Brott lönar sig – eller…

2018-01-23

Jag läser om hur Kronofogden under år 2017 kunnat utmäta pengar och värdeföremål som härrör från kriminell verksamhet. Sammanlagt värde på det utmätta var drygt 80 miljoner kronor.

   Kronofogdens uppgift är att agera när kriminella har skulder till företag, staten eller andra aktörer. Kronofogden mäter ut pengar eller värdeföremål hos skuldsatta som kan misstänkas hålla på med till exempel penningtvätt eller narkotikahandel.

   Detta är en Gudi behaglig gärning men blir det inte lite fel? Om pengarna härrör från brottslig verksamhet så borde de väl kunna förverkas utan att de personer som har föremålen är skuldsatta. De får ju på det här sättet sina skulder reglerade/betalda med oärligt åtkomna kontanter.

   Föremål som Kronofogden tar i mät brukar försäljas på offentliga auktioner och omvandlas till reda pengar. Därefter används också dessa pengar för att ersätta de, som genom Kronofogden, begärt hjälp med indrivning.

   Om de misstänktas skulder skrivs av med dessa utmätta pengar så blir det ju en viss förtjänst med att begå olika brott. Huvudparten av de utsatta målsägarna får sällan eller aldrig Kronofogdens hjälp eftersom de aldrig får sina yrkanden framförda av åklagaren i samband med rättegång.

   De får inte en chans att via fogden kräva de misstänkta på pengar. De som utsätts för brott blir i många fall oftast av med kontanter, smycken eller sånt som är lätt att bära med sig.

   Om det vill sig illa skriver polis eller åklagare av brottet eller lägger ner ärendet utan åtgärd och ganska omgående. I och med det får målsägaren ingen möjlighet att framföra yrkanden mot gärningsmannen ens om denne är känd.

   År 2017 anmäldes 448 517 stölder i Sverige (av dessa var 42 184 stölder i butik). Av alla dessa anmälningar redovisades 28 712 ärenden till åklagare (8 351 stölder och resten stölder i butik). Cirka 95–96% av de bestulna målsägarna får således aldrig en möjlighet att via Kronofogden begära ersättning från någon misstänkt, beroende på polisiära nedläggningar av olika skäl.

   De flesta yrkeskriminella är oerhört aktiva och begår mängder av brott. Om de åker fast så blir de i bästa fall åtalade för några brott medan lejonparten läggs ner. Banditerna har kanske begått massor av brott men åtalas oftast för bara en del, kanske för 5–10 st.

   När de sedermera anträffas med kontanter eller dyrbara föremål, som köpts för stulna pengar, så mäter Kronofogden ut dessa pengar eller föremål om det finns några krav resta mot den berörde. Den som sedermera får sina krav reglerade av Kronofogden behöver inte vara någon av de bestulna utan det kan handla om fordonsskatter, skatter, p-avgifter eller olika fakturor.

   Stat och företag är duktiga på att anlita Kronofogden. När fogden då mäter ut pengar som kommer från olika brott så används dessa för att reglera andras skulder eftersom den största delen av brotten blivit nedlagda.

   De bestulna blir oftast av med värdeföremål (som snabbt omsätts till kontanter) eller kontanter, men när fogden hittar dessa pengar får de flesta bestulna inget eftersom deras anmälningar lagts ner och i stället blir tjuven av med ett antal andra skulder som han ådragit sig till exempel genom att köpa något på kredit utan att därefter betala.

   Tjuven får denna skuld reglerad och blir i bästa fall skuldfri medan några bestulna får stå för fiolerna.

   Jag har inget emot att tjuvar och banditer drabbas av utmätningar men eftersom pengarna är oärligt åtkomna borde de förverkas utan att banditen får tillgodoräkna sig avskrivna skulder.

   Alternativt borde det utmätta hamna i en fond där de målsägare, (de som aldrig får sina ärenden utredda), eller den som hamnar i dessa målsägares ställe (försäkringsbolag som ersatt målsägare) kan ansöka om ersättning. Men banditen skall inte kunna tjäna något på sina brott.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.