Riksdagspolitiker, ni har nu en enda chans att rädda några liv – ta den!

2018-06-01

Tidigare i våras presenterades propositionen till den i folkmun benämnda ”nya gymnasielagen”. I realiteten rör det sig bara om några ändringar i paragrafer i den tillfälliga lagen. Ändringarna skulle innebära att några av de ungdomar som nu varit bosatta i Sverige sedan flera år och är väl integrerade i samhället ges en möjlighet att legalisera sin vistelse och att Sveriges resurstillgång, i form av välutbildad, ambitiös och starkt motiverad arbetskraft, på så sätt skulle realiseras. Nästa vecka är det dags för omröstning. Ni riksdagspolitiker har nu en enda chans att rädda några liv – ta den!

   Hösten 2015 kom det många ensamkommande barn till Sverige och sökte asyl. Frasen är inte ny, ni har alla hört den förr. Den används för att rättfärdiga än det ena, än det andra.

   Myndigheter som kollapsar, platsbrist på boenden, överarbetad myndighetspersonal, ja listan kan göras lång och allt kan förklaras med att det hösten 2015 kom många ensamkommande barn till Sverige. Är det inte så?

   I samband med detta införde Sverige hastigt och (mindre) lustigt en tillfällig utlänningslag som gjorde det svårare att få uppehållstillstånd i Sverige och som gjorde att även de tillstånd som gavs var sämre än tidigare. Det skulle stramas åt och skickas signaler till omvärlden.

   Den så kallade Begränsningslagen – som den har kommit att omtalas i min yrkeskategori – var född. Utan några nio månaders väntetid. Den nya lagen var emellertid aldrig tänkt att drabba de barn som sökt asyl före den 24 november 2015. De skulle prövas enligt den normala Utlänningslagen.

   I praktiken blev det emellertid inte så. Obskyrt långa handläggningstider, rättsvidriga medicinska åldersbedömningar, undermåliga bevisprövningar, ja listan kan göras lång avseende alla de orsaker som bidragit till att de allra flesta av de barn som kom hösten 2015 ändå har bedömts som myndiga vid Migrationsverkets beslutstillfälle. Därmed har även de drabbats av den så kallade begränsningslagen. Den lag som inte skulle drabba dem, drabbade just dem – och trots det ska de utvisas.

   Efter två års tid stod det klart att ingenting blivit som man tänkt sig. Den största andelen av barn som kom 2015 hade inte fått uppehållstillstånd i Sverige. En stor andel av dem hade istället fått beslut om utvisning till det land som klassificeras som den näst farligaste i världen. Det svenska samhället har svikit dem – och trots det ska de utvisas.

   Vi har i dag en stor andel barn och ungdomar som har levt i Sverige i snart tre års tid. De har gått i skolan och talar utmärkt svenska. De är väl rotade i sina nya familjer och har både bonusföräldrar och bonussyskon.

   De är aktiva i skolan såväl som på fritiden. De spelar fotboll, deltar i aktiviteter, följer med sina nya familjer på middagar, kalas, dop, högtider. De följer svenska traditioner och firar svenska högtider. De är väl integrerade. De har sina liv i Sverige – och trots det ska de utvisas.

   Vi har ett helt fantastiskt civilsamhälle som har ställt upp när myndigheter och rättssamhället har brustit. Frivilliga familjehem, bonusföräldrar, nyblivna syskon, som låter ungdomen bo kvar och behandlar hen som just en familjemedlem.

   Rektorer och annan skolpersonal som enträget låter ungdomen studera. Skolsköterskor, kuratorer, läkare och psykologer som alla erbjuder vård till de behövande. Fotbollstränare och danslärare som söker stimulera och underlätta för ungdomen att tänka på något annat, om så bara för en liten stund.

   Före detta goda män som fortsätter fullfölja sitt uppdrag trots att uppdraget sedan länge tagits ifrån dem. Frivilligorganisationer och religiösa samfund som ställer upp som aldrig förr – och trots det ska deras skyddslingar utvisas.

   Regeringen har tidigare i vår presenterat ett förslag på en ny lagändring. Om den går igenom kommer det innebära att man tar ansvar för tidigare misstag, och rätar upp situationen för några av de som felaktigt hamnat i kläm. Om den går igenom kommer några av de som tidigare fått beslut om utvisning till ett land i krig, istället ges rätt att stanna i Sverige.

