Fler kvinnor borde spärras in!

   Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) har sammanställt statistik från landets tingsrätter och konstaterar i Kortanalys 3 2017 med titeln Enhetligt dömande i tingsrätter – en statistisk analys av andelen fängelsedomar att det finns stora skillnader mellan hur ofta olika tingsrätter i Sverige utdömer fängelsestraff där annan påföljd också är möjlig.

   Minst risk att skaka galler har man om man döms av Umeå, Lycksele eller Östersunds tingsrätt. Störst risk att regelbundet bjudas fängelsemat har man om man istället döms i Ystad, Uddevalla eller Värmland.

   Skillnaderna är stora men inte uppenbart oförklarliga. Det kan handla om lokala bedömningskulturer och så länge det existerar en mänsklig faktor – vilket det givetvis alltid gör i en domstol – så kan man inte räkna med total samsyn och likvärdighet.

   Då är rapportens andra stora slutsats betydligt allvarligare. BRÅ konstaterar att män dubbelt så ofta som kvinnor döms till fängelsestraff vid likvärdigt brott. Om man viktar bort alla andra parametrar så kvarstår könsskillnaden som det enda som tycks förklara olikheten i påföljd.

   Misstanken är att rätten ofta tar hänsyn till kvinnors livssituation när det gäller påföljd. Det kan handla om försörjningsansvar inför barn eller liknande. Problemet är bara hur man än vänder och vrider på saken att tingsrätterna tycka ha fastnat i ett 50-talstänkande där män ses som andra sortens föräldrar – och kvinnor ses som viljelösa offer som är alldeles för veka för att klara av hårda straff.

   Om man som jämförelse tittar på dagsböter vid grov rattonykterhet så finns det ingen könsskillnad alls. Kvinnor döms lika hårt som män. Men när det gäller just inspärrning tycks vi som samhälle föredra att spärra in män – och gärna män i arbetsför ålder.

   Sannolikheten att dömas till fängelse om gärningspersonen är under 21 år är en femtedel av sannolikheten för någon som är äldre. Om en person är äldre än 65 så är sannolikheten drygt hälften att dömas till fängelsestraff.

   Att tingsrätterna gör mildare bedömningar i fall med en ung gärningsman är egentligen inte särskilt konstigt. Fängelsestraff leder generellt till ökad återfallsrisk. Mildheten mot pensionärer är också svår att uppröras över.

   Men den stora skillnaden vad gäller inspärrning av män respektive kvinnor går faktiskt inte att förstå på något annat sätt än att män – i detta avseende – konsekvent diskrimineras av det svenska rättsväsendet.

   För den som ser diskriminering på grund av kön som icke önskvärt och samtidigt ser inspärrning av kvinnor som otidsenligt talibanbeteende återstår bara ett alternativ: Lås in färre män! Men det är kanske en alltför enkel lösning på problemet?