Leif "Myris" Axmyr

Leif “Myris” Axmyr har avlidit

2018-10-11

Min gode vän Leif “Myris” Axmyr har gått bort. Han dömdes till livstids fängelse efter ett dubbelmord 1982 och frigavs först sommaren 2016 efter 34 år som fånge. Och är därmed den livstidsfånge i Sverige som suttit inlåst längst. Myris hann fylla 80 och det gläder mig att han fick uppleva sin sista tid i frihet.

Av Ricard A R Nilsson 

   Jag träffade honom i början av mitt straff och vi blev goda vänner. Redan innan jag stötte på honom hade jag hört alla berättelser, han var inget annat än en legend bland alla fångar.

   Hans namn nämndes alltid med respekt. Vi blev goda vänner och Myris tog mig – den nydömde livstidaren – under sina vingar. Något jag alltid kommer att vara tacksam för.

    Under åren satt vi tillsammans på flera olika avdelningar. Det var alltid ett lika kärt återseende. Han var en speciell och karismatisk person som älskade att spela kort. Kåkspelet Mulle var hans favorit. Under åren har det blivit många timmar vid spelbordet tillsammans där vi fördrivit tiden – inlåsta på anstalten Kumla.

   Vi som kände honom vet att han var så mycket mer än en dömd mördare. Han var en av de lojalaste personer som jag någonsin stött på och en del av den gamla stammen som levde enligt tjuvhedern. Myris hade gått i döden för sina närmaste.

   Precis som alla andra, hade han sina bra och dåliga sidor, och mitt syfte är inte att glorifiera honom som brottsling, utan att minnas den sida av honom som var en god människa. För trots allt dåligt han gjort i sitt liv, så vet hans närmaste att han även gjort ofantlig mycket gott för väldigt många.

   Efter alla år i fängelse, blev livet på utsidan inte så lätt. Demonerna spökade in i det sista, men nu är du fri Myris – fri på riktigt. Vila i frid min vän.

 

Tillägg av Para§rafs chefredaktör Dick Sundevall:

   För grova brott får man ta konsekvenserna i form av att man avskiljs från allmänheten – sätts i fängelse. Så långt är det inte mycket att säga om Myris alla fängelseår, från ungdomsfängelserna till att med tiden tillbringa många år på Kumla och andra säkerhetsanstalter.

   Men det finns ett gammalt ordstäv som tillskrivs indianer om att man ska gå några mil i en människas skor (mockasiner) innan man dömer honom eller henne. Är i det perspektivet glad över att jag inte behövt döma Myris. Tre dygn gammal överfördes han från BB till 1940-talets barnhem – med allt vad det innebar.

– Det värsta var tvångsliggandet, berättade han. Hade man gjort något fel kunde man tvingas att ligga i sängen hela dagen. Tänk dig en liten kille på 3-4 år med mycket spring i benen som måste det. Så blev jag ju manisk också med tiden.

   Några enstaka gånger fick barnen på hemmet lite godis, berättade han:

– Då gällde det att vi som var minst kastade oss ner på golvet och höll händerna över vårt godis. När dom större ungarna försökte slita bort händerna och ta det bet vi dom så hårt vi kunde. Lärde mig egentligen bara en sak på det där jävla hemmet och det var att slåss.

   Om man ska ställa krav på en människa måste personen ha fått en rimlig chans i livet. Som jag ser det fick aldrig Myris den chansen. Det kan inte försvara alla hans grova brott inför brottsoffer och anhöriga – men jag överlåter alltså till andra att döma honom. Kan inte en sekund sitta här och hävda att jag själv inte hade hamnat i fängelse om jag haft hans uppväxt.

   Under årtionden träffade jag till och från Myris som journalist och TV-producent. Och i perioder hade vi en ganska intensiv brevväxling. Han berättade bland annat om en del händelser där han la till att ”det där får du inte publicera innan jag är död”.

   Nu skulle jag alltså kunna göra det men jag avstår. Även om en del av det är solskenshistorier så kan det såra en del människor. Låter dessa händelser gå i graven med honom.

   Det jag framförallt minns från vår brevväxling och våra möten, varav de flesta handlade om att jag intervjuade honom, är skratten. Hans klingande skratt och hans humor som även fick mig att skratta.

   Vid något tillfälle fick jag kritik i en recension av en av mina böcker, för att jag hade ”suttit i en cell och skrattat ihop med en dubbelmördare”. Det må så vara – det ligger som sagt inte på mig att döma honom. Det hade domstolarna redan gjort.

   Vid ett tillfälle när Myris ringde mig var min yngsta dotter i den åldern där barn alltför ofta står bredvid och tjatar om att de vill prata. Så jag säger till Myris, ”byt några ord med lilltjejen så hon slutar tjata”.

   Räcker över luren till henne och det korta samtal som följde återkom Myris sedan skrattande till många gånger, när han återberättade det så här:

– Hej va heter du? frågade hon.

– Jag heter Leif, svarade jag.

– Vad gör du?

– Jag sitter i fängelse.

– Har du varit dum?

– Ja, det kan man nog säga.

– Är du snäll nu då?

– Ja, ganska snäll.

– Vad bra. Hejdå.

  Frågade lilltjejens mamma efteråt om hon hade något emot att vår dotter hade pratat med en person i telefon som satt inne för mord:

– Nej, han kunde väl behöva det, svarade hon.

  Vila i frid Myris. Nu slipper du demonerna.

 

Ovanstående är krönikor. Slutsatser och analyser står skribenterna för.

 


   Ricard A R Nilsson dömdes till livstids fängelse för mord, men fick under 2017 sitt straff tidsbestämt till 30 år och avtjänar nu sista året på ett halvvägshus. Under åren i olika fängelser har han betat av nio universitetsexamina och är idag kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

   Ricard har släppt flera böcker, bland annat ”En livstidsdömds dagbok”. Följ honom i sociala medier:

nilsson-larancuent.com/ricards-blogg

instagram.com/nilsson_ricard

twitter.com/ricardnilsson

   Ricard har medarbetat på Para§raf sedan vi startade magasinet. Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard har rapporterat inifrån fängelsevärlden. Nu fortsätter han att skriva utifrån sina insikter om fängelser och den undre världen.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.