Krönika

Invandringshatarnas åsiktskorridor

2018-02-28

Åsiktskorridoren. Smaka lite på ordet. Man riktigt ser hur alla står uppradade som prydliga folkskoleelever i väntan på den stränge magisterns ankomst. Eller hur alla likt lydiga dagisbarn i reflexvästar går hand i hand på ett rakt led. Poängen är att alla gör likadant – eller i det här fallet tycker likadant.

   Wikipedia definierar åsiktskorridor som en metafor för gränserna för vilka åsikter som är allmänt accepterade i samhällsdebatten”.

   Det brukar framhållas att den så kallade åsiktskorridoren är ett problem. Man får bara tycka vissa saker. Kvinnor är lika bra som män på allting. Invandrare är lika bra som oss. Tintin i Kongo är olämplig på bibliotek. Det heter faktiskt chokladboll. Sådana saker.

   De som talar om åsiktskorridorer brukar se sig själva som någon slags frifräsare som istället för att gå i korridorer flyttar sig mellan rum genom att slå ut väggarna. Det verkar högst onödigt och en aning destruktivt.

   De som pratar om andras åsiktskorridor rör sig själva i sina egna små brunmålade strikt styrda åsiktskorridorer där alla ska tycka likadant och tänka likadant. De vill gärna inbilla sig att de ”inte är så jävla PK” eller är några ”nyttiga idioter”. Icke-konformisternas konformitet är i själva verket slående.

   De här människorna tror på allvar att ”PK-media” försöker mörka sanningen eftersom sanningen befinner sig utanför åsiktskorridoren. För det mesta handlar det om tanken om att invandring ställer till en massa problem som PK-maffian vägrar erkänna.

   En del tycker att politiker borde ”säga som det är” och ”berätta hela sanningen”. Är de medvetna om att de ber om en berättelse utan slut berättad av människor som de annars inte orkar lyssna på ens i fem minuter?

   Låt oss ta relationen mellan invandring och brottslighet som ett exempel. Människor med invandrarbakgrund är överrepresenterade i brottslighet med lite drygt två gånger. Det är ren fakta. Människor från vissa länder har dessutom högre representation än människor från andra länder.

   Men det där var inte ens en bråkdel av hela sanningen. Resten av berättelsen handlar om att nästan alla invandrare inte begår brott, om utbildningsnivå, kulturer, segregationsproblem, fördelningspolitik, framlyftande av mer betydande faktorer kring brottslighet, patriarkala strukturer, statistik på brottslighet som minskar och en massa annat.

   Vill de som säger sig vilja höra hela sanningen lyssna på det där? Nej. Inte alls. De vill om och om igen höra att invandrare begår mer brott och sen vill de stänga öronen – och gränserna.

   Det är lite som någon som bara läser filmbeskrivningen på Netflix och sedan vill snacka om filmen med någon som istället har sett den. Eller någon som kommenterar en krönika efter att bara ha läst rubriken.

Trots allt snack om åsiktskorridoren så är det tydligt att de som anklagar andra för att tysta det fria ordet gärna själva tystar andra.

   Vi kan ta Moa Berglöf som exempel. Hon var talskrivare åt Fredrik Reinfeldt och lämnade sedan Moderaterna för Centern. I en krönika på Sydsvenskan kritiserade hon vissa skribenter på högerkanten för att syssla med anekdotisk bevisföring.

   Hon namngav moderatpolitikern Hanif Bali, Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu och Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi. Argumentationen var saklig och slutsatsen högst rimlig även om den givetvis kan ifrågasättas.

   Hanif Bali, som själv ofta kritiserat andra för den snäva åsiktskorridoren, antydde som försvar på Twitter att Moa Berglöf försvarar våldtäktsmän och pedofiler.

Mobben hetsades igång och försökte knuffa tillbaks Moa Berglöf i den åsiktskorridor som säger att man inte får kritisera systemkollapsprofeterna.

