Problemet med att begå brott man inte visste var brottsligt

Av Para§rafs Redaktion 2019-04-01

Det finns två slag av brott. Uppsåtsbrott och oaktsamhetsbrott. Det finns uppsåtsbrott där det inte lönar sig att ens göra invändning om att uppsåt saknas. Ett exempel är fortkörning. De enda invändningar man kan göra är att påstå att vägsträckan var felskyltad eller att det förelåg ett mättekniskt fel när hastigheten uppmättes. Det går inte att säga ”tyvärr missade jag skylten, jag hade inte något uppsåt att köra fortare än tillåtet”.

   Men ”riktiga” uppsåtsbrott är allvarligare. Nyligen har vi sett exemplet med professorn i straffrätt som dömdes för hemfridsbrott i hovrätten sedan han med egen nyckel gått in i exfruns bostad, en bostadsrättslägenhet som han själv fortfarande ägde.

   Själv hade han dock redan flyttat till annan bostad. Från lägenheten tog han med sig sin egen samling CD-skivor och blev förstås polisanmäld av exfrun, som dessutom är docent i civilrätt.

   Omedelbart före intrånget i bostaden överlade han utanför porten med två kollegor, ytterligare en professor i straffrätt samt en docent i processrätt (numera professor även han). De tre professorerna kom fram till att intrånget i bostaden inte kunde vara hemfridsbrott.

    Processrättsprofessorn hade nämligen oroligt frågat sina kollegor om just detta. Trots att två straffrättsprofessorer gick in i lägenheten, medan processrättsprofessorn höll vakt utanför, blev bara exmannen polisanmäld. Det rör sig nämligen om ett angivelsebrott som förutsätter att målsägan­den gör en anmälan.

   Straffrättsprofessorn frikändes sedan av en chefs­rådman vid Uppsala tingsrätt med den krystade motiveringen att det rörde sig om ”straffrätts­villfarelse”. Det kunde nämligen enligt chefsrådmannen inte uteslutas att professorn inte förstått att det var olagligt det som han gjorde.

   Alla vet dock att det är utomordentligt svårt att nå framgång med en invändning om rättsvillfarelse. Det borde vara ännu svårare för en professor i straffrätt att göra det. Domen är en av de märkligaste som avkunnats på många år. Men hovrätten fällde förstås professorn till ansvar och skulle ha fällt även den andre straffrättsprofessorn om han anmälts. Dagsböter blev det.

   Det är inte så uppmuntrande att bli dömd för något som man inte ens kände till att det var straffbelagt. Man kan lätt konstatera att det är omöjligt att hålla rätt på alla straffbud man måste följa. Det är även omöjligt för den praktiserande juristen.

   En jurist-studerande i Lund satte sig för en del år sedan ned med ambitionen att skriva ned alla brott som man kan begå i vårt land. När han hade antecknat över 900 olika brott så gav han upp. Min gissning är att det var många brott som han inte ens hade kommit på även om han hade fortsatt sitt arbete.

   Hur många känner till att det är straffbart att lämna ett motorfordon utan uppsikt om nyckeln sitter i tändningslåset eller finns lätt åtkomligt? Det är 10 – 20 personer som varje år döms för det brottet.

   Hur många vet att det är tillåtet att samtidigt släppa upp 50 brinnande papperslyktor (thailyktor), men straffbart att släppa upp 51 sådana samtidigt? Dessutom får man inte släppa upp några alls inom 10 km från en flygplats, om inte tillstånd inhämtats.

   Känner du till att det är olagligt även att sommartid köra omkring med en bil som har en dåligt fungerande defroster­an­läggning? Bötesbeloppet är 500 kr. Jag undrar om den som en sommardag kommer med bil från Norge till Sverige har en rimlig chans att få reda på att det straffbelagt att köra med dålig defrosteran­läggning.

   Det kostar 200 kr i böter att cykla utan fungerande ringklocka. Jag har försökt ta reda på hur många som döms för detta förskräckliga brott varje år i vårt land, men jag har inte fått fram någon uppgift.

