Polisens framgångsrika frånvaro

2019-01-10

I Kungsbacka testade polisen en ny metod. Den kallades för Julefrid och gick ut på att man ställde upp tomma polisbilar utanför stadens köpcentrum och vid motorvägsmoten. Åtgärden beskrivs som en succé eftersom antalet anmälda brott i julhandeln har minskat. Frågan är bara vad som händer den dag polisen behövs på riktigt?

   Det är egentligen inte särskilt konstigt att den lokala polischefen är nöjd. Resursbrist brukar tvinga fram påhittiga lösningar och på många sätt är den här lösningen både kreativ och fyndig. Dessutom verkar den ha haft effekt.

   Men polisiär närvaro handlar om mer än att kortsiktigt förebygga brott. Brott ska också förhindras och brottslingar ska lagföras.

   En tom polisbil lurar medborgare att tro att det finns en polisär närvaro. Vi vaggas in i falsk trygghet. Tänk dig följande scenario:

   Någonting händer och du rusar mot polisbilen som du såg på parkeringen. Bilen är tom. Du springer omkring och letar men ingenstans finns det några polismän. Du struntar i att ringa 112 eftersom du vet att det ändå finns en patrull i närheten. Troligen en ordentligt stor patrull dessutom eftersom det är en minibuss som parkerats.

   Problemet är bara att de där poliserna inte finns på riktigt. Polisbilen är en kuliss och ditt och andra medborgares liv är ett skådespel.

   När polisen leker tjuv och polis så fungerar det så länge medborgarna leker med. I samma stund som tjuvarna förstår att polisen bara leker så är det ganska uppenbart att metoden kommer att haverera.

   Vi ser det här skådespelet allt oftare. Fartkameror som är attrapper, påhittad kameraövervakning, varning för hunden-skylt i hem där det inte ens finns katt.

   Jag tror att Kungsbackapolisens tilltag är mycket uppskattat av landets högsta polisledning. Om pappdockspoliser på riktigt ses som en framgångssaga så finns det nämligen ingen anledning att skjuta till ekonomiska resurser.

   Det är billigare att köpa in självkörande polisbilar än att anställa polismän och det är billigare att parkera tomma polisbilar på särskilt utsatta platser än att avlöna polismän som faktiskt är där och pratar med medborgare.

   Det julefridprojektet egentligen visar är att polisiär närvaro har effekt och att den har som mest effekt när den är lågmäld. Vi medborgare vill inte promenera i en stad full av k-pistviftande insatsstyrkor och vi vill inte ha en stad helt utan polismän.

   Den rimliga slutsatsen är att brottsligheten minskar när polisen lämnar skrivbordet och beger sig ut på stan. Det räcker ganska långt att visa att man finns. Särskilt om man faktiskt finns på riktigt.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.