Min mamma och pappa skulle rotera i sina gravar

2019-04-17

Jag är uppväxt i arbetarrörelsen. Hela släkten var socialdemokrater. Bor idag i Sörmland och därmed i det enda landsting som inte har avgifter på vårdcentralerna, vilket för mig är gammal god socialdemokratisk politik. Den som har dålig ekonomi ska ändå kunna söka sjukvård när så behövs. Men nu har det hänt något som skulle få mina föräldrar att rotera i sina gravar.

   En av kommunerna i Sörmland är Katrineholm. Ni vet, där vår före detta statsminister Göran Persson började sin politiska bana. Det är ett traditionellt starkt sossefäste. I senaste valet fick man lite drygt 46 procent av rösterna i kommunalvalet. Likaså vid valet 2014.

   För den centrala socialdemokratiska ledningen i Stockholm skulle 46 procent i riksdagsvalet vara något av en våt dröm. I Katrineholm innebär det att S för att få majoritet i olika frågor kan komma överens med Vänsterpartiet. Mer än så behövs inte. Eller med Centerpartiet eller Liberalerna. Det räcker med marginal att få med sig ett enda av dessa partier.

   Därmed skulle det inte behöva bli något problem när Sverigedemokrater och Moderater i Katrineholm, som i många andra kommuner, ville driva igenom tiggeriförbud på kommunal mark. Vilket innebär större delen av Katrineholms centrum.

   Socialdemokraterna kunde i den här kommunen till och med ha fått med sig KD för att rösta ner förslaget. Tiggeriförbudet kunde därmed i kommunfullmäktige ha röstats ner med 38 röster mot de 13 som SD och M hade kunnat få ihop med sin mandat.

   Så här ser den partipolitiska spelplanen ut i kommunfullmäktige i Katrineholm.

 

 

   Men – Socialdemokraterna i Katrineholm röstade med M och SD! Så det blev med stor majoritet tiggeriförbud. De två, möjligen tre, tiggare i Katrineholm som har tiggt på kommunal mark får hädanefter hålla till på privatägd mark. I varje fall till vidare.

   Låt mig klargöra att jag personligen inte gillar tiggeri. Försörjning och mat för dagen ska inte behöva bygga på allmosor. Men därifrån till att förbjuda det är steget väldigt stort. Och rimligen måste steget också vara stort för den socialdemokrati som vi alla, oavsett vad vi idag röstar på, har anledning att känna tacksamhet till.

   Den socialdemokrati som såg till att Sverige kunde gå från en liten fattig avkrok här uppe i norr till att bli en modern industristat med gott rykte i hela världen. Som sågs som ett föredöme i många länder. Inte minst i sociala frågor.

   Tiggeri har förbjudits i en del andra kommuner innan Katrineholm tog det steget. Men då har det handlar om att Moderater och Sverigedemokrater haft ett starkt fäste där. Ibland har de fått med sig Kristdemokraterna och andra gånger Liberalerna.

   I Katrineholm var fem etablerade partier emot tiggeriförbudet. Miljöpartiet, Västerpartiet, Centern, Liberalerna och även Kristdemokraterna. Borde inte det ha gett S i Katrineholm en tankeställare? Fått dem att stanna upp och tänka efter? Fundera över var de hamnade politiskt när de kommit till samma slutsats som Moderaterna och Sverigedemokraterna.

   Sannolikt måste de väl rimligen ha reflekterat över det? Men till slut kommit fram till att Moderaterna och Sverigedemokraterna i Katrineholm hade rätt och de andra fem partierna hade fel. För mig leder det till en klar och tydlig slutsats – Socialdemokraterna är inte längre ett parti som står upp för och månar om de mest utsatta. I varje fall inte i Katrineholm.

   Några exempel på hur debatten om tiggeriförbudet gick i kommunfullmäktige i Katrineholm måndags, är talande:

   Centerpartisten Victoria Barrsäter sa att det ”blåser iskalla vindar” i Europa, världen och tydligen även i Katrineholm. Dagens omröstning sätter tonen för vilket Katrineholm och Sverige vi vill ha, menade hon. Ska samhället präglas av humanism, eller av ett ”vi och de”-tänkande. Och att ett tiggeriförbud är att sparka på den som redan ligger.

   Hennes partikollega Inger Fredriksson (C) konstaterade att det är inget brott att vara fattig och be om hjälp.

