Veckans värsta
Jan-Emanuel Johansson. Foto Magnus Sandberg /Aftonbladet/ TT

Jan Emanuel kallar det folkhem men pratar om en uppfostringsanstalt

Av Andreas Magnusson 2021-09-04

Jag vet inte om det finns en särskild plats efter döden för män som gjorde sig en förmögenhet på att öppna asylboenden i flyktingkris för att när flyktingvågen var över spendera år med att gnälla om att vi tar emot för många flyktingar. Om det finns en sådan plats är jag säker på att det är där vi kommer att hitta både Bert Karlsson och Jan Emanuel Johansson.

Jan Emanuel Johansson vann TV-såpan Robinson 2001 och lyckades kryssa sig in i riksdagen på ett socialdemokratiskt mandat tre år senare. Han envisas fortfarande med att kalla sig socialdemokrat även om han har en helt egen definition av vad det innebär.

När Stefan Löfven meddelade sin avsikt att lämna som partiledare i höst var Johansson den första som sträckte upp handen för att signalera intresse att ta över rodret.

Nu kommer han givetvis inte att få det förtroendet eftersom han inte är socialdemokrat till något annat än namnet. Han är däremot omtyckt av människor på den yttersta högerkanten eftersom de alltid tycker väldigt mycket om vänstermänniskor som blinkar vänster men svänger höger.

I en debattartikel som publicerades i Aftonbladet härförleden har Jan Emanuel Johansson skrivit ner sin programförklaring kring vad han ska göra om han blir partiledare för Socialdemokraterna.

Den korta sammanfattningen är att han tänker bedriva moderat politik och påstå att Per Albin Hansson hade gjort likadant.

Det är Per Albin Hanssons folkhemstanke han vill åt och det är i dess namn han talar. I Jan Emanuels värld har dock folkhemmet omstöpts till en uppfostringsanstalt.

”Jobbar du mer ska du ha mer lön. Skatten får inte döda viljan att jobba hårt”, skriver han och fortsätter:

”Du ska garanteras ett arbete, inte bidrag. Alla ska med på riktigt. Passiva bidrag är en kränkning mot individen och ett misslyckande för samhället.”

Sen ångar han på om hårda straff och tuffa tag:

”Vi måste avskaffa straffrabatten, införa jourdomstolar med korta ledtider, införa kronvittnen, anonyma vittnesmål och hårdare straff.”

Den som har sovit sig igenom historielektionerna, är dåligt insatt i samhällsfrågor och inte vet hur man googlar kan kanske inbilla sig att Jan Emanuel Johansson på något sätt förvaltar traditionen från Per Albin Hanssons folkhemstanke. Ingenting kunde vara mer felaktigt.

Nog för att det är skillnad på när Jan Emanuel färdas fram i sportbil, säljer sin lyxlägenhet för 29 miljoner (enligt egen utsago vill en sosse vara givmild och 30 miljoner var därför för mycket) och vaskar champagne och när Per Albin åkte spårvagn, levde i enkelhet och firade 50-årsdag i morgonrock, men den stora skillnaden handlar inte om skillnaden mellan en yuppie och en vanlig enkel människa. Den stora skillnaden är ideologisk.

I sitt berömda tal där folkhemstanken presenteras uttryckte sig Per Albin Hansson så här:

”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.”

Det finns inte ett ord om att den som jobbar mer ska ha mer i lön, att brottslingar ska klämmas åt hårdare, att skatter inte får vara för höga och att det är fel att leva på bidrag. Istället sa han så här:

”Den känsla av trygghet till existensen, som förvissningen om bistånd vid arbetslöshet, sjukdom och annan olycka samt på ålderdomen skänker, gör den enskilde mer medveten om sitt medborgarskap. Den alstrar också den samhörighet med det allmänna, den hemkänsla, som är kännetecknande för en god demokrati.”

Det är inte så lite oförskämt när sådana som Jan Emanuel Johansson och Jimmie Åkesson låtsas vara anhängare av Per Albin Hanssons tankar. I själva verket representerar de precis det som Socialdemokraterna en gång i tiden såg som sin huvudfiende – tanken om ett vi och ett dom.

I det riktiga folkhemmet ska alla med och de rika och priviligierade får sannerligen dela med sig ordentligt av sitt överflöd.

Det är som sagt inget folkhem Åkesson, Johansson och de nya Moderaterna önskar sig. De vill ha en uppfostringsanstalt med strikta intagningskrav där människor skräms till arbete, tuktas till moralisk underkastelse och slängs på sophögen om de slutar leverera.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver YouTube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.