   Det handlar om de som studerar i skolan och som senare får arbete. Det handlar om de som Sverige har investerat mycket tid och pengar i. Det handlar om ett sätt att ta vara på våra resurser. Det handlar om ett sätt att inte slänga bort vår investering. Det handlar om att rädda liv.

   Detta tycks man helt ha glömt bort i den allmänna debatten. Den allmänna debatten, i den mån den över huvud taget nämner aktuell fråga, tycks helt fokuserad på ”de 9 000”. Det talas om att 9 000 ungdomar ska beröras av lagen. Jag personligen ifrågasätter denna siffra. Med hänsyn till de rekvisit som ställs upp i lagen har jag svårt att se att ens hälften så många kommer att omfattas.

   Jag tror egentligen inte att någon har belägg för att det är just 9 000 som kommer att omfattas av den aktuella lagstiftningen. Jag tror att 9 000 är en siffra som regeringen använde sig av i samband med att lagförslaget presenterades i syfte att visa att det är en rejäl mängd ungdomar som nu ska ”räddas”.

   Jag tror att 9 000 är en siffra som de som motsätter sig förslaget använder sig av i avskräckningssyfte. En siffra som gör det lätt att rättfärdiga en röst mot förslaget.

   ”De 9 000” har numera blivit ett slagord i den allmänna debatten som snarast handlar om kvantitet istället för kvalitet. Kvalitet i form av att Sverige står upp och tar ansvar för uppkomna brister. Kvalitet i form av att Sverige vidtar erforderliga åtgärder för att leva upp till kraven på ett rättssamhälle som tar hand om de behövande.

   Kvalitet i form av att försöka ta till vara på den tillgång som de aktuella ungdomarna är, och kommer att vara, för Sverige. Kvalitet i form av att ge de redan väl integrerade ungdomarna ett värdigt liv i ljuset, istället för i det skuggsamhälle som annars riskerar att ta form.

   Jag är den första att skriva under på att det aktuella lagförslaget lämnar mycket att önska. I princip alla kriterier är för snäva, och i princip alla delar borde omformuleras. Det riskerar att än en gång exkludera de som är avsedda att inkluderas.

   Men nu är det som det är. Det nu liggande förslaget är vad som erbjuds och jag är beredd att acceptera det. Och jag hoppas verkligen att de som har makten gör samma sak. För vad är alternativet?

   Det kan knappast ha undgått någon att det största av de partier som tidigare i våras presenterade det aktuella lagförslaget senare har lagt om hela sin migrationspolitisk till det sämre för den enskilde.

   Det har lett till högljudda diskussioner i den offentliga debatten och det talas om en sviktande väljarkår. Det finns anledning att befara att det aktuella lagförslaget hamnar i skymundan, i kläm, och att inte ens de som från början lade förslaget längre står bakom det.

   För alla de barn och ungdomar som nu befinner sig i Sverige, som tappert har lärt sig svenska och integrerats i landet. För deras skull. För alla de frivilliga familjehem som sedan flera år är fästa vid sina nya familjemedlemmar. För deras skull.

   För alla barn som fått nya bonussyskon, för alla klasskompisar och fotbollskompisar. För deras skull. För hela det civilsamhälle som ställde upp när resten fallerade. För deras skull. För Sveriges välfärds skull. För vår skull. Så bör det aktuella lagförslaget röstas igenom.

   Nästa vecka är det dags för omröstning. Ni riksdagspolitiker har nu en enda chans att rädda några liv – ta den!

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Advokat Emilie Hillert arbetar i lika mån med migrationsmål som med brottmål. Hon är en av Sveriges främsta migrationsrättsadvokater och företräder dagligen sina klienter mot Migrationsverket.

   Hon har engagerat sig ideellt i migrationsfrågor för frivilligorganisationer. Hon ligger bakom JO-anmälningar som lett till att JO riktat allvarlig kritik mot Migrationsverket och hon har fått prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen för bristfällig handläggning i migrationsdomstolen.

   Emilie Hillert söker minska den enskildes underläge vid Migrationsverkets myndighetsutövning och är öppen i sin kritik mot bristerna i systemet. På sin privata Fb-sida tar hon upp rättssäkerhetsfrågor. Mer information om henne finner ni på www.processadvokat.se.

   Emilie Hillert är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.