Trygghet kontra säkerhet

2018-05-11

Onsdagen den 10 september 2003 mördas utrikesminister Anna Lindh på varuhuset NK i Stockholm. Gärningsmannen, Mijailo Mijailovic, som knivhögg henne hade tidigare sökt psykiatrisk vård och försökt bli inlagd. Det blev han inte. Hade Anna Lindh anlänt till varuhuset i en bepansrad bilkortege med ett stort antal livvakter omkring sig inne på NK hade hon kanske ändå varit säker. Men är det ett sånt samhälle vi vill ha?

   Hundraprocentigt skyddad kan ingen vara. Antingen man är utrikesminister eller vanlig medborgare. Men man kan vara mer eller mindre trygg.

   Hade Mijailo Mijailovic fått den vård han efterfrågade hade Anna Lindh sannolikt varit i livet idag. Detsamma gäller för ett antal andra medborgare som blivit mördade av personer som borde varit inlåsta för psykvård.

   Andra har blivit grovt misshandlade eller våldtagna av gärningsmän som tidigare dömts till fängelsestraff. Kommit ut och begått nya grov våldsbrott. Men som i många fall kunde ha dömts till rättspsykiatrisk vård och varit inlåsta tills såväl specialiserade läkare som domstol ansåg att de inte längre utgjorde en fara för sig själva eller andra. Vilket hade kunnat innebära att de blivit inlåsta livet ut. Se Börje Carlssons krönika Frisk eller sjuk.

   Trygghet kan bland annat handla om lokalt förankrad polis som medborgarna i området har förtroende för. Poliser som därmed får information som leder till att många av de som begår grova brott grips och lagförs.

   Säkerhet, eller snarare något som ger intryck av säkerhet, handlar om massor med kameror på olika offentliga platser, mikrofoner i väggarna såväl inomhus som utomhus. Ständigt hovrande polishelikoptrar i luften och tungt beväpnade polisstyrkor som rycker ut så snart något har hänt. Alltså – när något redan har hänt…

   Trygghet kan också handla om en fungerande sjukförsäkring. Eller om att få ut en pension som räcker för att upprätthålla en rimlig levnadsstandard efter ett långt arbetsliv.

   Trygghet på ett mer subjektivt plan handlar om att inte hela tiden matas av politiker med målande bilder av att vårt land skulle vara farligt att leva i. Vilket det inte alls är i internationell jämförelse. Människor som med tiden blir övertygade om att skräckbilderna överensstämmer med verkligheten får därmed sänkt livskvalité.

   Tillbaka till  mordet på Anna Lindh. I alltför många länder hade en utrikesminister sett till att varuhuset var stängt för andra när hon eller han skulle handla. Eller kommit med en kortege av bepansrade bilar med massor av tungt beväpnade vakter som omgav ministern ifråga såväl utanför som inne i varuhuset. Allt för att han eller hon därmed skulle vara ”säker”.

   Är det ett sånt samhälle vi vill ha? Eller är det ett samhälle där vi kan uppleva en grundläggande trygghet? Ett samhälle där en utrikesminister kan gå och handla lite kläder tillsammans med en kollega utan att vara omgiven av livvakter. Ett samhälle där en statsminister kan gå på bio en kväll och sedan promenera hem med sin hustru utan att bli mördad.

   Om nu någon tycker att jag är naiv, så har jag faktiskt upplevt ett sånt samhälle. Har upplevt att det varit så i vårt land. När jag en gång i tiden pluggade körde jag taxi extra på kvällar och nätter. Körde därmed genom åren den ena efter den andra ministern. De beställde fram en bil eller stoppade en på gatan. De hade inga livvakter med sig. Oftast var de helt ensamma eller i sällskap med sin hustru eller make. Det fungerade utan problem. Så visst är det möjligt.

   Ett gammalt uttryck lyder: Som man ropar får man svar. Kanske är det så ibland. Men när det idag ropas efter mer trygghet, blir svaret nästan alltid – rösta på vårt parti så ska ni få mer säkerhet. Mer poliser, mer taggtråd, mer kameror, mer mikrofoner, tyngre beväpnade poliser, angiverilagar och så vidare…

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


 Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.