Anders Borg

Anders Borgs magplask i backspegeln

Vad hände egentligen på den där festen? Och vad var det för slags fest? Var den stora medieuppmärksamheten befogad? Och avgick Borg frivilligt från en del oerhört välbetalda styrelseuppdrag? Det är först nu som många av frågorna kan besvaras.

   Låt mig först klara ut några enkla klara frågor. En del har hävdat att då det var en privat fest så var det fel av medierna att rapportera om vad Borg hade haft för sig. Några har till och med påstått att det därmed inte skulle vara något som polisen skulle lägga sig i.

   Handlingar som utgör brott är lagbrott antingen de begås på en privat fest eller inte. Alldeles för många mord, dråp och våldtäkter begås på privata fester. Och naturligtvis döms gärningsmännen ändå för det. Det vill säga, om de blir gripna och åtalade.

   Andra har hävdat att Anders Borg inte längre är en offentlig person. Men det är han. Ingen satte en pistol mot hans huvud och tvingade honom att bli finansminister. Ingen tvingade honom att ställa upp på tusentals intervjuer i svenska och internationella medier.

   Och när alliansen förlorade regeringsmakten så var det ingen som tvingade Anders Borg att ge offentlighet åt sin skilsmässa och sitt nya förhållande med en kvinna som är en kändis, eller berätta offentligt om den stora dyra våning på Östermalm i Stockholm som de köpt och trivdes så bra i. Ingen har heller tvingat honom att hålla föredrag eller posera på bilder i alla tänkbara kändissammanhang.

   Kort sagt, för den intresserade har det i det närmaste varit möjligt att vecka för vecka veta var Anders Borg varit någonstans och vad han gjort där. Så nog har han idogt valt att fortsatt vara en offentlig person.

   Men ska han därmed få löpa gatlopp i medierna? Nej, och det har det inte heller varit fråga om. Det har varit en befogad brottsbevakning, som handlat om flera åtalbara brott som en mycket framträdande offentlig person varit misstänkt för. Och som polisen har försökt utreda.

   Hade det handlat om en enstaka fortkörning utan att någon blivit skadad hade det kunnat passera. Möjligen hade det blivit en liten notis någonstans. Men sexuellt ofredande och olaga hot är inga skitsaker. Det är sånt som den senaste tiden fått stor medieuppmärksamhet när helt okända förortskillar gjort sig skyldiga till det.

Vad vet vi då, när det nu gått en tid?

  • Vi vet att det var en fest på Husarö i Stockholms skärgård.
  • Vi vet att det var en familjefest med många barn som sprang omkring och lekte.
  • Vi vet att det dracks alkoholhaltiga drycker.
  • Vi vet att Anders Borgs sambo Dominika Peczynski hade blivit inbjuden och att Anders Borg fått följa med henne.
  • Vi vet att en del gäster kom med egna båtar som de kunde sova över i.
  • Vi vet att huset där festen hölls var ett stort enplanshus.
  • Vi vet att värden för festen hade beslutat att barnfamiljerna i första hand skulle kunna få sova i det huset.
  • Vi vet att festarrangören därtill hade hyrt in sig på ett antal småstugor med enklare standard, som tillhörde ett vandrarhem, där gäster som inte hade barn med sig kunde få sova över.
  • Vi vet att det störde den berusade Anders Borgs att han och hans sambo skulle få sova i ett av dessa små enkla hus så till den grad att han fick tokspel.
  • Vi vet att han halade fram och viftade med sin snorre, började klämma på andra mäns könsorgan, hotade folk och kallade en del kvinnor för slampa och hora.
  • Vi vet att när olika medier började rapportera om det här så hade de flera källor som var och en kunde berätta om vad som hänt.
  • Vi vet att Anders Borg själv, efter att det hade kommit ut i olika medier, har bekräftat på Facebook att han uppfört sig illa på den där festen.
  • Vi vet att de källor medierna har haft, har beskrivits som ”anonyma källor”.

   Låt oss stanna upp där. Vad betyder ”anonyma källor”. Det betyder att de inte vill gå ut med sina namn men att en seriös redaktion accepterar det om man dels på redaktionen vet vem källan är och kan kontrollera att han hon varit på den där festen. Och dels, som här, har flera källor.

   När en redaktion därmed är övertygad om att det som framförts verkligen har hänt, kan man publicera det hela. Och då har källorna som det heter på juristsvenska ”källskydd”. Det är reglerat i grundlagen och om man då ändå skulle gå ut med källans namn så utgör det ett lagbrott.

