Fuskare, kvacksalvare, dilettanter, skojare, bedragare och bluffmakare

2018-11-30

Jag såg härförleden ett program av Uppdrag Granskning. Det handlade om några personer som sålt rätt svar till frågorna i Högskoleprovet. Man kunde beställa vilket resultat man ville ha och därmed fuska sig in på sin drömutbildning. Men varför bli så upprörda?

   Upprördheten var stor och fördömandena många. För detta måste det sättas stopp, så här får det inte gå till och fuskarna måste stoppas.

   Jag kan förstå att de som missade sina drömstudier på grund av att någon fuskare gått före, med all rätt är upprörda. Men alla andras upprördhet har jag svårare att förstå.

   Hela samhället av idag är utformat för och av fuskare. Att fuska tycks bara vara besvärande om man åker fast. Och ibland inte ens då för det kan visserligen tolkas som en 0:a i omdöme men som en 5:a i initiativförmåga.

   Alla som ges möjlighet att fuska eller tänja på regler, tycks göra det. Ta till exempel många idrottsliga idoler och förebilder. Världens största bollsport, fotbollen, är fyllda av fuskare. Är det någon som sett en fotbollsmatch där de inte vid flera tillfällen sett spelare nästan ”dö” efter en sammanstötning?

   De vrider sig i plågor, de snurrar som en köksfläkt för att ingen ska missa hur illa åtgångna de blivit eller hur ont de har. De ramlar helt ensamma i straffområdet för att filma till sig en straff. De försöker filma sig till frisparkar och inkast.

   Riksdagsmännen, våra lagstiftande representanter, fuskar med en det ena och än det andra. Många samlar bonusresor, bonusövernattningar, traktamenten och bilersättningar för att kunna använda dessa på ledig tid eller efter pensionering. Toppolitiker fuskar sig till bostäder och olika förmåner.

   Företagsledningar fuskar genom olagliga kartellbildningar. De vet att det kommer att kosta om de blir upptäckta och därför sätter de undan miljarder till eventuella framtida böter.

   Flera bilföretag fuskar med avgasprover. Allt för att bilarna ska framstå som renare än vad de egentligen är. De ska framstå som säkrare än vad de egentligen är samt ska de se ut som om de tar betydligt mindre bränsle per mil.

   Vård och omsorg tillåter olika experiment, där professorer och beslutsfattare tillåtit sig att tro, att en plastbit genom bad i något material kan omvandlas till en levande och organisk strupe och därigenom låtit fuskaren Paolo Macchiarini experimentera på svårt sjuka människor. De tillåter vidare både läkare och sjuksköterskor som köpt sina examina via postorder i Rumänien.

   När Sverige tog emot massor av flyktingar blommade fuskande företagare upp. De lyckades ibland klämma in nästintill oändligt många sängar i små rum och tjänade storkovan genom dessa ”hem”.

   När arbetsförmedlingen inte klarade sitt jobb dök ”jobbskapare” upp. Mot hög ersättning fick ett antal arbetslösa förtroendeskapande och viktiga jobb genom att hålla kontroll på målarfärg som torkade eller genom att kontrollera tillväxten av navelludd.

   Elbilspremien, som skulle underlätta för ”vanliga” människor att köpa en elbil till utsläppens fromma, vart går den? Till företag som leasar ut bilar, till bilföretag som exporterar bilar till Norge. Redan exporten av en bil till Norge ger många sköna slantar och elbilspremien kommer som sylt på grädden eller tvärtom.

   Polisens remarkabla nedgång av utredningsstatistik framkallar också ett fuskande med siffror. Att räkna antal ärenden och utredningstid på självuppklarade brott ger inte ett vederhäftigt intryck utan ser mer ut som en pinnjakt, som organiseras efter behov av mesta möjliga statistik.

   Att skapa en häftig statistik över organiserade banditer genom att använda samma namn flera gånger är inte heller ärligt. Att i dessa gäng räkna personer som varken finns i brottsstatistik eller misstankeregister tolkar jag som rent fusk för att understryka polisens besvärliga situation i utredningsstatistiken.

   Så här skulle man kunna fortsätta uppräkningen i det näst intill oändliga och jag kan på rak arm inte komma på en enda genre där det inte fuskas i större eller mindre omfattning – så varför uppröras av ungdomar och unga människor som fuskar sig till en utbildning efter vilken de förmodligen blir högavlönade fuskare utan att ens komma i närheten av högavlönade fuskande idrottsmän som ofta idoliseras.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


  Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.