Veckans värsta

Veckans tre värstingar

2018-11-17

När jag skulle skriva en Veckans värsta var valet lätt. Inget skulle kunna slå kattärendet i Norrbotten. Men så kom det fram att vårdare på ett ungdomshem hade våldtagit omhändertagna unga flickor. Och som det inte var nog visade det sig Nationalmuséets ledning hade låtit sig mutas med massor av vin. Så det blev istället Veckans värstingar.

   91-årige Ture Toolanen bor ensam i ett hus i Juoksengi, en liten by i Tornedalen i höjd med polcirkeln. Där har länsstyrelsen uppmärksammat att han härbärgerar ett 20-tal katter. Ture ger dem mat, vatten och utrymme.

   Detta har länsstyrelsen reagerat mot och anser att dessa djur farit illa och delvis har förvildats. De har därför beslutat att katterna ska omhändertas och avlivas på Tures bekostnad trots att katterna tycktes vara både välmående och friska.

   Länsstyrelsen i Norrbotten visar att den fråga som jag ställde för några artiklar sedan fortfarande har ett stort berättigande: 
Är det förbjudet för skattefinansierad personal att tänka själva?

   Så här förklarar Anna Modig som är chef på djurskydds- och veterinärsenheten i Norrbotten beslutet:

– Länsstyrelsens syfte är att säkerställa ett gott djurskydd. Djurskyddslagen är till skydd för djurens bästa, den har inte människan i fokus.

   Nej, länsstyrelsen i Norrbotten har uppenbarligen inte människan i fokus. Det framgår tydligt av länsstyrelsens handlande i aktuellt ärende. De har inte människan i fokus men de verkar också sakna allt vad sans och förnuft heter – för den här historien har slutat med att Ture Toolanen blivit skyldig staten 208 693 kronor efter att 19 katter omhändertagits.

   Jag kan mycket väl förstå Tures handlande. Han styrs förmodligen av medkänsla för djuren. Sitt handlingssätt kan han förmodligen inte förklara men vissa handlingar styrs av ryggmärgen. Han vill troligen inte att katterna ska frysa och han vill inte att katterna ska ströva omkring vind för våg.

   Därför ger han dem mat och vatten. Som det ser ut verkade katterna ha det bättre än Ture själv – men länsstyrelsen har ju inte människan i fokus.

   Polisen fick i uppgift att fånga in katterna som sedan skulle undersökas av veterinärer. Man körde upp från Luleå till Ture och placerade ut burar med lite kattmat i som katterna skulle fångas i.

   Dag efter dag körde man för att katterna som fångades inte skulle hinna frysa ihjäl i burarna. Sammanlagt körde man 727 mil, vilket Ture sedan skulle bli skyldig att betala för.

   Men sedan avbröt polisen det hela. Man hade rimligen annat att göra men framförallt handlade det, enligt poliserna, om att katterna var så välmående att de inte hade något större behov av maten i de där burarna och därmed var svåra att fånga.

   Polisernas resor plus veterinärbesiktningar, avlivningar och kremerande skulle Ture sedan komma att krävas på betalning för. Notan slutade alltså på 208 693 kronor. Men Ture är som sagt 91 år och omvittnat lite förvirrad och glömsk, så han undrar fortfarande var katterna tagit vägen.

   Från länsstyrelsen framför man att det är en utmaning vi har i vår verksamhet att få djurhållaren att förstå vikten av att följa myndighetens beslut. Så länge personen har rättslig handlingsförmåga – det vill säga inte har en förvaltare – så är det den enskilde vi ska vända oss till. Sedan försöker vi så långt det är möjligt att samarbeta med anhöriga eller andra personer som finns i personens omgivning för att få hjälp.

   Som utomstående betraktare funderar man på rim och reson. Alla beslut som tas ska vara rimliga och kunna försvaras. Hur rimligt är länsstyrelsens handlande och hur rimliga är konsekvenserna för en gammal, glömsk och förmodligen lätt senil människa.

   Är det någon på länsstyrelsen som tror att denna gamling låtit detta fortgå om han förstått konsekvenserna?

   Är det någon på länsstyrelsen som tror att denna gamling tänker rationellt när han trots att katterna är borta fortfarande håller dörren på glänt med hjälp av ett vedträ för att katterna ska kunna komma in och få mat och vatten.

   Är det någon på länsstyrelsen som anser det rimligt att kostnaderna får raka iväg på detta sätt med bland annat 727 mil i milersättningar. Det är lika långt som att köra genom hela Sverige fyra och en halv gång.  Någon borde väl ha något ansvar.

