De sa en sak innan valet – men säger något annat nu

I sitt valmanifest skrev Sverigedemokraterna i Norrtälje att de vill minska politikerarvoden. Nu efter valet såg de till att tillsammans med samarbetspartierna Liberalerna, Moderaterna och KD höja lönerna i kommunstyrelsen med 27%.

15 mars skrev Jimmie Åkesson en debattartikel där han hävdade att en röst på Sverigedemokraterna skulle innebära sänkt pris på dieseln vid pump med 10 kronor litern. Kristdemokraterna la fram ett liknande förslag men nöjde sig med att propagera för en sänkning med 9 kronor/litern.

Nu sitter de i beslutsfattande ställning och dieseln kostar 27,82 istället för 24,17 som den gjorde samma dag som Åkessons artikel publicerades.

Det finns inga tecken på att man är på väg att vidta den sortens drastiska åtgärder för att ändra prisbilden som båda dessa partier har föreslagit.

Ulf Kristersson hade som vallöfte att ett nytt elprisstöd skulle vara på plats 1 november. Något elprisstöd kommer inte att vara på plats då. Kanske kommer det senare. Eller inte alls.

Men poängen är: Varför lova något som man inte tänker hålla? Varför ens säga just första november om man inte menar det?

Svaret finner vi hos den italienske renässansförfattaren Niccolò Machiavelli. I sin text Fursten från 1532 beskriver han på ett cyniskt sätt hur en ledare ska agera för att dupera sina undersåtar:

”En klok furste kan inte och bör inte hålla ord, när det är till skada för honom och när de skäl som förorsakade hans löften inte längre är vid handen.
Om alla människor var goda skulle denna föreskrift inte vara riktig, men eftersom människorna är onda och inte är ordhålliga mot dig behöver du inte vara ordhållig mot dem.
Det fattas heller aldrig legitima skäl när en furste när han söker motiv till att inte hålla sitt ord.”

Innan valet var Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forssell kritisk mot regeringens arbete mot gängvåld: ”Det går för långsamt och är inte tillräckligt.” 8 oktober, en knapp månad efter valet, var det dags för honom att leverera några visdomsord precis innan han strategiskt nog flyttades vidare till en ny post:

”Vi kommer att ha problem med gängkriminalitet i flera år.”

Nu var alltså långsamheten inte längre ett problem. Alla har ju ändå snart glömt de käcka valaffischerna med Ulf Kristersson framför en polisbil med texten ”Nu får vi ordning på brotten” eller KD:s affischer med texten ”Redo att knäcka gängen”.

De var nog inte så redo i alla fall. De ville mest lura lättlurade väljare med löften om snabba och enkla lösningar.

Sådan är populismen. Den funkar alldeles utmärkt för den som sitter i passagerarsätet, men inte för den som håller i ratten. Det viktiga är att lura i väljare att ett problem har en enkel lösning, inte att sen faktiskt också lösa problemet.

Därför är SD givetvis oerhört tacksamma att ”Liberalerna” ville ge dem maximal makt utan att de behöver ta det ansvar som kommer med att sitta i regering.

Med tanke på skillnaden mellan löften och utfall skulle kanske det här varit bättre vallöften:

• Om fyra år kommer vi förhoppningsvis att ha lite mindre gängkriminalitet.
• Ett år efter valet kommer diesel- och bensinpriset kanske att bli några kronor lägre om vi får igenom en skattesänkning, struntar i miljömål och om världsmarknadspriset inte går upp.
• Det går inte att säga något datum för nytt elprisstöd men vi tror att vi kan ha ett sådant på plats någon gång innan årsskiftet.
• Vi vill nog inte höja politikerarvoden men kommer kanske att göra det ändå. Särskilt våra egna.

Sanningen är inte lika spännande som de löften som avges för att lura till sig röster. Eftersom valet är över och de brunblå partierna har tagit makten behöver de inte längre hålla det de har lovat. Ingen minns ju ändå vad som sas för fyra år sedan och därför kan allt kan vara sossarnas fel i evighet.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.