Ni hatar Sverige och därför hatar ni invandrare

Allt hänger ihop. Den man älskar tror man på. Man litar till förmågan hos den älskade att åstadkomma nästan vad som helst. Och om han eller hon trots allt misslyckas så är man där och stöttar. När kärleken är riktigt stark tror man att alla vill ha den man älskar och att alla vill vara som den man älskar.

   Sverige har etablerat sig som det land i världen med kanske högst grad av jämlikhet. Relativt få människor lever i direkt fattigdom.

   Föräldraledigheten är rekordlång. Semesterveckorna är många. BNP är hög. Arbetslösheten är låg. Vi har som ett av få länder i världen självklara lagar mot barnmisshandel. Vi har yttrandefrihet och religionsfrihet.

   Enligt internationellt demokratiindex 2016 var vi världens tredje mest utvecklade demokrati. Liksom så ofta i längdåkning knappt slagna av Norge och pyttenationen Island (som i och för sig aldrig slår oss i längdåkning).

   Sverige är helt enkelt ett fantastiskt land med hög invandring och just nu går det väldigt bra för oss. Ekonomin blomstrar och arbetslösheten blir bara lägre och lägre.

   Ändå står de där och pekar finger. Jimmie Åkesson, Katerina Janouch, Tino Sanandaji, Hanif Bali, Ivar Arpi, Joakim Lamotte, Peter Springare, grannen, arbetskamraten och den ingifta svågern. De påstår allihop att Sverige är trasigt och att den så kallade massinvandringen har trasat sönder landet.

   Och det värsta av allt är att Sverigehatarnas dåliga självbild har gödslats ut så mycket av dessa gödselspridare att den lagt sig som en tunn brun hinna över hela landet.

   Finansminister Magdalena Andersson styr ett Sverige vars ekonomi blomstrar men hon tror inte längre på landet och uppmanar som en slags omvänd julklapp invandrare att söka sig någon annanstans. Detta säger hon samtidigt som arbetslösheten sjunker även bland denna grupp.

   Eftersom Sverige som helhet är ett i allra högsta grad välmående land finns det några vägar att gå för den som ändå vill sprida sitt Sverigehat. Man kan till exempel lyfta fram konkreta exempel på människor som trots allt drabbats illa i vårt land. Det kan som i fallet med enfaldens främste affischpojke Joakim Lamotte handla om att prata om gruppvåldtäkter utförda av invandrare.

   Bristen på statistiskt underlag och sakliga argument kompenseras med verbala fekala kräkningar kryddat med anekdotisk bevisföring där extrema exempel lyfts fram för att hetsa mobben.

   Någon någonstans har någon gång drabbats av någonting och därför är all invandring dålig. Slutsatsen lämnar Lamotte åt läsaren/tittaren att själv dra. Han behöver aldrig säga det rakt ut.

   Jag vet inte den exakta siffran men säg att tio invandrarkillar sammanlagt deltagit i gruppvåldtäkter i Sverige det senaste året. Det är troligen inte så många men vi kan säga det för enkelhetens skull. Ungefär 17 procent av Sveriges befolkning består av människor som är födda i ett annat land. Det handlar med andra ord om i runda slängar 1,7 miljoner personer i Sverige.

   Om tio av dessa har engagerat sig i gruppvåldtäkter under året så handlar det om mindre än 0,001 procent. Även om det vore hundra stycken, vilket det inte är, så skulle det bara handla om knappt 0,01 procent.

   Den som låter sig matas från Lamottes utsträckta sked och villigt sväljer budskapet får nog lätt intrycket av att det är väldigt många fler än så.

   Ett annat sätt man kan göra för att sprida bilden av Sverige som ett land i fritt fall på grund av invandringen är betydligt mer intrikat och kräver viss intellektuell talang. Här handlar det om att stänga av hjärtat, koppla på hjärnan och därefter slå en rad effektiva statistiska kullerbyttor. Målgruppen är människor som är trötta på känslomässigt dravel – de som kallar alla som bryr sig om andra människor för godhetsknarkare.

   Inom detta fält är ingen skickligare än nationalekonomen Tino Sanandaji. Maniskt hamrar han ut samma budskap: Ökad invandring leder till ökad brottslighet.

   Det är ett budskap som passar rädda människor men eftersom de flesta som vill höra det budskapet saknar förmågan att förstå Sanandajis bitvis akademiska tankegångar sprids hans budskap mest med ord som ”läs Tino Sanandajis bok Massutmaning” eller ”Tino skulle krossa dig i en debatt”.

   De förstår inte vad han säger men de gillar budskapet. Det finns ett messianskt anslag i följarnas dyrkan. Tilliten är total. Lydnaden är blind. Läs bibeln. Sanandaji lever!

   Ett tredje sätt man kan göra det på är att som bland annat Katerina Janouch fokusera på områden i Sverige där integration inte fungerar och peka på det. Det fingret pekar alltid bara åt ena hållet och aldrig åt det andra.

   Dessa människor måste av retoriska skäl blunda för den uppenbara logiken som vi andra ser, den som säger att hela Sverige hade kunnat vara välfungerande om vi hade delat med oss bättre av våra gemensamma resurser.

   Hammarkullen fungerar inte eftersom Askim är så extremt välordnat. Rosengård är våldsamt eftersom Victoria park är avskärmat lugnt. Arbetslösheten i Rinkeby är gigantisk eftersom den är minimal på Lidingö och så vidare. Vi är helt enkelt dåliga på att dela med oss.

   Det där får du aldrig höra en sådan som Janouch säga. När hon gör ”reklam” för vårt land i tjeckisk teve så beskriver hon istället ett land med områden som liknar något man sett i någon amerikansk efter-kärnvapenkatastrof-skildring eller i en valfilm från Sverigedemokraterna.

   Jag tror att det är enkelt. Om man gillar den svenska modellen så tror man att den är så bra att andra också kommer att gilla den. Om man hatar allt Sverige står för så tror man att det vi har är så dåligt att människor som kommer hit inte vill dela våra värderingar.

   Om man tror att svensk kultur och lagstiftning är bäst så tror man att invandrare med ”sämre” kulturella föreställningar kommer att föredra våra när de väl inser att till exempel jämlikhet är bättre än ojämlikhet och att det faktiskt går att fostra barn utan att slå dem när de gör fel.

   Invandrare från mindre välfungerande länder kommer att inse varför det är fred här och de kommer att vilja bevara denna fred tillsammans med oss. De kommer att se hur mycket bättre det är för både kvinnor och män att leva i ett jämställt land. De kommer att göra allt de kan för att betala tillbaks till landet som tog emot dem med öppen famn och gav dem en ny chans att starta om sitt liv.

   Hur dålig självbild har vi egentligen om vi tror att det egna landet är så dåligt att ingen vill veta av dess fördelar?

   Sverigehatarna är som anorektiker som ser sig själva i spegeln och ser en helt annan kropp än den alla andra ser. Istället fortsätter de att svälta sig själva, hata sig själva och sprida budskapet om sin egen värdelöshet.

   Deras budskap är tydligt: Vårt land är så fruktansvärt att ingen borde komma hit. Ja, det är så fruktansvärt att vi egentligen alla borde fly till ett annat land – ett annat land där medborgarna hatar sig själva tillräckligt mycket för att vägra ta emot sådana som oss. Ett land där de säger ”vi måste faktiskt hjälpa våra egna först!”

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.