Emilie Hillert

”Om de verkligen ville döda dig så skulle de ju redan ha gjort det”

2018-11-27

I över två timmar berättar han sitt livs historia. Om övergreppen i hemlandet, om hur han tvingades på flykt, om den farliga resan, om hur hotbilden därefter förvärrats, om hur komplex den allvarliga situationen är idag, och om vad han fruktar vid ett återvändande.

   Jag slås av hans målande beskrivningar, detaljrikedomen och inlevelse. Han stannar upp, ser ut att tänka tillbaka, kommer på sig själv med att glida in på ett sidospår, återgår till den röda tråden och fortsätter. I över två timmar.

   Jag känner mig priviligerad över att få tillhöra den ringa skara som han anförtror sig åt. Jag ser smärtan i hans ögon och lider med honom i hans tårar. Jag slås med häpnad över hur han klarar av att redogöra så väl för så hemska omständigheter. Jag imponeras av hans minne. 

   Jag får följa med honom på hans resa genom livet och ta del av detaljer han aldrig förr berättat för någon. Aldrig förr behövt sätta ord på. Jobbiga upplevelser, svåra stunder, och minnen han helst aldrig mer vill röra vid.

   Det är som att någon skulle läsa högt ut en välskriven roman. Förutom att ingen författare har skrivit något manus. Det är bara en man som berättar sin livs historia. Ur minnet. Och han berättar muntligt, löpande, varken inövat eller med innantillläsning. Han bara säger som det är, rakt upp och ned.

   Jag tror på varenda ord han säger. Jag kan se miljöerna han beskriver framför mig. Hans känslor smittar av sig på mig. Det går inte att inte bli berörd. Det går inte att inte tro på det han säger. Det är en man som berättar sin livs historia. Inte för att han vill. Utan för att han måste. För att överleva.

   Efter drygt två timmar tystnar han. Han har berättat allt han kan komma på och är märkbart påverkad och tagen av den känslomässiga storm han just genomlidit när han sökt sätta ord på de minnen som sårar, de som han helst vill glömma, de som är orsaken till att han fruktar för sitt liv vid ett återvändande till hemlandet. Det blir alldeles tyst.

   ”Den här killen behöver asyl” är allt jag kan tänka i det tomrum som uppstår när han tystnat. Han behöver asyl. Han behöver verkligen…

   Och så bryts tystnaden. En medelålders dam harklar sig och uttalar sedan; men om de verkligen vill döda dig, då skulle de ju redan ha gjort det.

   Och med ens är jag tillbaka i verkligheten. I nuet. Det här är ingen man som berättar sitt livs historia för de som vill lyssna. Det här är en man som kämpar för sitt liv. Som tvingas sätta ord på det som smärtar i förhoppning att den som lyssnar ska finna honom trovärdig. Hans uppgifter tillförlitliga. Hans behov av internationellt skydd sannolikt. Allt han söker är frid undan förföljelse.

   Och han har just förlorat. Med en enda mening har Migrationsverkets handläggare slagit sönder allt hans hopp om att få en fristad. 

   En enda mening vittnar om total oförståelse, total avsaknad av förmåga att sätta sig in i någon annans situation, någon annans kontext, total ignorans gentemot det han har berättat, liksom total likgiltighet inför vad som komma skall. 

   Kvinnan tycker sig ha hittat akilleshälen i hans historia. Avsaknaden av logik. Något som avviker från våra svenska seder och bruk. Den enda lilla tillstymmelse till avvikelse från det ”normalt brukliga”, såsom vi är vana vid, det enda som tycks behövas för att kunna ställa allt på ända. 

   En enda punkt, som hon i sin svenska kontext inte kan, eller inte vill, förstå. En enda punkt är allt som krävs, och hon har fått vittring, hon söker grunder för avslag.

   Vänligen notera att beskrivningen passar in på en återkommande situation. Frågan som bryter tystnaden varierar, men resultatet är detsamma. Migrationsverkets ”trovärdighetsbedömningar” blir allt mer absurda.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Advokat Emilie Hillert arbetar i lika mån med migrationsmål som med brottmål. Hon är en av Sveriges mest framträdande migrationsrättsadvokater och företräder dagligen sina klienter mot Migrationsverket.

   Hon har engagerat sig ideellt i migrationsfrågor för frivilligorganisationer. Hon ligger bakom JO-anmälningar som lett till att JO riktat allvarlig kritik mot Migrationsverket och hon har fått prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen för bristfällig handläggning i migrationsdomstolen.

   Emilie Hillert söker minska den enskildes underläge vid Migrationsverkets myndighetsutövning och är öppen i sin kritik mot bristerna i systemet. På sin privata Fb-sida tar hon upp rättssäkerhetsfrågor. Mer information om henne finner ni på www.processadvokat.se.

   Emilie Hillert är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.