Vad får en lärare göra när en elev är våldsam?

2018-06-15

Det handlar om en händelse som väcker frågan om vilken grad av fysiskt ingripande en lärare får göra. Och – det handlar om hur totalt verklighetsfrämmande en tingsrätt kan vara. Får en lärare ingripa med viss grad av våld genom att ta tag i en elev, för att därmed stoppa den 14-årige kille som brukar våld mot en annan lärare? Nej, det får han inte enligt tingsrätten, för den lärare som blev utsatt kunde ha gått därifrån!

   Bakgrunden är att en högstadieklass hade varit på ett museum men besöket där hade fått avbrytas för att det hade blivit för stökigt.

   På vägen tillbaka till skolan placerades en av lärarna intill en elev, den 14-årige Alexander, som varit en av de mest stökiga. Alexander hade då försökt rota i lärarens väska men hindrats från att göra det. Då hade Alexander börjat peta läraren i magen upprepade gånger. Krafsa läraren i håret och slutligen ska han ha börjat puffa och slå med öppen hand mot lärarens panna.

   Enligt tingsrättsdomen uppger Alexander själv följande:

Han började då jävlas med läraren J för att han kände sig uttråkad. Han petade honom i magen, för han är lite mullig…
Han petade på honom tills J sa stopp och sedan fortsatte han lite till och han var lite jobbig. J blev irriterad. Till slut kom F (en annan lärare) fram från ingenstans och tryckte upp honom. Han tror att F kom för att han trodde att J hade det lite jobbigt. F tog tag i hans arm och tryckte honom i ett grepp, ett polisgrepp. Det gjorde riktigt ont i axeln och eftersom han tryckte blev det ännu värre. F höll greppet i kanske fem till tio sekunder. Han kände sig kränkt och nedtryckt. Han skrek att F skulle lägga av och frågade vad han höll på med. F sa sedan att han hade kunnat göra det värre och då sa Alexander en massa ord till honom som ”jävla äckel” och ”jävla as”.

   Läraren F och Alexander hade året före den här händelsen haft en liknande konfrontation i skolan där F, som då var rastvakt, hade uppfattat det som att Alexander varit på väg att med knuten näve slå en annan elev i huvudet bakifrån.

   Men när det framkom att det bara hade handlat om två kompisars lite stökiga skojande, hade F efteråt bett Alexander om ursäkt för att han hade ingripit och hållit fast Alexander på ett liknande sätt som i bussen. F hade då förklarat att han hade missuppfattat situationen.

   Men – nu hade Alexander polisanmält båda händelserna. Och han krävde via sitt ombud 5 000 kronor i skadestånd för respektive händelse.

   Det här kan naturligtvis tyckas vara en skitsak och något som varken poliser, tingsrätt, eller i det här fallet med tiden även en hovrätt, ska behöva lägga tid och skattepengar på. Men det reser frågan om vad en lärare får bruka för grad av våld för att förhindra våld från elevers sida.

   F hävdar att han vid båda händelserna tagit tag i Alexanders arm och hållit fast den i några sekunder men att det inte varit fråga om något slags ”polisgrepp”.

   Tingsrätten avvisar den tidigare händelsen i skolan men kommer fram till följande vad gäller händelsen i bussen:

F har lämnat en berättelse om vad som lett till att han agerat som han gjorde mot Alexander. Omständigheterna kring hur han har uppfattat Alexanders agerande mot J är sådana att agerandet kan ha uppfattats som ett påbörjat – och inte avslutat – brottsligt angrepp. Fs berättelse får även stöd av utredningen i övrigt och kan inte lämnas utan avseende. Eftersom åklagaren inte har motbevisat detta har tingsrätten att utgå från att F har uppfattat det som ett påbörjat brottsligt angrepp som hans gärning skulle hindra. Hans agerande mot Alexander kan därmed ha rört sig om ett handlande i nödvärn.

