Veckans kraschlandning

Caligula, pedagogiken och Sverigedemokraterna

Av Michael Pålsson 2020-02-01

Caligula var inte bara en ökänd kejsare i romarriket, utan är också namnet på en huvudroll i filmen Hets från 1944. I filmen är Caligula en sadistisk lärare som utsätter särskilt en elev för en sällsynt obehaglig behandling.

   Fram tills nyligen trodde jag att ingen människa ville tillbaks till en tid då lärare kunde bete sig som fullblodssadister mot sina elever utan konsekvenser. Efter att i december ha läst en debattartikel av Sverigedemokraternas Richard Jomshof är jag numera inte lika säker (SvD 2019-12-01).

   Trots att Sverige i den senaste PISA-undersökningen visade på bättre resultat och att svenska elever nu är över OECD-snittet i samtliga ämnen som mäts, och trots att friskolereformen var ett i huvudsak borgerligt initiativ och att Liberalernas Jan Björklund under många år fick möjlighet att driva på för högre krav i skolan, menar Jomshof att det ”vänsterliberala skolexperimentet” misslyckats.

   Istället vill Jomshof införa en konservativ skola med bland annat tydligare fokus på fostran.

   Bland förslagen finns att inför statliga internat för särskilt problematiska elever som ska ”präglas av disciplinär pedagogik, tydliga regler och värdefostrande verksamhet”. Vidare vill han stärka lärares och rektorers befogenheter i klassrummet.

   Det är inte helt tydligt vad han menar med detta men möjligen får man en aning när han i regelverket vill att det ska framgå ”vilka befogenheter skolans ledare har att skapa, och med disciplinära åtgärder efterhålla ordningsregler i skolmiljön.”

   Han vill också att skolor ska få möjlighet att införa skoluniform, särskilt ” i skolor som har problem med elever som bär klädsel och attribut som anspelar på en kriminell livsstil eller manifesterar våldskapital, eller där kläder som statussymbol bidrar till en social splittring.” Han vill införa ”den normskapande skolan”.

   Sedan tidigare vet vi att Sverigedemokraterna i Skurup vill förbjuda främmande språk i skolan och även förbjuda slöja i skolmiljön.

   Jag förnekar inte att den svenska skolan har problem att ta itu med och säkert kan förbättras med bland annat fler lärare och lärarassistenter. Dock förefaller det som att skolan åter är på rätt väg. Är det då rätt införa ett konservativt skolexperiment präglat av disciplin? Och exakt vad menar Jomshof?

   Enligt 4 § Skollagen gäller bland annat att ”Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.

   Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.”

   För egen del har jag lite svårt att förstå vad det är som ska ändras i dessa formuleringar. Dessutom ges lärare redan idag rätt att omhänderta föremål, visa ut elever, beordra kvarsittning, omplacera och stänga av elever. Detta framgår av Skollagens femte kapitel.

   Så exakt vad är det Jomshof är ute efter med sin normskapande skola och sina disciplinära åtgärder? Ska det åter bli tillåtet att aga barn i skolan eller att sätta dumstrut på de elever som inte hänger med i undervisningen? Ska vi införa konservativa omskolningsinternat? Vad ska i så fall hända på dessa internat?

   Skolan kan säkerligen förbättras precis som det mesta i Sverige och världen kan förbättras. Problem finns och kommer alltid att finnas. Men att nu, när Sverige dessutom förbättrar sina resultat, påbörja ett konservativt skolexperiment förefaller inte genomtänkt.

   Andan i Jomshofs artikel präglas istället av en tro att en återinförd Caligula-pedagogik skulle lösa skolans problem. Ungefär som att backa in i framtiden.

   Jag kan för all del se vissa fördelar med skoluniform på det sättet att jämställdheten mellan eleverna möjligen kan öka ifall lite sämre bemedlade elever slipper tävla med dyra märkeskläder.

   Problemet är att i den kontext förslaget om uniform framförs, synes Jomshof koppla uniformerna med disciplin snarare än jämställdhet.  Jag kan också se att en större respekt för lärarna vore bra, kanske särskilt från föräldrar. Däremot tror jag inte auktoritära lärare skapar respekt. Bara rädsla.

   En fin liknelse jag hört är att barn kan liknas vid små plantor. Om vi ger dem rätt näring, ljus och värme blir de på ett sätt. Kanske lite vildvuxna – men kreativa och trygga. Om vi däremot tuktar dem i mentalt mörker och kyla kanske de överlever fysiskt – men knappast det goda i dem som fanns naturligt från födseln.

   Vi väljer vilka barn vi vill skapa och vilket samhälle vi vill ha. Jag väljer kunskap, kärlek och frihet. Vad väljer du?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet – moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.