Du lämnar nu den juridiskt civiliserade zonen

Polisens nationella ledningsgrupp ser ut att ha lösningar på det mesta. Nu ska det till zoner där polisen utan misstanke och utan eftertanke ska få muddra människor och undersöka bilar i jakt på illegala vapen. Dessa zoner finns redan införda i Danmark men trots närmare tusentalet muddringar har inte ett enda vapen anträffats. Men skit samma, det blir nog mer givande i Sverige...

   Jag undrar om dessa zoner skall vara inritade på kartan och om det när man går in i zonen finns skyltar ”Du lämnar nu den juridiskt civiliserade zonen” och nya skyltar som talar om att besökare befinner sig i zonen där det är fritt fram för polisen att agera utan eller med tveksamt lagstöd.

   Om polisen hittar något annat än vapen kan man ju jämställa detta med den överskottsinformation som man får vid användande av olika spaningsinsatser. Är det fritt fram att använda denna överskottsinformation? Om så är har ju polisen bara att tillskapa tillräckligt stora zoner så är det fritt fram. Sju zoner och sju regioner så är det klart i hela Sverige.

   Nästa påfund kommer också från Danmark, men har anammats av några poliser, och handlar om skottsäkra västar. De vill att det ska bli straffbart, om du utan att tillhöra en viss yrkesgrupp, bär en skyddsväst.

   Detta låter fantastiskt framsynt och bra men varför skulle banditer bry sig om ett förbud mot skyddsvästar när de inte bryr sig om att det är förbjudet att bära vapen?

   Varje förslag som presenteras denna nationella ledningsgrupp sväljs med hull och hår. Ofta hämtas förslagen från andra länder och inte heller där har dessa lösningar haft någon effekt. Vilken effekt västförbudet haft i Danmark vet jag inte men snart måste beslutsfattarna inse att problemlösningen inte ligger i fri-zoner eller västförbud.

   Problemen löses inte genom slikt agerande utan återigen bara genom ett idogt och förtroendeskapande arbete nära medborgarna. Inte med medborgarlöften för dessa är bara snömos och är lika beständiga som måsskit i dimma.

   Samhället måste återta kontrollen över de skugg- eller parallellsamhälle som håller på att bildas.

   För varje dag som går blir de kriminella fler och fler, brottsligheten grövre och grövre och rekryteringen sker redan i elva-tolv-trettonårsåldern. Barnen kan redan i denna ålder tjäna betydligt mer än vad föräldrarna har i stöd eller vad de i undantagsfall tjänar.

   Fram till femtonårsåldern är denna verksamhet helt riskfri för barnet och därefter nästan riskfritt. Gängkulturen skyddar dem.

   Gängkrigen handlar ofta om makt och pengar. Att dessa tonåringar ofta hamnar på bårhuset med en kula i huvudet (där ändå inte skyddsvästen hjälper) är otänkbart för dem eftersom detta bara ”drabbar andra”.

   I den ålder barnen rekryteras är de oftast påverkbara och därför måste kampen för att ge dem ett värdigt liv starta innan de äldre gängmedlemmarna format dem.

   De äldre gängmedlemmarna lever gott och har gott om pengar och detta liv kan verka lockande och attraktivt. Därför måste den polisiära kampen inrikta sig på att göra det besvärligt att vara brottsling. Den sammantagna effekten av deras brottslighet måste kunna bedömas som något betydligt grövre än bara summan av de sammanlagda brotten som de begått. Sammantaget utgör det ju ett sabotage mot hela det svenska samhällets grundvalar och välfärden och de ska behandlas därefter.

   Att göra det besvärligt för brottslingarna kan bara ske genom en allestädes närvarande polis som finns nära dem med tummen i ögat på dem.

Ingen gängbrottsling ska kunna undgå häktning och påföljderna ska kunna vara relevanta för brottslighetens följder och effekter.

   Poliserna ska kunna veta att varje gripen, anhållen, häktad och fälld gängbrottsling ska tas ur cirkulation så länge att hans kontaktnät har förändrats när han muckar. Inga rabatter och inga domar med skyddstillsyn eller andra lättnader för nu handlar det som samhällets överlevnad.

   De minderåriga måste tas ur sitt brottsliga leverne för det är inte tillfyllest att en tolvåring ska kunna livnära sig och formas av brottslighet tills han fyller 15 och dessutom veta att också fram till 18-årsåldern är det nästan lika ofarligt.

   Efter 18-årsåldern finns en viss minimal risk men inget av detta varken avhåller eller skrämmer. Risken ska vara överhängande och akut för en samhällsinsats.

   Samhället och poliserna måste således vända på denna brottslighet och de måste göra det nu för fortfarande är det inte för sent.

   Denna vändning sker genom en nära polis på alla platser i området. Genom en skola för alla, där de som behöver mest hjälp också får detta. De sociala myndigheterna måste finnas på plats.

   Kronofogden måste bli alertare och snabbare i sina beslut för att kunna mäta ut det som kan mätas ut. Ja kort sagt, Sveriges regering, riksdag och polismyndighet måste erkänna att det finns stora överhängande problem med denna brottslighet och att den måste få kosta eftersom motsatsen blir förödande.

   Det räcker inte med att rikspolischefen bönar; ”hjälp oss, hjälp oss”. Polisen måste integrera dessa utsatta områden och ta över makten innan de laglösa utropar egna kalifat. Problemen har skapats under flera år av valhänta polisledningar och nu får Sveriges poliser försöka reda upp detta.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.