Det behövde brinna lite bilar innan valet

2018-08-15

Samma dag som grillningsförbudet upphörde iscensattes vad som verkar vara en samordnad koordinerad attack på den svenska demokratin. Det ligger mycket nära till hands att misstänka att främlingsfientliga krafter behöver få upp det brinnande Sverige på den politiska dagordningen igen. Och vad är då effektivare än att tända eld på lite bilar i förorten?

   Opinionsmätningarna har pekat åt samma håll. Främlingsfientlig politik tar ett steg tillbaka och miljöpolitik har åter blivit viktig. Den varma sommaren och de naturliga bränderna har styrts den politiska diskussionen bort från samma trötta invandringstugg som vi hört alldeles för länge. Människor har börjat förstå att de långsiktiga frågorna är de som verkligen betyder någonting.

   De kaosteoretiska Sverigefienderna försökte ett tag med att skogsbränderna var invandrarnas fel och att bevattningsförbudet var en PK-grej, men det funkade ganska dåligt. Bara de mest hjärntrötta anhängarna gick på det där.

   Internationella rapporter visar att Sverige är så långt ifrån en systemkollaps man kan komma. Vi lever sammantaget i ett oerhört välfungerande land. Det finns klar och tydlig statistik på det. Det har därför blivit allt svårare för systemkollapsprofeterna att sälja in sin världsbild. Och populistiska politiska partiers framgångar är helt beroende av att människor är övertygade om att allt är på väg att gå åt helvete.

   Sluttampen på valrörelsen tycktes nu på riktigt kunna handla om de långsiktiga politiska frågorna. I det läget behövde kaosteoretikerna reagera. Det behövde brinna lite bilar igen.

   Stopp säger du. Du tycker att mina spekulationer känns grundlösa. Ja, det finns än så länge inga konkreta bevis åt något håll och kanske är det därför för tidigt att spekulera, men det gäller rimligen i så fall också spekulationer åt alla håll.

   Så vad vet vi egentligen om de senaste bilbränderna? Jo, vi vet att attacken tycks koordinerad. Vi vet att bränderna har startat nästan exakt samtidigt i Hjällbo, Trollhättan, Frölunda och Ahlafors. Samtliga attacker är knutna till västra Sverige. Polisen tror att det hela har samordnats på sociala medier.

   De som har tänt på bilarna har burit likadana stereotypa förortskläder och varit maskerade. Vilka personerna bakom maskerna är vet vi inte. De har uppträtt lugnt och metodiskt. De har inte identifierats.

   För Jimmie Åkesson passar händelserna som hand i handske. Han slår på stora trumman och tycker att svensk polis måste ta hjälp av utländsk polis eftersom de inte klarar uppdraget. Det ligger givetvis i linje med partiets Sverigefientliga retorik att även ge sig på den svenska polisen och önska att våldsmonopolet utmanas av främmande makt. Hårdare tag är för övrigt medicinen han föreslår.

   ”Vad fan håller ni på med?” undrar Stefan Löfven på radio och säger att samhället kommer att reagera hårt.

   Ulf Kristersson förutsätter i sitt uttalande att gärningsmännen är boende i områdena: ”Socialtjänsten är inte rustad för att hantera kriminella tonåringar. De kan inte vara kvar i områden där de terroriserar omgivningen”, säger han.

   Annie Lööf vill se skärpta straff. Jan Björklund är ”ursinnig” och Ebba Busch Thor klädsamt dramatisk: ”När en bil sätts i brand släcks drömmen om att kunna ta sig fram och tillbaka till jobbet.”

   De allra flesta människor som har ett jobb går inte och drömmer om att kunna ta sig till jobbet och om bilen inte funkar så tar de bussen eller spårvagnen eller lokaltåget eller liftar med någon granne. Men alldeles oavsett: Den svenska demokratin är hotad och politikerna förutsätter direkt eller indirekt att hotet består av lokala förortsungdomar.

   Jag tror att det är allvarligare än några enstaka pojkstreck i förorten. Och det är kanske inte förortsborna som angriper Sverige. Det är kanske Sverige som angriper förortsborna. Oavsett vem som ligger bakom händelserna så förstärks i alla fall de stereotypa uppfattningarna om gärningsmän och områden.

   Fakta är annars att bilbränderna har minskat rejält i Sverige på senare år och att en mer än hälften av bilbränderna enligt försäkringsbolagen handlar om rena försäkringsbedrägerier. Trots detta är bilbränder så ovanliga att utryckningar till allvarliga trafikolyckor är sju gånger vanligare än utryckningar till bilbränder.

   Men inte bara hårdrocksband har förstått att blod, rök och eld är effektiva sceneffekter. Det förstår nog även rasister, högerpopulister och andra antidemokrater som till varje pris vill försöka få människor att tro att minskad invandring är lösningen på samhällets alla problem.

   Polisen har i dagsläget anhållit två personer misstänkta för bränderna i Frölunda. Vi vet ingenting annat om dem än att de är 16 och 21 år gamla. Kanske är de hemmahörande på platsen. Kanske inte. Kanske är de skyldiga. Kanske inte. Kanske har de agerat på uppdrag av någon annan. Kanske inte.

   I Trollhättan handlar det om tre barn i yngre tonåren som är misstänkta eftersom de befunnit sig på platsen och en av dem haft på sig en fyrverkeripjäs av det kraftigare slaget.

   Det har annars varit vanligt under skollov med ungdomar som satt igång olika typer av kravaller. I Stockholm var det till exempel stora kravaller på det fattiga Södermalm, 1948 på annandag påsk, med tusentals ungdomar och stenkastning mot polis. 1951 var det kravaller i Berzelii park under flera dagar. Polis från flera städer fick kallas in mot 3000 civila. På Hötorget 1965 blev det stora kravaller med fönsterkrossning och bränder.

   Den stora skillnaden mellan dagens kravaller och den tidens kravaller är att ungdomsgängen då var betydligt större och att både tjejer och killar deltog i kravallerna. En stor likhet är annars att det även då framförallt drabbade fattiga och utsatta områden.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


 Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.