Vem ska få tala med din röst?

2018-08-29

Alla människor har olika röster. En del talar med mörk stämma, andra med ljus. Några pratar göteborgska och andra skånska. Den där rösten ger oss ett alldeles unikt sätt att få fram det vi vill säga. På rösten känner vi förresten igen våra vänner. När vi ger vår röst till ett parti så lånar vi bort våra stämband. Vi ger politiker rätten att tala i vårt ställe.

   Det är inte våra ord som kommer att uttalas men det kommer att låta som om det är vi som säger det som sägs. Att ge bort sin röst är därför ett sätt att ge bort en bit av sig själv.

   En röst på Vänstern är en röst på Vänstern. En röst på Moderaterna är en röst på Moderaterna. En röst på Sverigedemokraterna är en röst på Sverigedemokraterna. En del försöker lura oss att det är på något annat sätt.

   När rösten avges kanske den avses som en röst mot etablissemanget eller mot PK-eliten. Men, den är till sin essens inte en markering mot sossarna eller en kritik av alliansen. En röst är just en röst som i samma stund som den avges upphör att vara din för att under fyra år bli någon annans. Efter valet kommer dina politiska stämband att tillhöra det parti du valde att rösta på.

   När jag lånar ut mina stämband så gör jag det hellre till någon som vill tala ömsint och omtänksamt än till någon som vill skrika, stänga ute och orera om tuffare tag och hårdare krav på andra människor. Jag ser liksom hellre att min röst används för att säga snälla saker än för att säga elaka saker. Jag ser hellre att min röst används för blygsamma viskningar än till kärlekslösa påhopp.

   Jag ser hellre att min röst används för att utifrån vetenskapliga rön förespråka en förebyggande rättspolitik än att den används för att säga ovetenskapligt trams om hårdare straff. Jag ser hellre att min röst används för att stärka integration än för att öka främlingskapet mellan människor.

  Vad ska jag rösta på då? Jag vet faktiskt inte än. Jag har inte bestämt mig, men jag ska göra mitt yttersta för att inte sen behöva sitta och förklara i fyra år att det blev fel – att jag bara ville röra om lite i grytan men egentligen tycker på ett annat sätt i en massa frågor. ”Men det är ju din röst”, kommer de att säga. ”Det är ju din röst vi hör!”

   Den jag ger rätten att tala i mitt ställe ska vara någon som på så många områden som möjligt säger ungefär det jag själv skulle vilja säga. Det är inga små krav som ställs på såväl oss som de folkvalda som får förtroendet att representera oss.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.