   Det resulterade i mordhot och våldtäktshot riktade både mot Berglöf själv och hennes familj.

   Ett annat exempel är Katerina Janouchs maniska besatthet av nätinitiativet #jagärhär och dess grundare Mina Dennert. Dennerts Facebookinitiativ bygger på en väldigt enkel och snygg idé. Nätforum svämmar över av hatiska kommentarer där den som vågar säga sin mening ofta översköljs av hatstormar.

   Oavsett politisk färg eller åsikt går #jagärhär-medlemmar in och stöttar de utsatta i kommentarsfält genom att besvara hatet med sakliga inlägg eller att helt enkelt bara visa att man stöttar den som angrips.

Men i Janouchs värld är de 75 000 medlemmarna i Facebookgruppen extremister och inskränkta nätaktivister just för att de motarbetar hat, hot och rasism – tre av Janouchs viktigaste födkrokar.

   Motståndarna måste till varje pris knuffas in i den systemkollapsiska åsiktskorridoren och Janouch har ägnat åtskilliga texter och inlägg till att försöka med detta.

   Efter vissa krönikor här på Paragraf får jag väldigt många mejl. Ungefär en tredjedel kommer från människor som uppskattar det de läst eller har någon saklig fundering. Ungefär två tredjedelar kommer från människor som vill knuffa in mig i den systemkollapsiska åsiktskorridoren.

   Så här skrev Affe om en krönika: ”Din efterblivna jävla råtta va fan är det du skriver? Är du seriös??”

  Så här skrev Lasse om samma text: ”Du själ kanske?  Du kanske är en svensk 5-kolonnare rentutav! Försvinn!”

   Så här skrev Bosse: ”Sådana som du borde spärras in på ett hem för mentalt efterblivna.”

   Affe, Lasse och Bosse. Ni tror att jag hittar på men nej då. Affe, Lasse och Bosse finns på riktigt och det de har gemensamt är inte att de sakligt vill debattera eller föra dialog. De vill knuffa in mig i den systemkollapsiska åsiktskorridoren.

   Några månader innan TV-mannen Siewert Öholm dog skrev han på Facebook att det inte har varit möjligt att diskutera invandringsfrågan. Jag ifrågasatte det och skrev att den ju diskuteras hela tiden – bland annat här. Öholm frågade om jag varit på månen de senaste åren och jag svarade att det i princip var sant eftersom jag vistades på hans Facebooksida.

   Han gillade kommentaren och jag måste erkänna att det på något sätt hedrade honom. Helt uppenbart hade Öholm med hull och hår svalt myten om en allenarådande åsiktskorridor men han försökte i alla fall inte knuffa in mig i systemkollapskorridoren.

   Det fria ordet är en ganska bra grej. Någon säger eller skriver något och andra säger emot. Lagstiftningen i Sverige är väldigt liberal på den här punkten. Det enda vi inte får göra är att hota och hetsa mot människor på grund av deras hudfärg eller bakgrund och så får vi inte hota att skada eller döda andra.

   I vissa sammanhang är det lite striktare. När jag är på släktkalas brukar det uppskattas om jag inte pratar på samma sätt som med kompisarna. Det gör inte att jag anklagar mostrar och farbröder för att tvinga in mig i åsiktskorridoren. Som lärare säger jag inte heller vad som helst till mina elever. Det handlar om yrkesetik och vanligt hederligt förnuft.

   I den mån det existerar åsiktskorridorer så finns de i alla möjliga färger och bredder och de går åt olika håll och tar oss in i olika rum. Tanken om en allenarådande åsiktskorridor är en myt uppfunnen av människor som har ett så begränsat synfält att de tror att svaret på alla världens frågor står att finna i invandringsfrågan.

   Och det är klart att om man alltid promenerar i den bruna korridoren mellan Tino Sanandajis, Hanif Balis,  Katerina Janouchs, Alice Teodorescus, Joakim Lamottes, Ivar Arpis och Rebecka Weidmo Uvells rum så får man lätt det intrycket.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.