Det är vi som är samhället

2018-07-10

En teckning av Jan Stenmark föreställer en äldre man som sitter framför teven med armarna i kors när reportern berättar att allt mänskligt liv kommer att upphöra om trehundrasextiofem sekunder. ”Rätt åt dom” är hans enda kommentar. Det går att skratta rätt bra åt den där tills man inser att åtminstone en femtedel av Sveriges befolkning är den där mannen.

   I min kommun utlystes nyligen bevattningsförbud eftersom den långa tiden av torka har gjort att grundvattennivån sjunkit avsevärt. När man går in på kommunens Facebooksida möts man av upprörda kommentarer.

   ”Kompenserar kommunen något? Ska jag fylla min pool med kolsyrat vatten från Ica?” frågar en kvinna. ”Det vattnas för fullt vid den nya förskolan, följer inte kommunen sina egna regler?” undrar en man. En annan undrar om kommunen kommer att sälja PET-flaskor med vatten som Nestlé.

   ”Gäller detta er själva med tanke på hur mycket ni vattnar rondeller etc?” undrar en irriterad medborgare och får till svar av en kommunikatör att de använder vatten från ån. En annan undrar lite ironiskt om vattnet tagit slut i den stora sjön som omger staden.

   ”Jävla dumheter” skriver en man som bär hatt på sin profilbild. Han menar att den stora sjön ju inte direkt lär torka ut. Någon har köpt 210 häckplantor och undrar vem som ska betala om de dör.

   Ju mer jag läser på kommunens sida desto mer inser jag att vissa människor på allvar tror att kommunen är något annat än människorna som bor där. Och ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att samma princip förmodligen gäller i hela landet. Jag vill skrika min fråga rakt ut i luften: Fattar ni verkligen inte att det är vi som är samhället?

   Ungefär en femtedel av alla som kommenterar på kommunens Facebooksida tycks se kommunala tjänstemän och politiker som fiender. Då blir bevattningsförbudet ett utslag av förmyndarsamhället som gör vad det kan för att inskränka individens frihet.

   Om vattennivån sjunker för mycket så kan det till exempel bli problem om en storbrand utbryter (vilket det är förhöjd risk för vid kraftig torka). Vi har inte haft så här kritiskt låga grundvattennivåer i hela landet sedan mitten av 70-talet.

   När en kommun beslutar om bevattningsförbud så är det för medborgarnas skull. De upprörda medborgarna tycks istället vara inne på att politiker och tjänstemän tar beslut för att jävlas.

   Samma människor skulle alldeles tveklöst vara argast på kommunledningen om en brand skulle uppstå och den låga grundvattennivån skulle innebära svårigheter att få ordentligt vattentryck för släckningsarbetet.

   Reaktionerna på vattningsförbudet visar väldigt tydligt att många människor inte ens förstår att de är en del av samhället. Samma sak ser vi med människor som är beredda att sälja ut ett huvudsakligen väl fungerande samhälle för en röst på Sverigedemokraterna.

   De är kanske inte rasister, men vill visa sitt missnöje och de tror att den där uppvisningen inte får några konsekvenser. Det är lite som att ta livet av sig för att få se hur mycket alla som har varit dumma kommer att ångra sig.

   Samtidigt visar forskningen att det mest utmärkande draget för Sverigedemokraternas väljare faktiskt inte är ett missnöje med samhället utan att de har främlingsfientliga värderingar.

   Efter förra valet analyserade en forskargrupp från Linköpings universitet väljarattityder och kunde konstatera att SD-väljare har en markant mer negativ bild av muslimer och människor från andra länder än övriga väljare.

   När Peter Hedström, professor i analytisk sociologi och en av personerna bakom studien, i en intervju fick frågan om han trodde att Sverigedemokraternas framgångar i valet 2014 kommer att leda till att övriga partier börjar närma sig dem i sakfrågor, så trodde han inte det. Det skulle bara innebära att de istället förlorar sina egna kärnväljare, menade han.

   Av någon anledning valde ändå Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna att göra SD-vänliga utspel om minskad invandring, böneutrop, språkkrav, och förbud för religiösa friskolor. Opinionsmätningarna har visat att Peter Hedström hade rätt. Det var en dålig strategi.

   I en intervju på Linköpings universitets hemsida sa Hedström så här i början av 2016:

– Personer från SD har vid flera tillfällen varit inblandade i händelser som förknippats med främlingsfientlighet. Detta har av partiet bortförklarats som enskilda individers misstag och att de inte är representativa för partiet. Men vår studie visar att det är just vad de är.

   En röst på Sverigedemokraterna är en röst på ett politiskt parti vars själva drivkraft är ett förakt mot olikheter. Alla ska stöpas i samma rågblonda heteronormativa kärnfamiljsform.

   Om människor som upprörs över att kommunen inför bevattningsförbud känner att deras individuella frihet inskränkts när de inte får vattna gräsmattan, så är det ingenting emot den frihetsförlust Sverigedemokratisk politik kommer att leda till den dag de ges makt antingen av egen kraft eller genom att andra partier väljer att samarbeta med dem.

   När vi går till valurnorna i september så kan vi välja att se oss själva som ansvarsfulla samhällsmedborgare eller som naiva gnällspikar med självskadebeteende.

   Du som funderar på att lägga din röst på ett visst parti: Sök lite information om deras lokala partiföreträdare. Kolla även namnen lite längre ner på listan och ställ dig frågan om det är människor som du vill ska fatta beslut som du måste följa. Inom alla områden.

   Även om ni båda till exempel hatar Islam så kan det vara bra att tänka på att nästan inga politiska beslut kommer att handla om Islam. De kommer istället att handla om sånt som vattennät, skolpeng, skattenivåer, lokaltrafik, utrikespolitik och lagstiftning. En röst på ett parti ger dess företrädare lika mycket makt oavsett om den är en missnöjesröst eller en röst på den ideologi du tror på. Det är vi som är samhället.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.