Veckans värsta

Veckans värsta – polisens senaste skjutning

2018-08-04

En sak som verkligen stör mig är polisernas skjutningar. Den man som sköts till döds nu senast sköts med minst tre skott, möjligen av tre poliser. Han hade Downs syndrom och befann sig enligt uppgift på en treårings nivå, vilket förmodligen framgick. Och han ska ha varit ”beväpnad” med en liten leksak i form av en plastpistol. Denna skjutning är årets mest groteska skjutning, i varje fall enligt mig. Och definitivt Veckans värsta.

   Det är inte enbart polisers skjutningar som stör mig utan kanske än mer det som följer på skjutningar. Jag har svårt att vara nöjd med de första uppgifterna som följer på en skjutning. De första uppgifterna är kortfattade, återhållsamma och så intetsägande att det inte går att dra några som helst slutsatser om vad som förevarit.

   Jag får för mig att uppgifterna ser ut som de gör just för att det ska finnas utrymme för olika nyanseringar och justeringar när polisen några dagar senare ska komma med en tillrättalagd/korrekt beskrivning av händelsen.

   Vi har bara kommit en bit in i augusti i år när en sjätte person skjuts till döds av poliser. Sex personer på dryga halvåret!

   De tre senaste skjutningarna lämnar alla en besk eftersmak eftersom det lilla som hittills släppts i informationsväg är illavarslande.

   En man i Norrköping skulle läkarundersökas. Läkaren fick därför till sin hjälp två poliser. Dessa två poliser var således medvetna om att störningar kunde uppstå men tvingades ändå skjuta mannen – som dog.

   Utan att veta exakt vad som hänt kan det vara svårt att vara alltför kritisk men nog förefaller det som om poliserna trots uppdragets art inte varit beredda på rätt sätt. Inget har sagts om mannens beväpning och detta tolkar jag som att mannen varit obeväpnad.

   Dagen efter sköts en man i Linköping och också här är uppgifterna väldigt njugga. Inte heller här talas det om någon beväpning men det sägs att poliserna kom ifrån varandra och underförstått (?) uppstod ett nödläge på grund av det, som skulle ha tvingat polisen att skjuta.

   Ibland undrar jag vad poliserna får för skjututbildning i dag. Pistolerna dras allt oftare och om det är sant som jag läste någonstans att dagens polisaspiranter är så svaga i händerna att de inte orkar hålla trycket på avtryckaren ens 10 sekunder kan ju detta vara en förklaring. De orkar inte hålla avtryckaren i schack utan drar i väg skotten.

   För övrigt anser jag att sans och förnuft måste få en renässans. I vårt land existerar oftast ordet lagom bara i skrift och tal, allt för sällan i verkligheten eller beslutsgången. Att tillgripa lagom mycket lag, lagom mycket våld och lagom åtgärder blir allt mer sällsynt.

   Enligt polisiär statistik använder polisen allt mer frekvent pistolen i betvingande syfte. Förra året vid 284 tillfällen. Vad innebär det? Så här beskrivs det:

”Betvingande består i att polisen använt vapnet som hot och därigenom förmått personen att göra eller tåla någonting. Enbart framtagande av vapnet ur hölstret omfattas inte”.

   284 gånger har polisen alltså använt sitt vapen för betvingande våld men då räknas inte enbart ett framtagande av vapnet. Jag undrar hur ofta polisen drar vapen eftersom det enligt min mening finns ett samband mellan att dra vapen och dödsskjutningarna.

   Så fort en polis drar ett vapen koncentreras hans lösningar på vapnet. Och var går gränsen mellan att dra vapnet och att med vapen betvinga någon? Utgör inte bara dragningen av vapnet en del av betvingandet?

   När polisen bytte ammunition till expanderande ammunition gjordes detta trots en markant högre risk för dödlighet. Orsak sades vara att polisen inte ville riskera någon oskyldigs liv genom att ett skott mot en misstänkt inte skulle medföra genomskott med åtföljande skador på någon oskyldig bakomvarande.