   I journalistiska sammanhang benämner vi alltså det här ”källor”. I en polisiär förundersökning använder man ordet ”vittnen”. När flera seriösa vittnen oberoende av varandra framför samma sak, väger det tungt i en domstol. Men det kräver då naturligtvis att de är beredda att framträda och vittna.

   Alltså är det fullt möjligt för seriösa medier att rapportera om händelser som inkluderar brottslighet, samtidigt som det inte blir möjligt för polis och åklagare att leda det till åtal. Och det är vad som skett i det här fallet.

   Redan för en vecka sedan konstaterade jag i min krönika att Anders Borgs agerade inte skulle resultera i åtal. Det är inte så mycket att slå sig för bröstet för och skandera ”vad var det jag sa”. Det behövdes inte så värst mycket till analytisk förmåga för att kunna förutse det.

   I vissa kretsar ”tjallar” man inte. Det här var en sådan krets. Hells Angels och Bandidos utgör andra kretsar där samma sak gäller. Men, invänder nu kanske någon, det gäller väl i alla kretsar av vänner? Nej, det är inte ovanligt att man drar en gräns där det handlar om uppenbara lagbrott.

   Tillbaka till medierna. Har det inte skrivits något som det funnits skäl att ifrågasätta? Jovisst. Vi reagerar sannolikt på olika saker och skriverier. Själv har jag reagerat när kvinnor, och män, gjort stor sak av att Anders Borg kallat kvinnor för horor och slampor men inte nämnt de betydligt grövre brott han gjort sig skyldig till i form av olaga hot och sexuellt ofredande mot män. Men de kanske har en egen personlig lagbok som inte överensstämmer med min uppfattning och Sveriges rikes lag?

   Hur var det då med de oerhört välbetalda styrelseuppdragen som Anders Borg hävdade att han lämnade för att skydda dessa företag? (Borgs enmansföretag fakturerade 2016 drygt 16 miljoner kronor för styrelseuppdrag, föredrag och liknande. Alltså drygt 1,3 miljoner i månaden i snitt för något som inte varit ett heltidsjobb.)

   Festen hölls den 28 juli. Först sex dagar senare, den 3 augusti, publicerades artiklar om vad en ”före detta minister” hade haft för sig på en fest. Man gick då alltså inte ut med Anders Borgs namn.

   Dagen därpå, sju dagar efter händelsen, går Anders Borg själv ut med en ursäkt på sin Fb-sida. I och med att han nu själv framträtt och olika medier fått historien bekräftad så skriver svenska medier för fullt om händelsen. Brittiska Daily Mail hakar på och därmed blir det internationellt känt.

   Den 5 augusti får Anders Borg sparken från sitt uppdrag som vice ordförande i Kinneviks styrelse. Samma dag påbörjar polisen en förundersökning avseende de brott Borg är misstänkt för.

   Två dagar senare, den 7 augusti, får han sparken som rådgivare för det stora finanshuset Citi.

   Den 8 augusti lägger polisen ner sin förundersökning eftersom inga målsägare eller vittnen är beredda att stiga fram.

   Hur kan jag då så säkert hävda att Anders Borg fått sparken från de här välavlönade uppdragen? Han påstår ju att han självmant avgått för att skydda företagens rykten. Men om det vore så skulle han väl rimligen ha avsagt sig dessa två uppdrag samma dag? Och även andra uppdrag i olika företag som han inte avsagt sig från. Bland annat är han fortfarande ordförande för Global financial system initiative, inom World economic forum och styrelseledamot i Stena international.

   Naturligtvis kan såväl stora ägare som andra i Kinneviks sfär ta reda på från förstahandskällor om det som olika medier rapporterat om är sant eller inte. Hade de därmed fått reda på att det bara var ont förtal och att inget av betydelse hade hänt, hade de rimligen meddelat Borg att de inte brydde sig om det här. Nu fick de historien bekräftad och därmed ombads han vänligt men bestämt att avsäga sig uppdragen.

   Som vanligt har en del försökt göra det här till en partipolitisk fråga. Det är det inte. Det finns folk i det rödgröna lägret som också har gjort bort sig i privata sammanhang så till den grad att de fått lämna olika uppdrag.

   Men samtidigt har jag svårt att se bilden framför mig av andra mycket framträdande politiker som Carl Bildt och Göran Persson, för att inte tala om Fredrik Reinfeldt och Ingvar Carlsson – som i fyllan och villan skulle springa omkring och blotta sig, klämma andra män på könsorganen, hota folk och kalla kvinnor för slampor och horor.

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.