Flitigt publicerade åsiktsmaskiner som känner sig tystade

Av Andreas Magnusson 2019-01-29

I förra veckan medverkade Rebecca Weidmo Uvell i ett program på statliga P1. Hon passade i samband med detta på att berätta att hon och Ann Heberlein ska skriva en bok om hotet mot yttrandefriheten. Det är något paradoxalt med att två personer som extremt ofta medverkar i den nationella pressen känner sig tystade av densamma.

   Både Ann Heberlein och Rebecca Weidmo Uvell är så flitigt förekommande gäster i Public Service att man med rätta skulle kunna ifrågasätta varför ansvariga producenter hela tiden låter just deras åsikter vara viktigare än andras.

   Ann Heberlein är den moderata kommunpolitikern från Lund som doktorerat i etik, skrivit böcker om bipolär sjukdom och därefter gradvis radikaliserats till allt mer Stå upp för Sverigevänliga åsikter. Tiggeriförbud, förbud mot böneutrop och andra försök att tysta etniska och religiösa minoriteter står numer högst på dagordningen.

   Rebecca Weidmo Uvell är ytterkantshögerns flitigaste bloggare. Hon ser sig själv som expert på sociala medier. Emellanåt avlönad av Timbro och Svenskt näringsliv. Ständigt kritiserad för sina utspel i sociala medier.

   Som när hon postade en bild från Gulag som i själva verket var från The Muppet Show eller när hon var arg på Socialdemokraternas försök att tysta henne på deras Facebooksida eftersom hon inte förstod att man behöver trycka på knappen ”visa alla kommentarer”.

   I höstas medverkade jag i en debatt på SVT Opinion tillsammans med Ann Heberlein. Min tes där var att ett allmänt hårt samhälls- och debattklimat får konsekvenser i form av hatbrott mot till exempel EU-migranter. Ann Heberlein höll inte med. Hatet var fruktansvärt men ord leder inte till handling menade hon.

   Det var lätt att se att Heberlein var hemtam i studion. Hon hälsade glatt och igenkännande på personalen i TV-studion. Det var uppenbart att hon varit där så ofta att känslan mellan henne och en del i produktionsteamet var familjär.

   Men Ann Heberlein känner att hennes yttrandefrihet är så hotad att hon måste skriva en tiggerifinansierad bok tillsammans med Uvell. Boken ska nämligen crowdfundas.

   Säkerligen kommer de att lyckas tigga ihop en ansenlig summa från den sortens människor som inte vill betala skatt för skolor, sjukvård och public service men gärna vill betala för att någon ska klaga på skolor, sjukvård och public service.

   På SVT:s hemsida har Heberlein fått en rad debattartiklar publicerade under förra året:

  • 25 januari 2018: ”Jag förordar Staffanstorpsmodellen”
  • 10 augusti 2018: ”Förbryllande reaktioner på Socialdemokratins mörka förflutna”.
  • 30 augusti 2018: ”Har Jimmie rätt, är public service vänstervridet?”

   Rebecca Weidmo Uvell är en än flitigare publicerad skribent på SVT debatt. Det här är förra årets skörd:

  • 6 mars 2018: ”Lägg ner Folkbildningsrådet”
  • 20 mars 2018: ”När blev opinion något som är dåligt för demokratin?”
  • 27 april 2018: ”Därför kommer sociala medier att förbättra valrörelsen”
  • 19 juni 2018: ”Sossarnas längtan efter tvång och kollektiv finns kvar”
  • 3 augusti 2018: ”Vi kan inte förvandla välfärden till ett integrationsprojekt”
  • 7 september 2018: ”Att få barn har blivit en klassfråga”
  • 23 november 2018: ”Kritiken mot Black Friday har blivit helt tondöv”

   När jag själv medverkade i ungefär trettio sekunder i SVT Opinion i en debatt om skolfrågor fick SVT stark kritik av bland annat Hanif Bali och Rebecca Weidmo Uvell. Trots mina 18 år som lärare ansågs det olämpligt att ge mig denna taltid.

   I debatten hann jag instämma med den skolforskning som menar att det fria skolvalet leder till utslagning och att betygskriterierna inte nödvändigtvis är för flummiga.

   Eftersom jag också skriver krönikor för Magasinet Paragraf menade Bali, Uvell och Sanandaji med fler att jag inte borde få uttala mig som lärare i ett debattprogram.

   Trollen gick igång på det där och jag fick säkert ett hundratal hatmejl och meddelanden på Facebook från människor som ville berätta hur ful jag var, att jag var korkad och att jag borde hålla käft.

   I kommentarsfältet på Hanif Balis Facebooksida jämfördes jag med Adolf Hitler (att presentera mig som lärare var som att presentera Hitler som djurvän). Det påstods att jag var kommunist och trippelmördare på tillfällig frigång för att uppfylla SVT:s vänsteragenda.

   Alla dessa kommentarer står fortfarande kvar. Ingenting har modererats bort. Den sortens språk och attacker är inte problematiska för den moderata lagstiftaren Bali eller hans parti.

   Det fanns en tid när sådant inte accepterades inom det Moderata samlingspartiet, men numer är man inte så noga på gränsen mellan anständighet och Sverigedemokrati. Viljan till makt gör moralen böjlig. En moderat behöver inte moderera.

   Kanske är jag orättvis i min kritik. Kanske innebär Uvells och Heberleins tillkännagivande bara att de ska skriva en självrannsakande bok där de ödmjukt förklarar sin egen priviligierade roll som uppmärksammade åsiktsmaskiner.

   Kanske kommer boken rent av handla om hur viktigt det är att SVT, SR och andra forum hädanefter bjuder in någon annan. Låt oss hoppas på det.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 

   Sedan texten skrevs har Rebecca Weidmo Uvell hunnit få ytterligare en text publicerad på SVT Opinion: ”Huvudlös förändring leder till många fler asylsökande” (26 Januari)

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.