrelsen. Och därmed försöka komma fram till vilka som rimligen bör avsättas och vilka som inte bör sparkas.

   Säpos utredning är här och där maskad men det finns ändå en hel del läsbar information. Där klargör bland annat att generaldirektören för Transportstyrelsen konstaterar att hon inte har någon kunskap om säkerhetsfrågor av det här slaget.

   Styrelseordföranden klargör samma sak. ”Jag vet inte riktigt vad som är skyddsvärt” säger han bland annat när Säpo hör honom.

   Alltså är det personer som inte skulle ha fått de där uppdragen. De är naturligtvis skyldiga till att det hela har skett eftersom det handlar om lagbrott – men hur är det med de som tillsatt dem? Är inte de högst medskyldiga när de har tillsatt inkompetenta personer, som därtill tycks tro att de kan begå lagbrott i och med att de fått de här höga posterna?

   Och hur är det med styrelsen i övrigt. Borde inte den bytas ut i sin helhet? Eller ska de övriga ledamöterna få fortsätta att sitta där utan att ta konsekvenserna av vad som skett?

   Det är 14 390 personer i Sverige som har skyddade personuppgifter. Det här omprövas oftast årligen och det ska finnas en akut utsatthet för att få det. De av dessa som har körkort, vilket torde vara en majoritet på uppemot minst 9-10 000 kan nu ha blivit röjda och fått sina skyddade uppgifter om var de till exempel bor spridda här och där.

   Det kan vara kvinnor som har utsatts för grovt våld och är förföljda. Journalister som har blivit dödshotade och där det finns anledning att ta hoten på allvar. Ministrar, partiledare och andra framträdande politiker. En del kriminal- och säkerhetspoliser. Personer som arbetar inom, eller är knutna till Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten MUST. Och därmed ett antal svenska agenter.

   Det här är vad det handlar om och risken för att de här personerna nu är röjda analyserades så här av Säpochefen Anders Thornberg:

– Det har tagits ett aktivt beslut att bryta mot lagen. Och vi måste i det här läget utgå ifrån att känsligt material är röjt och har kommit i orätta händer.

   De som bland andra har haft tillgång till det här är 31 datatekniker i Tjeckien och ett antal tekniker i Kroatien och Rumänien, som inte är säkerhetskontrollerade.

   Det är att observera att brottet begicks i maj 2015 och att internrevisionen på Transportstyrelsen ifrågasatte det redan i juni samma år. Hon som var, och förhoppningsvis fortfarande är, chef för internrevisionen vände sig till generaldirektören men fick inget gensvar. Då fortsatte hon enligt Säpos rapport med att kontakta styrelsen, men inget hände där heller. Hon kämpade verkligen för att stoppa den här brottsligheten i ett skede där det fortfarande var möjligt att stoppa haveriet. Men hon möttes av likgiltighet, arrogans och inkompetens.

   Konsekvenserna för generaldirektören Maria Ågren blev att hon avsattes och fick ett strafföreläggande på 70 000 kronor i böter för sina lagbrott. Strafförelägganden ska av praxis ha föregåtts av domstolsutslag i liknande brott. Si och så mycket i böter för snatteri och olovlig körning etcetera. För det här brottet finns ingen sådan praxis. Och det är inte upp till åklagare att ta över domstolarnas dömande och bilda någon form av praxis. I en domstolsförhandling hade mycket kommit upp i ljuset och jag tvivlar starkt på att Ågren hade kommit undan med böter. Den delen av den här historien luktar.

   Nu är en ny generaldirektör tillsatt, Jonas Bjelfvenstam. Alltså han som framträdde ytterst nervöst på presskonferensen med statsministern. Svettades ymnigt och hade små ticks. Han framförde vad som skulle föreställa ett lugnande meddelande om att:

– Det mesta har hämtats hem nu.

   Vadå hämtats hem? Om den här informationen har läckt ut så löser man inga redan uppkomna problem med att hämta hem något – vad det nu är. Så frågan måste ställas, är han lika totalt okunnig avseende de här frågorna som sin föregångare?

   Därmed över till ministrarna. Låt oss börja med försvarsminister Peter Hultqvist. Enligt honom har det gått till så här: Tjänstemän på hans departement får reda på det här först i februari 2016 och lägger fram det för honom månaden därpå. Han förvissar sig då om att försvaret vet det här och har börjat vidta åtgärder, vilket de har.

   Öb framför dock på presskonferensen med statsministern i veckan att:

– Militära agenter kan ha blivit röjda.

   Vilket dock kan ha skett redan innan han och försvarsministern fått reda på vad som hänt.

   Försvarsministern hävdar att han inte haft någon anledning att informera statsministern. Vilket han nog har rätt i, eftersom folket på försvarsdepartementet har informerats av tjänstemän från näringsdepartementet och justitiedepartementet. Därmed måste han rimligen utgå ifrån att om statsministern ska, eller har, informerats så är det upp till de ministrar som huserar på dessa departement att ombesörja det.

