Andreas Magnusson

En mygga på pungen kan förändra rättspolitiken

2018-07-16

Jag har väldigt svårt för affirmationer och andra uppbyggliga visdomsord. Om någon säger ”du är perfekt just som du är” eller ”varje dag är en ny möjlighet att växa som människa” så är min spontana reaktion att jag vill sticka fingrarna långt ner i halsen och spy på varenda stavelse. Men det finns också en del käcka formuleringar jag verkligen gillar.

   Av någon anledning blandar vi i västvärlden gärna in kineser när vi vill verka riktigt djupsinniga. Då kan vi säga sådana outsägligt enfaldiga saker som att ”det kinesiska tecknet för kris är samma som det kinesiska tecknet för möjlighet”. Jaha. Och det svenska tecknet för ”du kör som en jä-la idiot” är samma som det svenska tecknet för manligt könsorgan.

   Eftersom även jag vill verka så där djupsinnig så tänker jag berätta lite om Lao Tzu. Enligt legenden levde han i Kina någonstans runt år 500 före vår tideräkning och sägs vara grundare till Taoismen. Mängder av kvicka uttalanden tillskrivs honom och det är nog ganska säkert att han inte sagt ens hälften av det där – om han nu ens har funnits.

   Men strunt i vem som har sagt vad. För en del av citaten är riktigt bra oavsett upphovsmakare. Och det bästa av dem (jag erkänner att det är en smula genusinkorrekt) lyder ungefär så här:

”Det är först när du ser en mygga landa på din pung som du inser att det alltid finns ett sätt att lösa problem utan att använda våld.”

   I tider när politiker och en del väljare skriker efter hårdare straff, tuffare tag och nolltolerans mot kriminalitet så kan det vara bra att påminna sig om att vetenskapen är väldigt tydlig med att hårdare straff inte leder till minskad brottslighet. Det finns dessutom ett glapp mellan politikers uppfattningar i rättsfrågor och väljarnas.

   Jag tror att det finns flera vetenskapliga rapporter som säger ungefär samma sak, men bland annat har Henrik Tham och Kristina Jerre vid Stockholms Universitet i en studie visat att ungefär två tredjedelar av försökspersonerna ville att vi ska ha hårdare straff i Sverige.

   När man i samma studie lät personerna ta ställning i konkreta rättsfall med utförliga beskrivningar av till exempel våldtäkt, rån, narkotikasmuggling, förskingring och gatuvåld så ville de flesta istället att man skulle utdöma samma eller lägre straff än vad domstolarna gjort.

   Det är först när myggan landar på pungen som man förstår att det går att lösa problem utan att använda våld, sa Lao Tzu. Ett lite mer PK-sätt att säga samma sak på är att vi tror att vi vill ha hårdare straff tills vi inser att hårdare straff också skadar oss som samhälle. Då söker vi istället efter mildare och mer effektiva lösningar på problemet.

   Den som vill slippa myggor på pungen kan göra en massa saker. Man kan till exempel klä på sig. Man kan använda myggstift. Överfört till brottslighet så kan man intressera sig för förebyggande arbete så att brottsligheten aldrig behöver uppstå.

   En gemensam nämnare för brottslingar i hela världen är att en väldigt stor andel av dem har svåra ekonomiska förhållanden. En annan gemensam nämnare är att en överväldigande majoritet är män.

   Innan den skeptiske läsaren skriker för högt så inser jag givetvis att det finns en massa undantag. En del brottslingar har istället själva utsatts för saker i sin barndom, en del har hjärnskador, en del lider av psykisk ohälsa. En del brottslingar är kvinnor. En del har utmärkt ekonomi. I en del fall kan man nästan inte ens lista ut vad brottsligheten beror på. Då är det svårt.

   Men säg att man skulle kunna halvera brottsligheten i ett land bara genom att ordna så att alla människor har drägliga levnadsvillkor, arbete och en lön de kan leva på. Vilka nackdelar har en politik för detta samhälles förverkligande framför en politik som strävar mot ineffektivt självskadebeteende?

   Strängare straff är som att slå på sin egen pung trots att myggen alltid hinner flyga undan. Arbete mot sunkiga mansroller, mot fattigdom, segregation och arbetslöshet är istället som att använda myggmedel eller ta på sig kläder innan man går ut i träskmarker.

   Jag gör en liten parantes här eftersom jag känner på mig att det sitter någon dumdryg bokstavstrogen krönikeläsare och vill göra en våldtäktsparallell. ”Jaha, påstår skribenten att ett våldtäktsoffer kan slippa bli våldtagen genom att ta på sig ordentligt med kläder?” För tydlighetens skull: Nej, det påstår inte skribenten.

   Skribenten påstår att det är bättre att leva i ett land med färre våldtäkter än i ett land med fler. Skribenten påstår också att våldtäkter kan minska om man från tidig ålder visar killar hur man beter sig mot tjejer. Det är så man som samhälle klär på sig. Det är så man som samhälle använder myggstift.

   Den där Lao Tzu lär för övrigt ha sagt att ju fler lagar som skrivs desto fler kriminella skapar vi. Han är inte ensam om det. Kriminologen Nils Christie säger något liknande i sin utmärkta bok ”Lagom mycket kriminalitet”. Och egentligen är det ju ganska enkelt. Bästa sättet att minska brottsligheten är att göra allting lagligt.

   Men vill vi det? Nej. Precis som när en mygga landar på en pung så är det sans och balans som fordras. Det är rimligt att saker är förbjudna och att brott mot våra lagar och regler ger påföljder. Vi har nog en ganska lagom nivå på de flesta straff idag i Sverige. I ett internationellt perspektiv är de högst genomsnittliga.

   Och en sak kan vi nog vara överens om. Det största problemet med till exempel våldtäkter är inte att gärningsmännen får för korta straff utan att våldtäkter ens förekommer. Ett annat stort problem är att så få gärningsmän kan knytas till brotten. De problemen löser man varken genom strängare straff eller svagare beviskrav.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.