   Ända sedan jag blev medveten om omvärlden har jag aldrig hört talas om denna typ av olyckor. I ett fall sköts en kvinna till döds i skidspåret av en jägares kula som först gått igenom en älg. Detta är enda gången som jag hört talas om genomskott som skadat andra.

   Trots det var just detta den viktigaste orsaken till ammunitionsbytet. Risken för genomskott är struntprat eftersom detta inte har och förmodligen aldrig kommer att ske. De gånger någon oskyldig skadats eller riskerat att bli skadad har skett när poliser öppnat eld trots oskyldigas närvaro.

   Jag har ingen statistik på polisiära dödsskjutningar men jag har en känsla. En känsla av att polisen allt oftare drar vapen. År 2017 minst 284 gånger, och i många fall använder dessa vapen alltför snabbt och alltför slentrianmässigt.

   Att lämna den mantlade kulan till en expanderande som garanterat medför allvarligare skador är det en lagom åtgärd? Redan när jag för ett drygt halvsekel sedan genomgick vapenutbildning fanns bestämmelser om att inte rikta vapen eller skjuta om det förelåg risk att skada andra. Idag måste detta tydligen vara ändrat så att idag tycks det vara tillåtet att skjuta om du inte missar.

   Under hela 1990-talet avled 7 personer efter att ha skjutits av poliser. Sedan år 2013 har minst 19 personer hittills avlidit till följd av polisers skott. Trots det hävdas från myndigheten att polisens användning av vapen inte ökar. Alltså 19 personers död som inte på något sätt har ändrat polisens agerande…

   Poliser måste lära sig att andra människors liv är lika dyrbara som deras egna och de måste kunna avvakta något och de måste kunna inse att det kanske finns andra alternativ än att skjuta.

   Det finns nästan alltid tid att något lite avvakta eller besinna sig. Det får inte vara så att pistolen alltid är universallösningen på varenda stökigt ingripande.

   Jag tror att de flesta poliser är både samvetsgranna och noggranna när det gäller att dra vapen och bruka detta. Jag är nästan lika säker på att de poliser som skjuter redan tidigare visat att de kanske inte hör hemma i frontlinjen.

   Det handlar, som jag tror, hela tiden om arbetsledarförhållanden. Arbetsledaren har en unik funktion genom att kunna bestämma och styra vilka poliser som skall åka på olika uppdrag och vilka som är lämpliga för dessa uppdrag. Alla poliser är inte bra på allt.

   Förr, när myndigheten var mycket mindre centraliserad hade både vakthavande och yttre befälet möjlighet att styra vilka poliser som är bäst lämpade för det eller det. Vi människor i allmänhet och poliser i synnerhet har alla olika förutsättningar och problemlösningar varför vikten av att skicka rätt poliser till rätt plats är en arbetsledarfråga.

   Dessutom, som jag skrivit tidigare, det finns poliser som kanske inte ens ska betros med tjänstevapen och definitivt inte vara i frontlinjen. Det kan låta bestickande att ta ifrån en polis en del av dennes arbetsskydd men alternativet blir att en rädd, obalanserad och beväpnad polis utgör en fara både för sig själv och andra. Det vore intressant att veta vilka poliser det är som skjuter? Vad har de i bagaget?

För övrigt anser jag…

   att denna skjutning måste klarläggas ordentligt. Antalet skott och om möjligt ordning på skotten måste klarläggas eftersom det verkar som om polisen bara brassat på för fullt. Finns det möjligheter att klarlägga om den avlidne överhuvudtaget hade en chans att kasta ifrån sig sitt ”vapen” när skottlossningen väl börjat?

   De tekniker som var på plats har tydligen inte förstått sin roll i det hela eftersom de inte ens i dagsljus sett vad vittnen sett i mörkret när de senare besökte platsen. Tydligen ska det finnas massor av skotthål både högt och lågt.

   Att upprätta en anmälan om grovt olaga hot där den döde satts upp som misstänkt är inte något annat än trams. Det finns inget som försvarar denna skjutning. Inte ens en anmälan om grovt olaga hot.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.