   Vilka är då dessa ministrar? Det är dels infrastrukturminister Anna Johansson och inrikesministern Anders Ygeman. Och dels, inte att glömma – deras chefer. De som är huvudansvariga ministrar för näringsdepartementet och justitiedepartementet, Mikael Damberg och Morgan Johansson.

   Enligt Säpo informerades folk på justitiedepartementet om vad som var på gång redan under hösten 2015. I januari 2016 inleds en fundersökning mot generaldirektören Maria Ågren. Och enligt försvarsminister Peter Hultqvist ska Mikael Damberg ha fått information om vad som är på gång i februari 2016.

   Det vore rent förunderligt om inte justitieminister Morgan Johansson också hade fått information om det hela vid den tiden. Alltså någon gång under vintern 2016.

   Det är ju inte så att högre tjänstemän från närings- och justitiedepartementet träffar folk på försvarsdepartementet om de inte anser att det är något viktigt som hänt och som försvarsministern måste få veta. Och det är ju inte heller så att det framförs känslig information av det här slaget utan att ha fått ok för det från sina högsta chefer.

   Alltså har man senast under vintern 2016 insett att det här inte är någon liten skitsak, utan att det handlar om rikets säkerhet och i högsta grad berör det svenska försvaret och därmed svenska agenter som kan ha röjts.

   Var landar vi då i ”rättegången”. Är det sannolikt att infrastrukturminister Anna Johansson först i januari 2017 får reda på vad som hänt? Ja, faktiskt. Eftersom hon anses vara en svag minister och det här är ytterst känsliga frågor så kan man ha hållit henne utanför. Enligt hennes CV, så klargörs att hennes ”högre” utbildning består av ett år på Komvux där hon studerade med inriktning på samhälle/ekonomi. Och någon arbetslivserfarenhet att tala om har hon inte heller. Hon tillhör den lilla grupp människor som var politiker redan som foster. Det är hög tid att avsätta henne. Ministrar som andra ministrar rundar i viktiga frågor ska vi inte ha.

   Hur är det då med Anders Ygeman och Morgan Johansson? Det där som Ygeman upprepar att det är näringsdepartementets folk som ska informera statsministern, håller det? Ja, kanske det är så fram till januari 2016. Men efter att förundersökningen inleds så handlar det om brottslighet och det ligger under justitiedepartementet.

   Därmed är det naturligtvis inget som hindrar Ygeman, eller kanske mer naturligt hans chef, Morgan Johansson, att informera statsministern om att det är en förundersökning inledd om en fråga som rör rikets säkerhet. Och att det handlar om att en generaldirektör sannolikt har begått lagbrott.

   Det här har nu blivit lite av en partipolitisk pajkastning, där vänstern vill skylla på att statliga verk får hålla på med outsourcing och högern svarar med att det här handlar om lagbrott – och att det finns lagar och regler för outsourcing som har brutits.

   Jag anser att allianspartierna i huvudsak har rätt i den här frågan. Så här får det inte gå till i en demokrati. En sådan här fråga får inte mörkas på det sätt som gjorts. Någon eller några på hög nivå måste ta konsekvenserna.

   Dock tycker jag att det är fel att rikta misstroendevotum mot försvarsminister Hultqvist, av skäl som jag förklarat ovan. Han är inte som försvarsminister ansvarig för Transportstyrelsen eller frågor som rör lagbrott inom landet. Därtill är han en högt respekterad försvarsminister även bland borgerliga militära experter. Av mig frikänns han i den här ”rättegången”.

   Däremot är jag helt med på misstroendevotumen mot Anna Johansson och Anders Ygeman. En allmänt sett svag minister som ljög om skälet till avsättningen av Maria Ågren och en inrikesminister som totalt har misslyckats med att få ordning på polisväsendet, kommer definitivt inte att bli svåra att ersätta.

   Det är ett bondeoffer som statsministern kan kosta på sig. Och bör göra. Om inte annat så av rent partitaktiska skäl, för att nästa riksdagsval närmar sig och att han måste ta konsekvenserna av att han sagt att det som hänt är ett haveri och att han önskar att han hade blivit informerad tidigare.

   Men om jag fick bestämma skulle även Morgan Johansson och Mikael Damberg avsättas. Dock är jag inte så naiv att jag tror att det kommer att ske. Men i många europeiska länder, troligen de flesta, är jag övertygad om att motsvarande höga ministrar hade de fått ta konsekvenserna och avsatts utifrån ett sånt här haveri. I en del länder hade kanske hela regeringen avgått.

Tillägg 27 juli 11.30

   Statsministern valde att låta Anna Johansson och Anders Ygeman gå. Men att behålla försvarsministern. Det är naturligtvis politiskt smart. Nu är det upp till alliansen att fullfölja misstroendet mot försvarsminister Peter Hultqvist, som visat sig kunna samarbeta bra med de flesta allianspartier och därtill hyllats som en mycket bra försvarsminister av borgerliga militär experter. Vi får se hur det går framöver.

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.