Rökare är mindre värda

2018-11-12

På sjukhuset i Östersund infördes i förra veckan en ny regel som innebär att man slutar operera rökare på kirurgavdelningen. Argumentet som används är att forskning har visat att rökare löper större risk att drabbas av komplikationer efter operation än icke-rökare.

   Enligt den nya regeln måste den som vill operera sig kunna visa att den varit rökfri i minst sex veckor innan operation. Först efter att detta bevisats tillåts patienten sättas upp på väntelista.

   Sjukhuset gör än så länge undantag för akuta operationer och regeln gäller inte för till exempel cancerpatienter.

   Ja, men det här var väl bra, tänker kanske en del. Det är ju farligt att röka. Bra att sjukhuset sätter ner foten och markerar. Låt oss ta den tanken hela vägen.

   Andra saker man kan sätta ner foten och markera mot är fetma och ålderdom. Eftersom gamla människor har sämre läkkött än unga skulle man kunna prioritera operationer av unga personer. Och eftersom feta människor också har svårare att klara en tuff operation, så är det bättre att bara sätta kniven i smala och smärta människor.

   Dessutom är väl fetman, precis som rökningen, självförvållad? Om man vill opereras så är det väl bara att gå ner i vikt?

   Hög ålder är väl förresten också självförvållad. Om någon har levt så hälsosamt att de uppnått den stadiga åldern av säg 85 (vilket är klart över snittet för män och över snittet för kvinnor) så borde de rimligen få skylla sig själva.

   Så skulle man kunna tänka. Och det går att ta tanken ännu längre. Låt oss prata om motions- och idrottsskador. De är i högsta grad självförvållade.

   Den här sortens skador är extremt dyra för samhället. Varje år tar akutmottagningarna i Sverige emot fler än 100 000 patienter med idrottsskador.

   I Finland har man beräknat att idrottsskadorna kostar samhället ungefär en miljard om året i direkta kostnader och ungefär en miljard till i kostnader i form av sjukskrivningar. I Sverige kan vi nog räkna med att kostnaderna är ännu högre.

   Så varför inför inte sjukhuset i Östersund en regel som säger att en patient kan sättas upp för operation först efter att hon visat att hon varit idrottsfri i sex veckor?

   Jag tror att vi alla vet svaret. Vi lever i en kultur som hyllar idrott och föraktar rökning och rökare. Idrott är något fint trots att unga människor slås ut och sållas bort, trots alla skador och trots alla kravaller mellan supporters. Rökning är något fult. Trots att det ser förbannat coolt ut och trots alla trevliga samtal utanför festlokaler.

   Vården omfattas av tre etiska prioriteringsregler. Den första kallas för människovärdesprincipen, den andra kallas för behovs- och solidaritetsprincipen, den tredje kallas för kostnadseffektivitesprincipen.

   Om dessa tre etiska principer står i konflikt har den första alltid företräde framför den andra och den andra alltid företräde framför den tredje.

   Okej. Jag vet. Det börjar låta krångligt nu. Men så här: All vård i Sverige måste utgå från att alla människor är lika mycket värda. Med det menas att människor inte kan prioriteras bort för att de har en viss ekonomi, social ställning, ålder, hudfärg, religion, klädsel eller livsstil. Denna etiska regel är överordnad alla andra.

   När ett svenskt sjukhus inför en regel som innebär att man vägrar operera rökare, så är det högst troligt att de bryter mot vårdetikens första princip genom att rökare räknas som mindre värda än icke-rökare.

   Alldeles oavsett är det alldeles uppenbart att de bryter mot vårdetikens andra princip. Enligt denna ska en person som behöver vård mest prioriteras framför någon som behöver den mindre.

   En rökare som behöver en operation mer än en icke-rökare prioriteras automatiskt ner på kölistan med Östersunds nya regler. Till och med om rökaren väljer att acceptera sjukhusets krav på att sluta röka, så drabbas hon av sex veckors fördröjning i sin behandling.

   Att en vårdgivare i Sverige nu lägger moralen åt sidan för att istället låta moralismen styra är djupt oroande. Det för oss in på ett sluttande plan där det snart inte finns någon gräns för vem vården vill säga nej till.

   Jaha – du bor på landet. Nä, det blir för dyrt för vår ambulans att åka hela vägen. Jaha – du bor i stan. Då är din lungsjukdom självförvållad. Jaha – du är AIK-supporter. På Södersjukhuset håller vi på Hammarby. Jaha – du har cancer. På det här sjukhuset tycker vi att sådan behandling är för dyr för att läggas på sådana som dig.

   Alla vet att rökning är dyrt, farligt och dumt. Rökare betalar enormt mycket i skatt för sin tobakskonsumtion och de betalar ett högt pris i form av försämrad hälsa. Det kanske räcker så.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.