Klarar polisen av ett OS i Sverige?

2019-04-25

Det har visat sig svårt för polisen att hinna arbeta med medborgarlöftena, bedrägeriutredningar, våldtäktsutredningar, vidareutbildningar, trafikövervakning, ungdomsbrott, att jobba mot illegal arbetskraft, utbilda aspiranter, att utreda alla mordbränder, alla av- och utvisningsärenden, parkeringsskador och mängder av grova brott.

   Att inse sin egen begränsning är viktigt. Inte bara för den enskilda människan där det kan vara en överlevnadsfråga utan också för olika team, arbetslag och hela myndigheter. Polismyndigheten, har likt många myndigheter, verk och inrättningar svårt att hinna med sin kärnverksamhet.

   Så fort medborgarna inte får den hjälp, det stöd och den trygghet och säkerhet som de har rätt till när nästan 25 miljarder i skattepengar går till just denna verksamhet, skyller de höga polischeferna på dödsskjutningar och gränskontroller.

   Medborgarna i nästan alla kommuner får dessutom bekosta en ”kommunal polis” (ordningsvakter och väktare) som ska ge den trygghet och den säkerhet som polisen inte hinner med.

   Trots det hävdas att polisen står väl rustade för att ansvara för ordning och säkerhet om Sverige lyckas locka till sig olympiska spelen år 2026.

   En grundförutsättning för att klara detta tycks vara den polisiära numerär som förväntas finnas detta år. Till dess ska polismyndigheten nämligen ha vuxit med tio tusen anställda. Eftersom de flesta av dessa tio tusen kommer att vara civilanställda så har jag lite svårt att förstå hur polisbristen inte skulle sätta käppar i hjulen för ordningshållning i samband med OS.

   Summan tio tusen fler blir missriktad eftersom antalet fler poliser som är färdigutbildade knappast kommer att bli mer än en ökning på något tusental vars tjänster förmodligen redan nu är intecknade av rikspolischefen som lovat starka förbättringar inom ett par år.

   Eftersom polisutbildningen, för de flesta är tre år, så kan ju inte de aspiranter som antas efter år 2023 inräknas i kalkylen.

   Pensionsavgångarna fram till år 2026 är inte försumbara med tanke på hur polisens årgångar ser ut. Här kommer olika avslut, pensioner och uppsägningar, att pågå ända fram till detta år. Till detta kommer också ett antal frivilliga avgångar att ske så troligen kommer nettotillskottet inte att vara över hövan.

   Men okay säg att det blir 2–4 000 fler poliser till år 2026 och ställ det mot den trend som de grova brotten visar. Vad blir då över? Eller vilka brott utöver ovan uppräknade brott skall läggas på hög för att Sverige vill ha ett OS som kommer att spränga alla kalkyler på alla fronter?

   Vill Sveriges medborgare verkligen ha dessa spel till det priset? Det är medborgarnas säkerhet och trygghet som betalar polisverksamheten. Eller ska kommunerna fördubbla antalet väktare och vakter?

   Stefan Hector, chef för operativa enheten vid polisens nationella operativa avdelning, säger:

– Ett OS kommer att innebära en ansträngning för Polismyndigheten, men vi bedömer ändå att arrangemanget ligger inom ramen för polisens samlade förmåga att trygga säkerheten tillsammans med Säkerhetspolisen och arrangören.

   Således skulle enligt polismyndigheten ett OS i Sverige bara innebära en extra ansträngning för polisens verksamhet, men ligga inom ramen för polisens samlade förmåga.

   Är detta sant? Skulle det bara innebära en ansträngning för polisens verksamhet. I så fall förstår jag inte varför polisen redan idag inte anstränger sig lite mer?

   Idag går tydligen polisen på knäna när man ser hur ärenden läggs ner och skrivs av. Trots detta skulle det tydligen bara behövas ytterligare en liten ansträngning för att ta ansvar för ordning och säkerhet i ett OS.

   Som sagt, man måste nog inse sin begränsning och inte missa sitt grundläggande uppdrag.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.