En rättegång där grundläggande rättvisa avvisats redan innan den börjar

Av Dick Sundevall 2019-01-21

Idag inleds en rättegång i Hovrätten över Skåne och Blekinge, där det finns all anledning att ifrågasätta vad som pågår. Grundläggande för rättsäkerhet är att parterna ska ha tillgång till samma utredningsmaterial. Här har försvaret förnekats det – av åklagaren. Och det är bara en av flera punkter där det här målet reser ett antal frågetecken.

   Det handlar om ekonomisk brottslighet, närmare bestämt penningtvätt. Sådana utredningar är ofta väldigt omfattande, vilket även den här är. För att redogöra för alltihop skulle det krävas några hundra sidor i form av bok. Därför ska jag här koncentrera mig på åtalet och bevisen, eller snarare bristen på bevis, mot en av de åtalade, Sami Boukhari.

   Vi på Para§raf får många propåer om att titta närmare på olika rättsfall där någon, ofta en anhörig, hävdar att en person som är oskyldig har dömts. Oftast finns det inte mycket att ta på, så vi släpper det hela.

   Det är ju inte så i Sverige att en massa oskyldiga döms till fängelsestraff för brott som de är oskyldiga till – men det händer. Och varje sådant fall finns det anledning att kritiskt granska. Hur kunde han eller hon dömas? Och vad finns det i målet som är allmängiltigt och som därmed kan visa på en tendens som är illavarslande? Det här visade sig vara ett sånt fall.

   Det här stycket i domen, när det här målet avdömdes i Malmö tingsrätt, väckte mitt intresse. Sami Boukhari är 30 år och lever under ordnade förhållande med hustru och två barn i en villa utanför Malmö. Så här beskrivs hans bakgrund i tingsrättsdomen och skälet till varför han dömdes:

Sami Boukhari förekommer inte i belastningsregistret. Straffvärdet av hans brott är emellertid så högt att annan påföljd än fängelse inte kan väljas. Hans roll i brottsligheten är oklar. Det kan dock konstateras att han tagit en liten egen risk eftersom ingenting gjorts i hans namn.

   Läs gärna ovanstående stycke en gång till. Det kan delas upp i fyra delar:

  1. Sami Boukhari finns inte i belastningsregistret, tidigare benämnt kriminalregistret.
  2. Han ska dömas till fängelse.
  3. Hans roll i brottsligheten är oklar.
  4. Ingenting har gjorts i hans namn. Det har alltså inte överförts några pengar till eller från konton som tillhör honom.

   När jag första gången läste det här blev min reaktion ”men va f-n”. Det här handlar som sagt om en omfattande ekonomisk brottslighet med stora summor som förs hit och dit. Därtill olika sms-meddelanden mellan de misstänkta och likaså inspelade samtal mellan dem.

   För dig som läser det här är det troligen enkelt att tänka dig in i hans situation. Du finns sannolik inte i beslastningsregistret i likhet med Sami Boukhari. Du lever under ordnade förhållanden och deklarerar varje år, i likhet med Sami Boukhari, för en inkomst som visar att du kan upprätthålla din levnadsstandard. Du har kanske därtill familj i likhet med Sami Boukhari.

   Du lever därmed ett liv som överensstämmer med hur de flesta hederliga svenska medborgare lever. Man nu ska du dömas till ett fängelsestraff för något där din roll är oklar. Och där rätten anser att du tagit en liten risk eftersom inget gjorts i ditt namn. Vilket också kan uttryckas med orden, ”det finns inga skriftliga eller tekniska bevis på vad du har gjort”.

   Med en sådan beskrivning skulle rimligen minst nio av landets tio miljoner invånare också kunna misstänkas i målet. För vår roll är ju också oklar och ingenting har gjorts i våra namn.

   Men det måste ju rimligen finnas något som tyder på hans inblandning, kanske någon tänker. Ja naturligtvis är det så, men det utgörs av en ytterst tunn soppa:

   En polisman påstår att han kunnat överhöra Sami Boukharis röst i bakgrunden, under några sekunder, i ett telefonsamtal mellan två av de åtalade. Polisen ifråga är på intet sätt någon expert på röstanalyser, vilket han också tillstår. Sami Boukhari hävdar att det inte är hans röst. Men han och hans advokat har förnekats att få en röstanalys gjord hos något företag som är specialiserat på sånt.

   I lägenheten där han skulle ha befunnit sig där hans röst skulle ha hörts finns inte heller några som helst spår efter Sami Boukhari. Inga fingeravtryck, inga DNA-spår – ingenting.

   Vad man ska se upp med, både som journalist och jurist, är när någon efter väldigt många polisförhör plötsligt börjar berätta om något som inte alls framkommit tidigare. Om inte annat så kunde vi lära oss det av polisutredningen avseende Thomas Quick alla erkända ”mord”.

   När någon dessutom helt plötslig pekar ut någon annan så blir det lite underligt. Inte minst när den som förhörs har något att vinna på det eller har en gammal konflikt med den som han pekar ut, så finns det anledning att ifrågasätta det hela.

