Kan vi förlita oss på riksdagen?

Av Börje R P Carlsson 2019-02-12

Jag är säker på att varenda riksdagsledamot vet vad som är bäst för Sverige men det tycks som om de flesta bara vill bli kvar vid köttgrytorna. De vet att om de gör det som är bäst för Sverige blir de inte omvalda utan deras platser kommer att tas över av rasistiska, populistiska och människofientliga politiker som lovar massan guld och gröna skogar. Dessutom på ett sätt som lockar.

   Diplomatiskt uttryckt så ber dessa rasister hela Sveriges befolkning att ”dra åt helvete” på ett sätt som gör att förvånansvärt många väljare ser fram emot denna resa.

   Sverige har idag kanske världens bästa sjukvård. Men det gäller först när du kommer under vård. Innan dess har vi kanske världens längsta sjukvårdsköer.

   Varför är det så? Kostnaderna för sjukvården har ökat dramatiskt och den största delen av denna kostnad beror på politiska beslut där centralisering, NPM och fritt vårdnadsval är ledorden. Svensk sjukvård blöder, Sveriges befolkning förblöder i sjukvårdsköer. Var finns plåstret? I svensk sjukvård heter plåstret ”många miljarder för att korta köerna”.

   Svensk polis har fullständigt tappat greppet och den anmälda brottsligheten ökar trots det bara marginellt. Varför? Sveriges medborgare tiger och lider. Eftersom polisens största insatser görs för att hålla ordning på anmälningar och statistik finns ingen anledning att göra anmälan för så vitt det inte handlar om en försäkringsskada där försäkringsbolaget kräver en kopia på polisanmälan.

   Polisens administration har blivit så omfattande tack vare en enorm centralisering genom nya organisationsmodeller typ NPM och liknande. En politisk skärva avsätter miljoner till högre polislöner medan den, för tillfället, styrande skärvan inte vill lägga sig i lönerörelsen.

   Lösningen på polisbrister är tydligen fler civilanställda och olika vaktbolag som tar över all ordningshållning och säkerheten på gator och torg.

   Statens järnvägar fungerar inte när det är kallt. Och stoppen har blivit så vanliga att resenärerna riskerar att frysa ihjäl om tåget blir stående. Kommunikationerna fungerar inte heller i värme eftersom ”solkurvor” gör järnvägen ofarbar.

   Järnvägen fungerar inte heller i normalväder då turlistor och hög beläggning orsakar hundratusentals timmar försening. Vad är lösningen för detta eftersatta och utslitna kommunikationsmedel?

   Höghastighetståg naturligtvis. Förhoppningen är tydligen att om tågen går tillräckligt fort så hinner tåget förbi alla olycksrisker genom mottot att ”kortast möjliga tid befinna sig i farozonen”. Samma sak tycks gälla vid tusentals plankorsningar utan varningssignaler.

   Sveriges vägar är hårt slitna med mängder av defekter och ännu fler olyckstillbud. Lastbilarna har blivit för många och gårdagens lager som olika företag en gång hade, finns idag i de lastbilar som rullar på våra vägar.

   För att avhjälpa detta ska mer av godstrafiken förläggas till järnvägen som inte heller den fungerar. Förhoppningsvis kommer byggnationen att ta fart eftersom företagen kommer att behöva lokala lager på de större orterna.

   Vad är det mer som inte fungerar i Sverige? Det var en dum fråga eftersom jag borde ha frågat vad är det som fungerar i Sverige idag? Jag har nog förutfattade meningar och förutbestämda åsikter för jag kan inte komma på något rikstäckande som fungerar som det ska.

För övrigt anser jag

att det ska bli spännande att se hur det går för den senast anhållne i domkyrkoärendet. Jag vet egentligen inget om hans roll i stölden men vad jag förstår är han anhållen för grovt häleri i samband med att regalierna lämnades i en soptunna på en personbil på en parkering.

   Om den som lämnat regalierna på plats bara haft denna enda beröring med det stulna kan det nog bli svårt att styrka grovt häleri. Lagtexten avseende häleri lyder:

Den som tar befattning med gods som frånhänts annan genom brott och där syftet är att försvåra ett återställande dömes för häleri.

   Jag menar att det kan vara svårt att styrka att detta handlande var avsett att försvåra ett återställande. Det verkar ju nästan vara motsatsen.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.