Vem äger rättigheterna till tystnad?

År 1952 komponerade John Cage sin kanske mest omtalade komposition om tre satser 4′33″. Vissa källor påstår att den är komponerad för solopiano, antagligen på grund av att dess första uppförande ingick i en konsert för samtida pianomusik. 4′33″ är dock komponerad för valfria instrument, solo eller i vilken sammansättning som helst.

Det essentiella är emellertid att inget instrument används, och att under 4 minuter och 33 sekunder inte hörs något annat än det som omgivningen bjuder på.

Jag har hört 4′33″ på en konsert men jag vill mena att alla är bekanta med den, utan att vara medvetna om att de på stranden eller i skogen lyssnar just på den och inte på den helande tystnaden som stranden eller skogen bjuder på.

Varför just denna komposition blev så omskriven är jag inte bekant med eftersom musikalisk tystnad var sannerligen inte Cages uppfinning, något som var och en själv kan slå upp, exempelvis här.

Ännu i Tjeckoslovakien, när jag var cirka femton år gammal, umgicks jag med mina kamrater på en ungdomsbar som låg alldeles intill Justičný palác (Justitiepalatset), ett byggnadskomplex med fängelse och region- och distriktsdomstolar.

Och just denna bar hade en jukebox med inte bara tjeckiska och slovakiska och polska singlar, utan även västtyska och franska och italienska och faktiskt även enstaka Elvis.

Alla kan föreställa sig att en sådan jukebox oupphörligen var i tjänst, eftersom västerländska skivor spelades inte alltför ofta på de tjeckoslovakiska radiokanalerna.

De som jobbade på denna bar, skulle kunnat bli galna på kuppen om det inte var så, att de då och då tryckte in 4′33″, som, när den tyst snurrade på skivtallriken kändes för oss ungdomar, åtminstone 4 timmar och 33 minuter lång.

En av Mike Batts intensivt omskrivna musikgrupper The Planets, släppte år 2002 albumet Classical Graffiti. Albumet som bestod av 17 kompositioner, klättrade prompt på första plats av ”UK classical music chart”, och höll sig där under tre hela månader.

Om plattans nummer 13, den en minut och 2 sekunder korta komposition A One Minute Silence, skrevs det och debatterades det ganska så länge, något som ingick i Mike Batts plan. Så här beskrivs debatten på https://en.wikipedia.org/wiki/The_Planets_(band) :

”(…) The court case was later revealed to be a ruse by Batt to stir up a discussion about copyright. The subsequent debate involved a musical duel between The Planets and a clarinettist from Cage’s publishers, with simultaneous performances of the Batt and Cage silences. ‘Mine is a much better silent piece,’ asserted Batt. ‘I have been able to say in one minute what Cage could only say in four minutes and 33 seconds.’ (…)”

Att hela rättsliga affären kring A One Minute Silence var fullständigt påhittad, avslöjade Batt i december 2010:

“There was no court case, no serious litigation, just a lot of fun between us, and lots of press coverage.”

a tribute to….. Billy Joel-LP:n, består av sammanlagt 8 spår, samtliga betitlade Untitled och den bjuder på komplett tystnad, precis som konvolutet berättar:

”NO music by: Phil Collins, Copernicus, Don Henley, Love Delegation, Marshmallow Overcoat, Sinead O’Connor, Smithereens, Sonic Youth, Springsteen, Swans, of even B.J. himself! In fact, there’s no music on this record at all!”

11 augusti 2017 bjöd på nyheten att en viss Samir Rezhami gör stor succé på iTunes med låten A a a a a VERY GOOD SONG, som enligt skriverier består av inget annat än cirka tio minuters tystnad.

Tanken bakom A a a a a VERY GOOD SONG förklaras på följande vis:

“Since the iPhone starts playing music alphabetically when you plug it in to many car stereos, that usually means there’s one song that you hear whether you want to or not. Many songs starting with the letter A have probably been ruined thanks to this quirk…”

År 1969 släppte John Lennon och Yoko Ono LP:n Unfinished Music no. 2: Life With the Lions och på den, på B-sidan, låt nummer 3, finns en 2 minuter kort komposition som heter Two Minutes Silence. Dess tystnad kunde fram tills nyligen avlyssnas på https://www.youtube.com/watch?v=sTQ7bmfAkNA . Lennon och Ono:s skiva blev ingen storsäljare, men varken Lennon eller Ono blev anklagade för stöld.

Och hur skulle de kunna bli det? Skivan är högst personlig, en dokumentär dagboksanteckning i ljudform.

Hela sidan B är inspelad på Londons Queen Charlotte Hospital där Yoko var inlagd på grund av graviditetskomplikationer, som slutade med att hon och John förlorade det väntade barnet. Albumets omslagsfoto togs i sjukhussviten: Yoko ligger i sin sjukhussäng och John halvsitter på golvet bredvid henne.

Spår nummer 1 på B-sidan heter No Bed For Beatle John, något som är anspelning på den omskrivna Johns och Yokos BED-IN FOR PEACE-protesten. Spår nummer två heter Baby’s Heartbeat och som är precis det som titeln avslöjar.

Det är 5 minuter och 10 sekunder långt, tungt spår, som känns i hela kroppen. Och värre blir det under nästa ”numret”, det ovannämnda Two Minutes Silence.

Då blir vi medvetna om att den tystnad vi lyssnar på är John och Yokos ofödda barns för evigt tystade hjärtslag. Det känns isande till och med nu, när jag skriver om det.

Denna tystnad på John och Yokos LP är också uttryck för den tystnad som i Sverige och stora delar av övriga världen, kallas TYST MINUT. En sorgeceremoni som kan pågå en minut, men också kan vara kortare eller betydligt längre.

I Jönköping hölls en tyst minut efter Stefan Livs tragiska flygolycka, i Sverige hölls en tyst minut efter mordet på Olof Palme, Estoniakatastrofen och skolattacken i Trollhättan.

Efter terrorattentaten i Norge 2011, hölls en tyst minut i Norge, Sverige, Danmark, Finland och Island, och efter 11 september-attackerna i USA år 2001, hedrades offren i USA och stora delar av världen inklusive Sverige, så även efter Terrordåden i Paris 2015.

Detta är en kulturkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.