Är det förbjudet för poliser att göra egna bedömningar?

2018-08-13

När något inträffar finns det fortfarande människor som larmar polisen trots att sannolikheten är stor att polisen tyvärr inte har någon patrull att skicka. Om de har någon patrull att skicka är risken stor att denna patrull tar larmet alltför bokstavligt.

   Detta betyder att polisen, redan innan de anlänt till platsen, har börjat peppa upp sig, gjort sina bedömningar, lagt upp sina handlingsplaner och förberett sina göranden utan att först klara ut vad som är på gång. Allt detta sker på grundval av ett luddigt larm från någon.

   När Eskilstunapolisen, mitt i natten, mitt i vintern med många minusgrader, får ett larm om en trafikolycka frågar de den larmande om det fanns några skadade på platsen eller om det överhuvudtaget fanns några människor på platsen. Svaret blir att han som larmade bara åkt förbi, observerat bilen i diket men inte sett några människor. Med det låter polisen sig nöja.

   Cirka 5–7 timmar senare skickas ändå en radiobil till platsen. Där anträffas en kvaddad bil med en död kvinna bakom ratten. Om kvinnan dött vid olyckan, frusit ihjäl eller förblött kunde inte fastställas förrän långt senare i samband med obduktionen.

   Dödsorsaken är dock egal och vad som är intressant att polisen tog sina beslut efter ett larm från en man som bara råkat passera förbi. Ännu intressantare är att ingen polis misstänktes för att ha åsidosatt något och utredningen om tjänstefel lades ner.

   Den tredje juli kommer nästa larm i Södra Sandby när en förbipasserande larmar om en yngling som lekte på gatan med ett vapen. För en gångs skull var polisen osedvanligt snabba till platsen där de anträffar en autistisk yngling på 16 år.

   Trots att ynglingen omgående lade ner sitt leksaksvapen på marken bröts han ner och belades med handfängsel. Vid ingripandet bröts hans arm på tre ställen.

   Här beklagar polisen ”att pojken skadades men när ett larm om vapen inkommer måste vi utgå från att det är riktigt och handla därefter.”

   Men vilken fara utgör ett vapen som lagts ner på marken? Förklaringen lyder, ”Ibland händer det att personer skadas utan att polisen använt för mycket våld. Det sker helt enkelt en olycka.”

   Polisens oförmåga att inse att poliser ibland gör fel är frapperande. Vad polisen än gör är det rätt och alltid motpartens fel. Så trots att någon följer polisens anvisningar är det tydligen rätt av polisen att tillgripa så mycket våld att en arm bryts på tre ställen.

   16-åringens pappa försökte polisanmäla polisens agerande men fick till svar att man redan inlett en särskild fristående och oberoende nationell utredning. Några dagar senare fick han veta att utredningen lagts ner.

   Överåklagare Anders Jakobsson, chef för Särskilda åklagarkammaren där interna utredningar mot poliser görs, säger:

”De uppgifter som kom från poliserna kan ha visat att inget brott har förövats. Polisen får använda visst våld vid ett ingripande. Ibland uppstår det då tyvärr skador. I det här fallet blev beslutet att inte inleda förundersökning”.

   Det här visar tydligt hur en utredning går till. Man frågar de som orsakade skadan varefter beslut om att inte inleda en förundersökning tas eftersom polisernas uppgifter ”kan ha visat att inget brott begåtts”. Inget om vad som hänt utan bara ”kan ha visat” att inget brott begåtts. Sicken motivering!

   Beslutet kan i sig vara helt riktigt men utredningen som gjorts verkar inte vara varken robust eller transparent. Trodde verkligen denna överåklagare att polisernas berättelser inte färgats, inte anpassats efter vad som hände utan ger en helt hundraprocentigt korrekt skildring av vad som verkligen hände? I så fall borde han byta jobb.

   Nästa larm kommer i augusti då en yngling, en tvärhand hög med Downs syndrom, leker med ett plastvapen. Ynglingen cirka 20 år gammal men med en treårings intellekt har rymt hemifrån.

   Han anträffas på en innergård varifrån ett larm inkommit om en man med vapen. Vad som händer här är mer luddigt och kommer förmodligen aldrig att helt klarläggas. Det slutar med att ynglingen sköts till döds.

   Efter skjutningen utbryter det numer ganska normala flödet av fejkade uppgifter som alla bara har ett enda syfte att ”förklara och försvara dödandet”. Alla dessa fejkade sanningar visar dock bara på precis vad jag efterfrågade i inledningen. Någon gör en bedömning och larmar polis. Polis agerar efter larmet utan att varken tänka eller göra några egna bedömningar. Så frågan som blir hängande i luften är alltså: Är det förbjudet för poliser att göra egna bedömningar?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


 Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.