För att han ska gå fri från ansvar krävs att han i denna situation inte tillgrep våld som i förhållande till hur han uppfattade situationen var uppenbart oförsvarligt. Avgörande vid denna bedömning är uppfattningen om angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt. Nödvärnsrätten är alltså relativ och det är inte utan vidare tillåtet att göra vad som är nödvändigt för att avvärja ett brottsligt angrepp. Samtidigt krävs det inte att den som handlar i nödvärn väljer den objektivt bästa metoden att möta angreppet. Det får dock inte vara så att det klart avviker från vad som har varit behövligt och inte heller får det råda ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnsgärningen och den skada som hotar genom angreppet. Vid bedömning av angreppets beskaffenhet kan man beakta sådant som angriparens egenskaper, däribland kroppskrafter, ålder och annat som påverkar angriparens farlighet, om angreppet kommer plötsligt eller oväntat samt de yttre omständigheter under vilka angreppet sker. Som exempel kan det anses uppenbart oförsvarligt att tillgripa våld när det räcker med att man flyttar sig åt sidan.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Det angrepp som F uppfattat att J varit utsatt för har varit av förhållandevis lindrig beskaffenhet och annat har inte framkommit än att J – som stod upp medan Alexander satt ned – hade kunnat flytta sig åt sidan för att angreppet skulle upphöra. Detta innebär – tillsammans med vad som framkommit om Alexanders egenskaper och de yttre omständigheterna – att det våld som F tillgrep varit uppenbart oförsvarligt i förhållande till hur situationen tett sig för honom. Omständigheterna har inte heller varit sådana att F svårligen kunnat besinna sig. F kan därför inte gå fri från ansvar på grund av rätt till nödvärn.

   Tingsrätten kommer därmed fram till att läraren F ska dömas för misshandel. Man skriver i domen:

Sammanfattningsvis är det utrett att F har misshandlat Alexander, att han inte haft rätt till nödvärn och att hans åtgärd inte heller varit tillåten enligt skollagens bestämmelse om tillsynsansvar. F ska därför dömas för misshandel. Även med beaktande av att F är vuxen och A ett barn anser tingsrätten att gärningen ska rubriceras som ringa misshandel då den smärta som funnits visad varit av övergående karaktär.

   Läraren F dömdes alltså att betala ut ett skadestånd till Alexander på 5 000 kronor. Därtill 1 500 kronor i böter. Till saken hör att F:s möjligheter att därmed söka lärartjänster på andra skolor i framtiden skulle försvåras, eller till och med omöjliggöras.

   En av nämndemännen reserverade sig dock och ansåg att F helt skulle frikännas. Det var även vad Svea hovrätt kom fram till, för där frikändes F. Och därmed skulle man väl kunna släppa den här historien. Men det har jag inte kunnat göra under de veckor som gått sedan hovrätten helt frikände läraren F.

   Har hakat upp mig på att tingsrätten ansåg att problemet med en elev som fysiskt trakasserar en lärare hade kunnat lösas genom att läraren kunde ha flyttat på sig. Och att den andra läraren därmed inte hade behövt ingripa för att stoppa det som pågick.

   Hur tänker man då? Det här utspelade sig ju inte på allmän plats utan i en buss där två lärare har tillsyn över en grupp högstadieelever. Ska dessa lärare då bara låta det hela fortgå? Vad skulle det i så fall få för konsekvenser? Vad skulle det sända för signaler till en massa andra 14-15-åringar i den klassen – och i den skolan?

   Naturligtvis måste lärare kunna ingripa och avstyra trakasserier genom att hålla fast elever innan det hela trappas upp än mer, antingen trakasserierna och våldet riktas mot en lärare eller mot andra elever.

   En annan sak jag inte kan släppa är hur den här killens föräldrar har agerat. De kunde ha satt stopp för hela processen med polisutredningar och rättegångar i god tid. Men det gjorde de inte. Rimligen har de tvärtom stöttat grabben i det här. Gett sitt stöd åt att deras lilla gullunge ska få bete sig hur som helst utan att någon lärare ska ingripa.

   Nu har kanske någon fördomsfullt fått för sig att det här utspelat sig i ett så kallat utsatt område – och att grabben har invandrarbakgrund även om han har ett svenskt namn. Men så är det inte alls. Han är svensk och lever med sina föräldrar i en villa i ett vanligt villaområde.

   Jag undrar hur det ska gå för den här killen? Blev den här domen i Svea hovrätt en tankeställare för både honom och hans föräldrar, eller kommer han att fortsätta på samma sätt?

   Kommer andra även i framtiden att få klargöra vad som går för sig och vad som inte kan accepteras vad gäller ageranden mot medmänniskor? Kommer polis och domstolar att återigen behöva klargöra det? Eller blir det andra ungdomar eller unga vuxna, som är äldre, större och starkare som kommer att klargöra det?

   Förhoppningsvis behöver det inte bli så. Men om tingsrättsdomen hade fått gälla, med de signaler den hade sänt ut, hade det kunnat gå hur illa som helst.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.