Andreas Magnusson

Dags för ljudet som får äldre människor att skita ner sig

Av Andreas Magnusson 2019-05-22

I förorten Hjällbo i Angered hade kommunägda Göteborgslokaler kommit på vad de nog själva ansåg vara en fiffig grej: En ”ljudskrämma” för att få bort tonåringar från gallerian på torget. Samma sak användes redan för mer än tio år sedan i England och kritiserades då av deras motsvarighet till barnombudsmannen.

   Riktigt högfrekventa ljud kan oftast bara uppfattas av unga människor. Redan i 25-årsåldern kan det börja bli svårt att uppfatta toner över 17 000 hertz. Det är det som gör att äldre människor sällan kan höra syrsosång.

   Tillverkarna bakom den så kallade Mosquito-skrämmaren har konstruerat en maskin som ger ifrån sig ett högfrekvent tjut. Ljudet är plågsamt för unga men är oftast inte ens hörbart för äldre vuxna. Därför kallas den allmänt för tonårsskrämma.

   I Tensta monterade man upp en sådan för några år sedan och kallade den då för ”knarkskrämma” eftersom planen var att störa knarkförsäljningen. Den fick man ta ner efter att inte bara unga drabbats hårt av ljudet med störd nattsömn och annat.

   Man menade att problemet var att den varit ”felinställd”. Felinställningen handlade i detta fall om att också människor över 25 blivit utsatta för ljudtortyr.

   På Hjällbo torg installerades det här systemet för något år sedan och det var fortfarande i bruk fram tills förra veckan då saken uppmärksammades i en artikel i Göteborg Etc. Omedelbart därefter togs den ner. ”Säkerhetsåtgärder som blir allmänt kända förlorar sitt värde” var förklaringen från Göteborgslokalers säkerhetschef.

   Unga människor har vittnat om illamående och huvudvärk medan de flesta vuxna inte känner av någonting. Så länge människor inte visste om varför det tjöt och varför de mådde dåligt hade åtgärden alltså sitt värde.

   Den här sortens ljudskrämmor har kritiserats hårt av politiker inom hela EU och många har velat se ett förbud eftersom skrämmorna uppenbart inskränker unga människors frihet och kollektivt bestraffar oskyldiga.

   Kritikerna har också lyft fram att den här sortens anordningar bara installeras på platser i segregerade förortsområden. Om det verkligen är knarkhandel eller ungdomsgäng man vill åt så vore det väl rimligt att placera dem på de platser i centrala stan där såväl knarkhandel som fylla och kriminalitet är som störst?

   Eller kan det möjligen vara så att det inte ses som så allvarligt när unga människor från Tensta eller Hjällbo utsätts för diskriminerande behandling?

   I Göteborgsområdet är till exempel bruket av narkotika och alkohol betydligt större i mer välbärgade medelklassområden som Kungsbacka eller Majorna, men här skräms ingen bort med högfrekventa ljud.

   I artikeln i Göteborg Etc som ledde fram till att ljudskrämman togs bort intervjuades unga människor från Hjällbo och många av dem var mycket upprörda. De kände sig kränkta och kollektivt utpekade.  En tjej vid namn Suad Omar berättar:

– Hade de kommit undan med det här i köpcenter som Allum eller Nordstan? Det är fritt fram för dem att göra det här. De utnyttjar att det är arbetarklass som bor här.

   Jag anar att jag fortfarande har med mig en och annan läsare så här långt ner i texten som tänker något i stil med ”Vad då då? Det är ju en massa kriminalitet och annat fanskap i de där områdena. Det är för deras eget bästa.” Håll kvar vid den tanken.

   Varje vinter när halkan sätter till faller ett stort antal äldre människor och slår sig allvarligt. Brutna armar, ben och lårbenshalsar. Det här har man försökt avhjälpa i många kommuner genom att dela ut gratis broddar till människor över 65.

   Ingen dum idé, men det behövs både piska och morot eftersom inte heller broddar ger 100% skydd mot halka och eftersom alla inte tar på sig broddarna. Det bästa vore nog om äldre människor höll sig helt borta från gatorna vintertid. För deras eget bästa.

    Jag har ett förslag. Finurligt nog kan man använda riktigt lågfrekventa ljud för att hålla gamla människor borta från gatorna. Det handlar om något som på engelska kallas för brown note.

   Brown note, kallat ”brunton” eller ”brunfrekvens” på svenska är extremt lågfrekventa ljud någonstans mellan 5 och 9 hertz som får igång tarmarna. Eftersom inget mänskligt öra kan uppfatta så lågfrekventa ljud är det bara människor med svaga tarmar som drabbas av ljudet. Äldre människor har oftare slappare tarmar än yngre.

   Det råder delade meningar om huruvida bruntonerna faktiskt innebär att människor med försämrad tarmfunktion skiter ner sig, men vore det inte värt ett försök att installera stora högtalare i områden där det bor många äldre för att se vad som händer? Dessa högtalare kan kopplas på vid halt väglag för halkbenägna pensionärers eget bästa.

   Om det verkligen fungerar så kommer många äldre människor som inte vill skita ner sig offentligt att tvingas hålla sig borta från gatorna på samma sätt som unga människor i förortsområden idag hålls borta från sina gator. För deras eget bästa.

För övrigt anser jag att…

   Politisk reklam också är reklam. Så här i valtider tycks det inte spela någon roll om man har ”reklam nej tack”-skylt på brevlådan. Oavsett om reklamen från de politiska partierna är adresserad eller inte trycks den ner i våra brevlådor. Det har bestämts över våra huvuden att just sådan här reklam ska ses som ”samhällsinformation” även om den inte ger oss någon information alls.

   Om ett politiskt parti skriver ditt namn på ett kuvert och skickar det till dig så har du ingen möjlighet att stoppa brevet från att hamna i din brevlåda. Du kan inte ens skriva ”inga brev från Miljöpartiet i den här lådan”. Brevbäraren kommer att stoppa kuvertet där ändå.

   När det gäller oadresserad reklam så har branschen kommit överens om att respektera alla reklam nej tack-skyltar med några undantag: Gratistidningar och information från stat eller kommun, politiska partier och ideella föreningar.

   Det innebär i princip att du inte kan hindra politiska partier från att trycka ner politisk reklam i din brevlåda. De kan till och med påstå att det är ”samhällsinformation”.

   Det här är på många sätt märkligt. I alla andra sammanhang definierar vi samhällsinformation som något som syftar till att upplysa oss om en viktig samhällsfråga. Men på vilket sätt är det samhällsinformation att ett politiskt parti skickar en bild på en person de vill sälja in med bifogad reklamslogan och några klyschiga oneliners?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.