Gängbrottslighet är kanske inte alltid gängbrottslighet

2018-10-26

För ett par månader sedan kunde man i tidningar läsa att antalet skjutningar minskat i Sverige. Nu verkar den kurvan ha vänt. Dessa skjutningar ser ut att hela tiden ske i gängbrottslighetens namn med åtföljande stora insatser från polisen. I varje fall initialt. När poliser sedan försöker utreda den brottslighet där olika gäng avlivar varandra tycks arbetet vara sällsynt ineffektivt.

   Med den typen av grov brottslighet har polisen hela tiden den stora verktygslådan till hands. Detta innebär att alla de hjälpmedel som polisen kan använda sig av finns tillgängliga.

   De vet också att varje mord ofta följs av en vedergällning. Ibland tycks det dock som om något oskyldigt offer blir dödat och då får poliserna det ännu svårare med de redan svåra utredningarna.

   Brottsligheten är dock, som sagt, av den arten att det finns möjligheter att använda alla till buds stående spaningsmetoder. Kan inte polisen förhindra dessa skjutningar så borde de i alla fall genom sina spaningar ha så pass bra grepp om läget att de vet var de ska hitta gärningsmannen/männen.

   De borde förmodligen också få veta vem som står i tur att avrättas och kanske också av vem. Detta gäller som sagt vid ren gängbrottslighet.

   Nu ska jag svära i kyrkan och påstå att nästan alla dessa skyttar och nästan alla dessa offer har invandrarbakgrund. Under spaningarna kommer polisen därför att dyka på ett antal olika språk och dialekter varför det är viktigt att polisen knyter auktoriserade tolkar till sig.

   Jag har flera gånger varit med och låtit två olika tolkar lyssna på och analysera samma material och därvid har tolkarna kommit fram till helt olika slutsatser om vad som sagts vid till exempel hemlig avlyssning.

   Men alla skjutningar är kanske inte gängbrottslighet även om det i förstone ser ut så.

   Kanske ska ytterligare en faktor räknas med i bilden. Kanske är det redan fallet men jag har inte hört en enda polis nämna eller ens antyda det. Vad jag menar är att kanske ”hederskulturen” skall vägas in.

   Hittar poliserna inget bra skäl utifrån gängrelationer så kanske det är läge att kontrollera de inblandades familjebild, släktförhållanden, inbördes fejder på grund av olika familjerelationer och kanske familjemedlemmarnas integration i det svenska samhället.

   Poliserna kanske måste vandra tillbaka till de inblandades rötter. Vilka länder, regioner eller byar kommer de inblandade ifrån.

   Många av dessa skjutningar kanske inte alls har med gängkriminalitet att göra utan kanske är en senkommen och praktisk lösning på olika problem och som oftast har beordrats av någon som sitter i den ställningen att han kan beordra detta? Kanske hedersbrott döljs i en eller flera dessa gängskjutningarna?

   Att utreda dessa skjutningar upplevs som svårt/omöjligt eftersom ingen vill prata med poliserna. Gängkonstelationerna är lösliga och förändras över tid. Vittnen vill inte prata om skjutningarna och allt går i stå.

   Poliserna arbetar vidare i sina utredningar och beroende på gängens löslighet, de inblandades obenägenhet att prata och tolkarnas misstolkningar, hittar de varken motiv eller gärningsmän. I ett smalt perspektiv kan motiv vara svåra att finna men med en bredare blick kan kanske något motiv hittas om ”hedersskäl” blandas in.

   En del hedersrelaterade brott kräver ibland att små finkänsliga signaler om det inträffade sänds ut. Det är viktigt att signalerna går fram för att hedern skall anses återställd. Dessa signaler måste polisen vara lyhörda för och när samtal och andra spår analyseras måste poliserna försöka tolka in också dessa signaler.

   I gängkriminaliteten blir motivet mer uppenbart men här är dessa signaler inte lika viktiga, för här känner ofta en stor mängd människor till vem som gjort vad.

   Vi måste börja värdesätta människoliv och inse att varje människoliv, även dessa gängmedlemmars liv, är värdefulla och måste försvaras. Brotten måste klaras upp och nya brott förhindras.

   Nu senast i Segeltorp tror polisen att ”fel man” mördades eftersom den mördade inte hade någon gängtillhörighet eller brottslig belastning. Kanske var det så men har polisen verkligen kartlagt den dödes sociala förhållande?

   Kanske handlar det om att återställa någons heder? Då behöver mannen varken vara straffad eller känd i undre världen. Det kan  handla om en bilaffär som någon är missnöjd med, eller att någon pratat för länge med någon annans flickvän.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


  Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.