Alla dessa djävla skjutningar och sprängningar

När Moderater och SD var i opposition visste de allt om brottsbekämpning och om de bara kom till makten skulle en förändring till det bättre vara påtaglig och omedelbar, ungefär som drivmedelspriserna.

När de, i form av Tidögänget, kom till makten visade det sig att allt var lika svårt som det varit för sossarna. Allt blev bara sämre och inte ens det utlovade priset på drivmedel kunde sänkas. Av de utlovades tio kronorna per liter blev just ingenting.

Brottsligheten skulle stävjas omgående men är nu värre än någonsin. Inget blir som det var tänkt.

Varje framträdande efter en skjutning eller en sprängning inleds med straffskärpningar. Straffen ska fördubblas och efter varje presskonferens är det lätt att räkna ut att ju längre påföljder banditerna döms till desto längre är de inlåsta och desto längre avhåller de sig från brott?

Enligt justitieminister Gunnar Strömmer kan de ju inte begå brott om de är inlåsta. Jag förstår inte varifrån denna fromma tanke kommer eftersom de flesta aldrig blir inlåsta då brotten sällan klaras upp.

Dessutom visar väl dagens skjutningar och sprängningar att det knappast är nödvändigt med personlig närvaro för att åstadkomma denna typ av brott.

Räven, han i foxtrot, skulle knappast förvärra situationen i Sverige ens med en personlig närvaro här. Det han åstadkommer från Turkiet hade gått lika bra från Kumla eller Tidaholm försåvitt inte varenda en av de fåtaliga inlåsta isoleras 24 timmar per dygn.

Nu ska alla sprängämnen registreras och vartenda gram skall det vara kontroll på. Då blir ju frågan hur, när och vad. Gasol, diesel och gödning ska klassas som vadå? Svetsgas, som vadå? OSV

Det finns mängder av vanligt förekommande varor som i rätt proportioner blir en sprängkraft att räkna med. Se sprängningarna i Oslos regeringskvarter för några år sedan för där var det inte dynamit eller liknande som Breivik använde.

Och de få poliser som inte håller på med registreringar, statistik, pressinformation, pappersvändande och liknande kommer efter den 1 oktober att vara upptagna med hemliga avlyssningar, hemliga dataavläsningar, hemliga kameraövervakningar och liknande personalkrävande åtgärder trots avsaknad av konkreta misstankar.

Hur anmäler man en regering för grundlagsbrott? Om någon aktiv polis läser detta hoppas jag att han fullgör sin polisplikt och skriver en anmälan om brott som kommit till hans kännedom.

Framtiden ser ljus ut för alla banditer för den organisation som styr polisverksamheten är knappast anpassad för dagens banditer.

Rikspolischefen säger sig ha full kontroll och polistätheten i Stockholm högre än någonsin. Tänk att han inte tycks förstå någonting. När svensk polis koncentreras till Stockholm så kommer inom kort, med en naturlags följsamhet, detta att synas i brottstatstiken i övriga Sverige.

Detta kan lätt konstateras vid polisens senaste stora omorganisation. Polisens koncentration skapade utanförskapsområden med förhöjd brottslighet där undre världen tar över.

De hemska händelser som inträffat de senaste dygnen har lockat fram politiker och beslutsfattare i en strid ström som alla hävdar att hårdare straff, fritt fram för alla hemliga tvångsmedel, no-go-zoner kommer att göra underverk.

Tvångsmedel ska kunna användas preventivt dvs utan konkret brottsmisstanke. Åkesson tyckte till och med att inlåsning utan brottsmisstanke var en bra lösning.

Inte vid en enda gång nämndes att Polisens bästa hjälp är allmänheten. Idag vågar ingen vittna eller berätta och detta ska man komma tillrätta med genom kronvittnen. Idag finns massor av människor som vet och som vill berätta men hur ska detta ske på ett tryggt och säkert sätt?

Jo, ring 11414. Under den långa väntetid som med automatik följer hinner uppringaren ångra sig många gånger. Är han fortfarande villig att i förtroende berätta om sin brottsliga granne försvinner denna lust när han kommer i samspråk med en polis från Korpilombolo som knappast vet vad Södertälje, Huddinge eller Årby är för något.

Ta fram ett antal telefonnummer dit man kan ringa (också anonymt om detta begärs) och få svar omgående av förtroendeskapande poliser.

Att åka till New York för att studera vad som gjorts där för att minska antalet dödsskjutningar är att gå över ån efter vatten. I New York inträffar sju (7) gånger så många mord, per capita, som i Sverige. Visserligen har de genomgått en remarkabel minskning men ändå långt högre än i Sverige.

Men nu efter 92 år och 151 dagar står vi således med en regering som återigen sätter in militären mot Sveriges befolkning. Om polisen bara gör det de kan och ska så skulle det räcka långt men en infantil ledning och oduglig organisation lägger hinder i vägen för det mesta.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.