We are all the winners

Av Andreas Magnusson 2019-05-29

Det var kanske inte direkt förvånande att också Europaparlamentsvalet skulle utlösa en lavin av självbedrägeri. Vi minns nog alla natten efter höstens riksdagsval. I princip samtliga partiledare klev ut på scenen och utmålade sig som segrare. Lyckliga leenden, jublande supporters och glimrande tacktal. Och sen visade det sig att de nog i själva verket hade förlorat allihop och att ingen regering kunde bildas utan svek och enorma eftergifter.

   Eftersom de tror att vi går på vad som helst så drog de samma vals en gång till. Ganska långt ifrån hur det såg ut när den finländske längdskidåkaren Juha Mieto förlorade med en hundradel mot Thomas Wassberg efter 15 kilometers kamp i spåret under OS i Lake Placid 1980.

   Den gången ville Wassberg såga itu guldmedaljen på mitten och dela på vinsten, men Mieto erkände sig direkt besegrad. Den som vinner är den som kommer först. Ingenting annat.

   Inom det politiska området är det ont om Wassbergs och Mietos. Så här lät det på sina håll från både partiföreträdare och sympatisörer när vi fick resultatet från valet till Europaparlamentet:

    Miljöpartiet gjorde ett fantastiskt val och fick mer än dubbelt så många röster som i Riksdagsvalet i höstas. De lyckades dessutom övertrumfa alla opinionsmätningar med råge. Nästan en halv miljon svenskar valde att lägga sin röst på dem.

   Socialdemokraterna lyckades undgå trenden i Europa och blev inte ett av dessa S-partier som sjunker som en sten till folkhemmets botten. Tillbakagången var marginell trots att partiet har haft en otacksam roll i regeringsställning. De är fortfarande Sveriges överlägset största parti med nästan en miljon röster i ett val med oerhört lågt valdeltagande.

   Moderaterna gjorde succé med 16,8% mot 13,6% i EU-valet 2014. Det är en ökning som är fyra gånger större än Feministiskt initiativs hela väljarkår.

   Kristdemokraterna fördubblade sitt väljarstöd sedan 2014 och kan numer trycka på omröstningsknappen i parlamentet med dubbel Adaktusson-kraft.

   Sverigedemokraterna gjorde succé och fick hela 15% väljarstöd, vilket är en ökning med nio procentenheter sedan EU-valet 2014. Detta trots att deras väljare inte gillar EU och trots att partiets huvudkandidat utreds för sexuellt ofredande.

   Liberalerna lyckades hålla sig kvar över 4%-spärren trots att de var uträknade av många bedömare. Centern fick ett gigantiskt väljarstöd. Vänstern lyckades bättre än i förra Europaparlamentsvalet trots att huvudkandidaten varit utsatt för hård granskning.

    Succé över hela fältet. Eller…

    Miljöpartiet tappade två av sina fyra mandat i parlamentet och gick rejält back sedan förra parlamentsvalet. Sossarna gjorde sitt sämsta val någonsin i modern tid. Moderaterna backade med över tre procentenheter sedan katastrofvalet i höstas. KD var långt ifrån de siffror opinionsmätningarna visade.

   SD har fallit rejält sedan i höstas och gjorde sitt första val med en tillbakagång i väljarstöd. Nästan en halv miljon färre väljare stöttade dem nu än vid Riksdagsvalet. Det innebär att de tappar ungefär 60 000 väljare i månaden, vilket storleksmässigt motsvarar ungefär Karlstads totala befolkning.

   Liberalerna som brukar vara starka i EU-val var en hårsmån från att åka ur och gjorde ett fiaskoval. Centerns ökning var ganska blygsam jämfört med Riksdagsvalsresultatet och Vänstern fick klart lägre väljarstöd nu.

   Allt handlar om vilket perspektiv man väljer, men eftersom alla älskar en vinnare så försöker alla låtsas vara vinnaren. Frågan är bara varför vi ens röstar om alla vinner oavsett hur det går.

   Kanske var det ungefär så hälften av landets röstberättigade tänkte den här gången och rimligen kommer ännu fler att tänka likadant nästa gång. De flesta av oss föredrar nog trots allt kejsare som har kläder på sig.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


  Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.