Börje Carlsson

Vad f-n får jag för skattepengarna?

2018-11-08

Jag får följande knivskarpa hjärnor. Priset på dessa hjärnor förefaller lågt men betänk att ni inte ser alla kostnader. Det tillkommer massor av olika tillägg och därtill är det mesta fritt.
  • Stefan Löfven                   185 500 kr i mån              (= 2 226 000 kr/år)
  • Gustaf Fridolin                 129 700 kr i mån              (= 1 556 400 kr/år)
  • Isabella Lövin                   129 942 kr i mån              (= 1 559 300 kr/år)
  • Jonas Sjöstedt                   78 567 kr i mån               (=    942 800 kr/år)
  • Jimmie Åkesson              104 675 kr i mån               (= 1 256 100 kr/år)
  • Ebba Busch Thor              88 977 kr i mån               (= 1 067 600 kr/år)
  • Annie Lööf                          95 700 kr i mån              (= 1 148 400 kr/år)
  • Jan Björklund                   106 500 kr i mån              (= 1 278 000 kr/år)
  • Ulf Kristersson                 104 200 kr i mån              (= 1 250 400 kr/år)

      Tillsammans kostar dessa nio politiker 1 023 761 kronor per månad eller drygt 12 miljoner om året. Det handlar således inte om några gigantiska summor. Men om man likt Leif Östling ställer frågan ”vafan får man för pengarna” blir svaret ”just nu inte så mycket”.

   Ministrarna eller statsråden avlönas med arvoden som fastställts av Statsrådsarvodesnämnden.

   Partiledarna och statsråden har utöver den statliga ersättningen för olika poster/funktioner inom partiet. Dessa partilöner kommer från partikassorna som skapats av partistöd och statliga bidrag.

   Till detta skall läggas alla de förmåner som både partiledare och riksdagsmän har såsom traktamenten, guldkort på SJ, övernattningsbostad i Stockholm, ingen trängselskatt samt ekonomiska bidrag till utlandsresor för olika ”tjänsteuppdrag”.

   Dessa högavlönade politiker kan tillsammans inte åstadkomma en handlingskraftig regering och detta visar bara att de har blivit hemmablinda och ser inte det ansvar som medborgarna kan kräva för denna trots allt hyggliga betalning. Dessa politiker fortsätter att slösa på medborgarnas pengar genom att slösa sin tid på hårklyverier, personliga tyckanden och ren halsstarrighet.

   En vill inte ha att göra med den längst till höger, en vill inte ha att göra med den längst till vänster. En vill inte ha att göra med varken de längst till höger eller de längst till vänster.

   Så politiska övertygelser och inställningar utgör hinder för att kunna delta i det praktiska regeringsarbetet men rena lurendrejerier utesluter inte dessa möjligheter.

   Trots allt, även om man räknar bort både höger och vänster, finns drygt 70% av väljarnas val kvar och ett minimikrav är väl att dessa sju partiledare (även om jag inte vill se skojaren Kristersson som statsminister) ska kunna åstadkomma en handlingskraftig regering.

   Nu är det dags att bestämma om det är politik och symbolpolitik som är viktigast eller om det är Sveriges väl och ve.

   Nu har talmannen först utsett Ulf Kristersson och efter dennes misslyckande utsågs Stefan Löfven till att misslyckas. Härefter har talmannen gett sig själv en vecka för gruppsamtal med olika konstellationer.

   En vecka som slutar med att talmannen ger sig själv ytterligare en vecka för kontemplation som ändar i att mästerskojaren Kristersson förs fram som Sveriges hopp och vår framtid. Detta tycks inte, som tur är, vara en framkomlig väg och cirkusen kommer sannolikt att fortsätta.

   Trots allt vore det väl för gräsligt om inte Sveriges ansvarsfulla och högavlönade politiker ska kunna enas om en habil regering. Men förmodligen inte. Ingen ruckar en millimeter på sin uppfattning. Snart tycks nyval/omval stå för dörren men Sveriges politiker räds icke trots de extra kostnader och det besvär deras halsstarrighet skapar.

   Nyval eller omval förväntas knappast förändra siffrorna på annat sätt, enligt senaste opinionsundersökningen, än att socialdemokraterna står still, Alliansen minskar, vänstern ökar något, MP står still och Sverigedemokraterna går något framåt. Så styrkeförhållandena består utan att förändras just något.

   Men ska det verkligen behöva gå så långt. Bortsett från sprätten/skojaren Kristersson så vore det väl konstigt om inte dessa mogna och ansvarsfyllda ledare skulle kunna samsas och bilda en regering.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.