– Jag tycker att de gjort fel. Jag tänker – vem ska bekosta hans begravning? För det är tomt i börsen hos honom, säger hans systerson Roger Monfelt som bor i Värmland men som ändå försöker hjälpa Ture med att betala hans räkningar.

   Kanske kan länsstyrelsen stå för Tures begravningar för kostnaden borde rymmas inom ramen för de 208 tusen som det har kostat att avliva och kremera hans katter.

   Någon reagerade dock till slut. Och det var polisen som ansåg att det blev för dyrt. Tur var väl det för annars kanske både hus och hem konfiskerats.

   Någon dag senare tyckte magasinets chefredaktör Dick Sundevall att även om ovan ärende platsar som Veckans Värsta hittade han ett ännu gräsligare Veckans Värsta. Nämligen det här:

   Tre flickor, varav en är 15 och en 17 år gammal, har placerats på ett statligt institutionshem för sluten tvångsvård i statens regi. De är ofta utåtagerande och har en sårig bakgrund.

   Den 17 åriga flickan våldtas av en 51-årig man som också är hennes kontaktperson. Efter våldtäkten bjuds hon på cigarretter samt hotas med isolering om hon säger något.

   Efter våldtäkten samlar flickan ihop sädesvätskan efter mannen och bifogar denna till sin anmälan.

  I fredags friades den misstänkte vårdaren på Sis-hemmet för våldtäkt mot barn, sexuellt ofredande och sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.

   I domen skriver tingsrätten att flickan lämnat en ”lång, levande och relativt detaljrik berättelse” som också hållit ihop över tid. Dessutom stödjer tre vittnen, andra flickor på Sis-hemmet, 17-åringens berättelse.

   Av domen i tingsrätten framgår vidare att flickan själv torkat upp och sparat sperma efter de påstådda våldtäkterna.

   Rätten konstaterar att det är ”uteslutet” att sädesvätskan inte kommer från den 51-årige vårdaren, vilket baseras på dna-analys och andra tekniska undersökningar. (En i grunden udda mening som blir konstigare ju mer man tänker på den).

   Trots det friades mannen i fredags. Han frias eftersom åklagaren enligt tingsrätten inte kunnat bevisa gärningen ”utom rimligt tvivel”.

   Framför allt har det handlat om att sädesvätskan inte innehållit några spermier. (Kanske skulle mannen undersökt bättre för att konstatera eventuell sterilisering eller liknande).

   Nu har en annan vårdare häktats för våldtäkt på en 15-årig flicka som var omhändertagen på samma grunder och på samma hem.

   En vecka efter 51-årigens friande dom frias anhölls alltså ytterligare en vårdare från samma Sis-hem. Denne, en 33-årig man, sitter nu häktad på sannolika skäl misstänkt för våldtäkter på två olika flickor.

   I ett av fallen handlar det om en flicka som är under 15 år, enligt handlingar från tingsrätten.

   I det andra fallet, där flickan är över 15, misstänks mannen för upprepade våldtäkter under två månader.

– Det är helt oacceptabelt och ingen av de här två personerna jobbar längre kvar. Det här ska inte få hända och parallellt med polisutredningen så utreder vi det här internt på myndigheten, säger Stefan Hell Fröding, pressansvarig på Sis, Statens institutionsstyrelse.

   Det verkar som om det skulle behövas en kanske ännu grundligare undersökning då, i varje fall jag uppfattar männens agerande som en del av något mycket värre.

   När även detta hade tecknats ner lyssnar jag med ett halvt öra på nyheterna. Där får jag till min oförställda häpnad höra att Sveriges Nationalmuseum har gjort reklam för en svensk vinimportör och lånat ut sina lokaler till företaget.

   Som ersättning för detta har museet fått vin från företaget. Det var inte som när jag efter ett gott ingripande förlänades tre flaskor vin av en tacksam målsägare. Dessa flaskor fick polismästaren nys om och frågade vad jag hade för planer för dessa tre flaskor.

   Jag tänkte mig för och sa att jag tänkte behålla en flaska själv, en skulle till Olle och en till Conny (två arbetskamrater). Detta fick klartecken från mäster och så blev det.

   I det nu aktuella fallet med Nationalmuseet måste det ha handlat om tusentals flaskor eftersom det enligt SVT handlade om vin så det skulle räcka till 5 000 personer under ett år. Mer än Jesus fiskar och bröd.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.