   I det här målet finns det en åtalad som pekar ut Sami Boukhari som medskyldig. Men han gör det först efter en massa polisförhör där han överhuvudtaget inte nämner Sami Boukharis namn.

   Varför gör han då plötsligt det? Dels är det inte ovanligt att åtalade i stora mål, inte minst när de är överbevisade om den egna brottsligheten, försöker lasta så mycket som möjligt av skulden på andra åtalade. Och dels har den här personen och Sami Boukhari en gammal konflikt avseende ett företag som Sami Boukhari köpte. Det handlar dock om en helt legitim affär där ingen hävdar att någon brottslighet förekommit.

   Vad som också blivit allt vanligare genom en lagändring är att om någon åtalad är behjälplig med att utreda ett brott, kan han därmed dömas mildare. Kort sagt så kan numer en åtalad, om än inte direkt så indirekt, göra en deal med polis och åklagare.

   Det finns anledning att numer vara försiktig med ord som ”hat” eller ”fiende” eftersom de ofta används alltför lättvindigt. Men under tingsrättsförhandlingen framförde den här personen högljutt att Sami Boukhari ”är min fiende!”.

   I tingsrättens beskrivning av den här personens redogörelser skriver man bland annat: ”I alla delar framstår dock inte hans berättelse som helt trovärdig”.

   Det hävdades också i tingsrättsförhandlingen att Sami Boukhari vid ett tillfälle köpt fem eller sex exklusiva klockor kontant för drygt en halv miljon, vilket onekligen skulle tyda på att han hade tillgångar i kontanter som kunde tyda på någon form av brottslighet.

   Men klockhandlaren har klargjort att det måste blivit en sammanblandning och att det inte alls var Sami Boukhari som köpte de där klockorna. Och att han inte heller var med inne i butiken när den person han pekar ut som köpare genomförde klockköpet.

   Inför hovrättsförhandlingen har åklagarsidan kommit med nya uppgifter som skulle kunna tyda på att Sami Boukhari är inblandad i den här härvan. Det handlar om telefonavlyssning i ett mordärende, där dock Sami Boukhari inte är misstänkt.

   Sami Boukhari hävdar att det finns andra samtal som polisen i och med avlyssningen rimligen har tillgång till och som tvärtom visar att han är oskyldig.

   Därför har Sami Boukhari och hans advokat begärt att få ut de övriga inspelningarna. Man har gjort en framställning till åklagaren om det men nekats att få ut det, med argumentet att det är en pågående polisutredning och därmed råder sekretess. Nedan biläggs advokatens framställning och åklagarens nekande svar.

   Som jag inledningsvis klargjorde är det en av grundpelarna i en rättsstat att parterna, alltså åklagaren och den åtalade, ska ha tillgång till samma material.

   Här har alltså åklagarsidan valt ut en liten del ur en annan utredning som är pågående och där det därmed råder sekretess. Och samtidigt har åklagaren nekat den åtalade och hans advokat att ta del av något annat i den utredningen. Så får det helt enkelt inte gå till.

   Att åklagarsidan så här sent, nästan ett år efter tingsrättsdomen, kommer med ytterligare uppgifter tyder på att man är osäker på att Sami Boukhari ska komma att dömas i ”en riktig domstol” som många jurister brukar benämna hovrätter.

   Att parterna ska ha tillgång till samma material finns formulerat i regeringsformen som en självklarhet. Det handlar om att den misstänkte aldrig får försättas i ett läge där han inte ges tillgång till samtligt bevisning som kan antas vara av betydelse och som kan tänkas vara till hans fördel.

   För att viss bevisning som exempelvis den Sami Boukhari önskar ta del av ska ”antas vara till hans fördel” ställs det ytterst låga beviskrav för att åklagaren ska anses tvingad att redovisa denna bevisning för Boukhari och hans försvarare.

   En process där inte det här kravet uppfylls strider mot bestämmelsen i Europakonventionens artikel 6 om en rättvis rättegång. 

   Vad kan då det här resultera i när det nu kommit till ”en riktig domstol”?

   Om någon påtalar det kan det innebära att det utgör hinder mot huvudförhandling. I så fall kan målet flyttas fram tills den andra utredningen är avslutad och polis/åklagare kan låta Sami Boukhari och hans advokat ta del av den bevisning de efterfrågat.

   Eftersom samtliga åtalade ändå är försatta på fri fot, sedan i maj 2018, i avvaktan på hovrättens dom skulle det inte innebära några större problem.

   Om förhandlingen i hovrätten ändå genomförs ska rimligen det här ligga åklagarsidan i fatet när det gäller bevisvärderingen. Kort sagt så är det svårt att se hur Sami Boukhari ska kunna dömas i det här målet på det som lagts fram mot honom. Den fria bevisvärderingen är just fri – men det får inte innebära att den blir rent vild.

 

Begäran från advokaten

Åklagarens avslag

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.