   Joha Frondelius (KD) yrkade också avslag på förslaget om tiggeriförbud. Han menade att EU borde göra mer för att förmå Rumänien och Bulgarien att lösa problemen för dem som väljer att tigga i andra länder. EU borde införa sanktioner, hävdade han. Men de som åker till Sverige för att tigga gör det för att det är det enda alternativet för dem.

   Tony Rosendahl (V) Menade att tiggeriet inte stör ordningen och att ordningsstadgan är till för att stävja just ordningsstörningar. Ett tiggeriförbud är dessutom diskriminerande, hävdade han, eftersom den i praktiken riktar sig mot en folkgrupp. Det grundar sig därmed i botten i ett rasistiskt förhållningssätt.

   Nicklas Adamsson (MP) menade att det förstås är olyckligt att människor behöver tigga – men han är emot ett förbud. ”Det går inte att lagstifta bort fattigdom”, sa han. Fattigdom och antiziganism försvinner inte med ett förbud – det sopar problemen under mattan.

   Jesper Ek (L) sa att det handlar om medmänsklighet. Och ingen tycker att människor ska behöva tigga. Men vissa människor menar att detta är deras bästa möjlighet – något som säger något om hur det ser ut i dessa människors hemländer. Han påpekade att beslutet egentligen berör två, möjligen tre personer i Katrineholm – eftersom förslaget bara rör kommunal mark. Han undrar om detta egentligen handlar om dåligt samvete. Är det för jobbigt att se tiggarna? frågade han.

   Marian Loley (KD) sa att hon skämdes över att den här frågan ens var uppe. Hon kan inte förstå att man kan tycka att det är så besvärligt att tiggare sitter utanför några få affärer i Katrineholm.

   Ylva G Karlsson (MP) sa att det handlar om synen på människor. Det kan aldrig vara brottsligt att vara fattig, det kan inte vara ett brott att be om hjälp.

   Anders Gölevik (C) är pensionerad polis. Han framförde att det inte är något som helst polisiärt problem med tiggeriet i kommunen.

   Vad sa man då från Socialdemokratiskt håll? Vad tyckte man egentligen? Den som talade mest klarspråk var nog Göran Dahlström (S). Han sa att han ser sig som samhällsbyggare, att han som politiker jobbar för ”system och strukturer”. Och att han aldrig kan acceptera tiggeri i Katrineholm eller i Sverige. Tiggeri går i arv, och har gjort så i flera hundra år, hävdade han. De personer som tigger ”ska inte vara här i Katrineholm, dom ska inte vara i Sverige”.

   Det hade inte ha varit förvånande om en Sverigedemokrat hade sagt något i den stilen. Men nu var det alltså en fullmäktigeledamot som representerade det socialdemokratiska partiet.

   Som sagt, mina socialdemokratiska föräldrar och släktingar skulle ha roterat i sina gravar om de hört vad som framfördes. De skulle med fog undra vad som hänt med deras älskade parti. Och undrat än mer över att det skulle behöva vara deras gamla politiska motståndare i form av C, L och Kd, som kämpade emot och stod upp för de svagaste i samhället. Och – framförallt hade de säkerligen undrat över hur deras parti kunde hamna längst ut till höger tillsammans med M och SD?

   För oss som lever idag och följt med i de senaste årtiondenas politiska turer är det lite lättare att förstå. Det handlar inte längre för Socialdemokraterna om att ta parti för de svagaste, de mest utsatta, utan bara om vad man tror att man kan vinna röster på. I just den här frågan handlar det framförallt om att försöka ta röster från SD. Och vem vet, det kanske lyckades? Kanske lyckades man visa att SD inte behövs eftersom socialdemokratin av idag finns som ett tänkbart alternativ. I varje fall i Katrineholm.

För övrigt…

   brukade min mamma skämta om att det var tack vare folkhemstanken som jag existerade, eftersom hon träffade pappa första gången på ett möte där Per Albin Hanssons folkhemstal skulle diskuteras.
   Det centrala i det talet är att i det goda hemmet, alltså samhället, finns inga styvbarn. Vad han uppenbarligen avsåg med det, var att de svaga och utsatta skulle få stöd och tas in i gemenskapen. Han avsåg definitivt inte att vi skulle försöka lagstifta bort dem.
   Folkhemstalet i sin helhet finns att ta del av här.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.