Veckans bästa!

Övervakningskamerans bild visar dieseltjuven i arbete

Veckans bästa – en frikännande dom

Av Dick Sundevall 2019-02-16

På lördagar brukar vi ha artiklar och krönikor under rubriken "Veckans värsta". Men inom redaktionen har vi sagt att vi kanske borde variera oss lite med att ibland ha en "Veckans bästa". Den här gången blev det så. Och Veckans bästa var nog en friande dom i Solna tingsrätt.

   Niklas Krämer, 25 år, och hans kollega hade blivit åtalade för olaga frihetsberövande. Det är naturligtvis ett allvarligt brott, så hur kunde då frikännandet bli Veckans bästa på Para§raf?

   Bakgrunden som har rapporterats i olika medier, var att de hade tröttnat på alla dieselstölder på sin arbetsplats och beslöt sig för att själva försöka stoppa det.

– Dieselstölder kan låta som en bagatell, säger Niklas till Aftonbladet, men när vi och ett tjugotal andra på jobbet inte får igång våra lastbilar och andra maskiner så blir det en stor ekonomisk förlust.

   Polisen lyckades inte få upp något spår och gripa någon. Men Niklas och hans kollega beslöt sig för att vänta på att en eller flera dieseltjuvar skulle komma och hämta en bil som de lämnat en bit från brottsplatsen.

   När en man kom för att hämta bilen blockerade de vägen så att han inte kunde köra därifrån. De sa åt honom att stanna kvar tills polisen kom, vilket dock inte mannen hade en tanke på att göra.

– Så vi slet ut honom ur bilen och buntade ihop honom med buntband. Sedan ringde vi polisen, berättar Niklas.

   I rättegångsbalkens 24 kapitel, sjunde paragrafen står det:

Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.

   Problemet som uppstod för en nitisk åklagare var att de inte grep den här mannen när han begick brottet, utan först morgonen därpå. Så frågan var om de hade rätt till det? Det är ju inte så att vi medborgare får fara omkring och bunta ihop folk så snart vi misstänker dem för något brottsligt.

   Därmed åtalades de för olaga frihetsberövande, trots att de hade gripit en man som med största sannolikhet var dieseltjuven, eller i varje fall en av dem.

   Tingsrätten menar att agerandet inte kan räknas som envarsgripande eftersom gärningsmannen inte greps på bar gärning eller på flyende fot. Men rätten skriver i domen att man måste ta i beaktning att Niklas och hans kollega agerat i tron att de gjort rätt, och att de därmed inte hade något uppsåt att begå brott.

   Tingsrätten skriver också att det faktum att de varit i kontakt med polis kvällen innan och direkt efter att de gripit tjuven, måste vägas in. I den friande domen beskrivs det så här:

”De har enligt tingsrätten agerat för att den gripne skulle skyndsamt kunna överlämnas till polisen. Deras uppgifter om innehållet i dessa kontakter får i avsaknad av annan utredning godtas och det kan därför inte anses visat annat än att deras uppfattning att de har agerat lagligt på olika sätt har bekräftats, eller inte ifrågasatts. Det finns enligt tingsrättens mening inget i deras agerande som tyder på att de ens har övervägt att agerandet inte låg inom det tillåtnas gräns”.

   Byråkrater av olika slag brukar försvara underliga och rent idiotiska beslut med att de bara följt lagar och regler. Men lagar och regler är allmänt hållna, och sedan ska människor tolka dem för det konkreta ärendet. Alltså människor – inte maskiner, inte datorer.

   Det är lika glädjande varje gång som människor i beslutande ställning, som här med tingsrätten, inser det. Och därmed gör en vettig mänsklig bedömning av vad som skett i förhållande till lagen.

   Sedan kan man ju tycka att landets åklagare borde ha en hel del annat som de kunde sätta tänderna i, än i ett sånt här fall. Och åklagare kan ju faktiskt lägga ner ärenden med motiveringen att brott inte är styrkt.

   Alltså precis vad tingsrätten nu kom fram till. Det hade sparat en hel del vånda för de här två killarna som blev åtalade för ett allvarligt brott. Att riskera att man i belastningsregistret kommer att ha en punkt där man blivit dömd för olaga frihetsberövande, är inte att leka med. Därtill hade det sparat in de skattepengar som den här processen har kostat.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

 

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.