Veckans värsta
Foto Manuel Balce Ceneta AP/TT

Redneck-mupparnas uppvisning

Av Michael Williams 2021-01-09

Vi är vana vid att kuppmakare är militärer eller paramilitärer med automatvapen och kevlar-västar. Huvudpersonerna i denna kupp, de som nådde längst in i hjärtat av kongressen var de mest utspökade redneck-mupparna. De vars föräldrar högst sannolikt är tvillingar.

Det som visades på TV den 6 januari 2021 närmade sig säsongsavslutningen i såpan ”Kampen om berättelsen”. Den klassiska berättelsen om de goda och de onda som vi finner i alla kulturer och religioner.

Igenkänningsfaktorn är total. Alla kan relatera till en underdog som blivit orättvist behandlad och kämpar mot en övermäktig fiende. Det är Trump mot Goliat. 

Många pratar om att oroligheterna var ett kuppförsök och visst var det en kupp, med betoning på politisk PR-kupp. Det var ett välregisserat och välorganiserat spektakel inför en global publik som reagerade samstämmigt.

Alla tog regi såsom förväntat. Det blir naturligtvis mycket känslor när demokratin förnedras på det här viset. Självklart är det hela en allvarlig och tillika historisk händelse men som så ofta finns det en hel del att fundera över i svallet av känslostormen.

Vi är vana vid att kuppmakare är militärer eller paramilitärer med automatvapen och kevlar-västar. Huvudpersonerna i denna kupp, de som nådde längst in i hjärtat av kongressen var de mest utspökade redneck-mupparna. De vars föräldrar högst sannolikt är tvillingar.

Det ger bättre uppmärksamhet – att det var ”vanligt folk” som figurerade som förgrundsfigurer. Sedan är det mer sannolikt att dessa förgrundsfigurer är tongivande i den amerikanska extremhögern.

Några av individerna har redan identifierats som Qanon-anhängare, men det förtar inte den röda tråden i berättelsen. Kampen är folklig och festlig med sydstatsflaggor och selfies med kängorna på Pelosis skrivbord. Ett inslag av lag och ordning i upproret, hur märkligt det än kan vara.

Den usla säkerheten och bevakningen vid en så avgörande politisk omröstning är anmärkningsvärd. Många observerar nyktert att en klar majoritet av upprorsmakarna var vita. Vita människor utgör väl inget hot och hur det än är med den saken så kan vi väl inte gärna skjuta på våra egna.

Undrar om det är så tankegångarna vandrar hos de som har befälet? Är det ett våldsmonopol som i första hand skyddar den avgående presidenten eller står upp för konstitutionen? En rätt delikat konflikt. Rimligen är landets konstitution överordnad den som för tillfället innehar landets högsta ämbete, men situationen är ju lite udda så kanske har ingen skrivit in ordningen i någon policy?

Problemet när vi försöker förstå Trump, hur han tänker, talar och agerar är att vi utgår från ett demokratiperspektiv, där demokratins skrivna och oskrivna regler uppfattas som naturgivna. Trump bekänner sig inte till de spelreglerna. Trump och hans tillskyndare låter sig inte begränsas av Joe Bidens tal om heder. Den fascistiska makten är ointresserad av sådana irrelevanta uttryck.

Kuppen handlar förstås om politisk kommunikation. Hur det här kapitlet i berättelsen ytterligare polariserar samhället och hur rädslor förstärker sitt grepp om befolkningen. Det är terrorismens maktspråk:

Du och din demokrati är inte säker. Vi kan vara vem som helst, till och med din närmaste granne eller en släkting. Du är sårbar. Du ska misstro dina medmänniskor och tvivla på samhällets institutioner. Nu kommer vi efter dig som är vit medelklass, dina privilegier, din tro, dina värderingar och ditt sätt att leva.

Samtidigt skickar det en stark signal till andra länders högerextremister. Är det möjligt att genomföra i Washington DC så är det möjligt överallt.

Demokratin har svårt att försvara sig mot världens alla Donalds. Det enda försvar som demokratin har att tillgå är att inskränka friheter och rättigheter och därmed bit för bit montera ned sig själv – till alla Donalds förtjusning.

Om befolkningar hålls rädda, oroliga och allmänt förvirrade i fråga om vad som är sant eller falskt så kommer befolkningen att efterfråga inskränkningar av friheter och rättigheter.

Det är klassiskt – att söndra och härska – och snart nog riskerar fler att ansluta sig till den onda sidan av berättelsen och då får vi det samhälle som alla Donalds önskar – utan att de själva behöver sitta vid makten.

Så, händelserna den 6 januari 2021 går nog till historien, men det är inte slutet på Donald Trump. Snarare är det startskottet för nästa kapitel.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make. Arbetar som politisk tjänsteperson i kommunpolitiken. Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.