   Dessutom är man tvungen att, om man cyklar i mörker, framtill ha en lampa med vitt eller gult ljus som kan iakttagas på 300 m avstånd. Syns ljuset bara på 250 m är lampan olaglig. Det gäller alltså att provcykla och ställa ut en kompis utefter vägen för att kontrollera på vilket avstånd som lampan syns. Då har man nog nytta av den stegräkning som man fick lära sig i lumpen.

   Jag lider med den gamla damen som försökte sälja sitt fina lilla sybord på en auktion. Hon ville bara bli av med det och få en slant. Auktionsverket tog emot bordet och ställde ut det för visning. Någon nitisk person upptäckte att det i bordskivan fanns små vita bitar i intarsian. Förmodligen elfenben. Polisanmälan blev det.

   Auktionsverket visste inte något och hade inte sett något. Reglerna säger att det är förbjudet (artskyddsbrott) att i landet försälja elfenben som bearbetats efter den 3 mars 1947. Det är den som vill sälja elfenbensföremål som ska bevisa att föremålet är äldre än så. Den gamla damen, som inte ens visste om att det var elfenben i intarsian, dömdes till rejäla böter.

   På sitt sätt lider jag också med polismannen på Södermalms polisstation i Stockholm som dömdes till 12 000 kr i böter för dataintrång. Det skulle komma nya poliselever till hans arbetsplats och han blev tillsagd av sitt befäl att sätta upp ett foto med namn på anslagstavlan så att de nya eleverna snabbt skulle lära sig namnen på personalen.

   Men polismannen hade inte något foto utan passade på att gå in i passregistret och printade ut sitt eget passfoto. Detta hängde han upp på anslagstavlan i korridoren. Det skulle han inte ha gjort. Han saknade nämligen behörighet att logga in i passregistret. För det fick han betala 12 000 kr av beskattade medel. Vad själva rättegången kostade har jag inte en aning om.

   Det finns ytterligare ett slag av brott som jag inte tror att många känner till och som jag vill varna för. Det är nämligen förbjudet att från vårt land föra ut ett brev skrivet före 1969, om brevet på marknaden har ett saluvärde som överstiger 2 000 kr. Du får inte ens ha med dig brevet i innerfickan om du gör en snabb avstickare mellan Helsingborg och Helsingör. Att upptäcktsrisken är minimal hör inte till saken.

   En norrman dömdes för ett tag sedan av Norges Höyeste Rett för att till Norge infört en stenyxa från Sverige, som han köpt på nätauktion på Tradera för några hundra kronor, utan tillstånd av Riksantikvarieämbete. Inte heller säljaren hade inhämtat tillstånd. Den förverkade stenyxan överlämnades sedan högtidligen till svenske ambassadören i Oslo.

   I Finland har landets högsta domstol nyligen dömt riksåklagaren Matti Nissinen till 40 dagsböter på sammanlagt cirka 18 000 kr för tjänstefel då han åren 2010 – 2015 direktupphandlat ledarskapsutbildning från ett utbildningsföretag, som hans bror ägde.

   Riksåklagaren erkände visserligen brott, men förklarade att han varit så stressad vid de tillfällen då han fattat beslut att han inte hunnit att tänka på att det fanns noggranna upphandlingsregler som han var tvungen att följa. Förmodligen var det en invändning som inte någon av Finlands alla åklagare skulle ha accepterat från någon tilltalad i brottmål.

 

Av advokat Thorulf Arwidson

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Redaktionen vill påpeka att…

   det här inte är något aprilskämt när det nu publiceras den 1 april, även om man bitvis kunde önska att det så vore.

 


   Thorulf Arwidson, Stockholm, f. 1950. Har varit advokat i 32 år och under årens lopp hjälpt en del intagna i ärenden mot Kriminalvården. Skrivit boken ”Att vinna eller förlora i tvistemål”. Han har tidigare bland annat varit kammarrättsfiskal och sekreterare i Koncessionsnämnden för miljöskydd samt suttit i Försvarsmaktens ansvarsnämnd i 22 år. Felparkerade i Uppsala våren 1975 när han var tingsnotarie där.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.