Debatt

Modet att ställa sig upp och säga ifrån

Av Anders Cardell 2024-05-14

Demoskop har genomfört en undersökning med fokus på civilkurage, på uppdrag av Aftonbladet. Undersökningen omfattar 1 543 intervjuer med människor i åldern 16 till 79 år. En av undersökningens slutsatser är att 50 procent säger sig ha blivit mindre benägna att ingripa när andra blir utsatta för brott, jämfört med för ett år sedan.

Johan Martinsson som är Demoskops opinionschef anser att ett särskilt kallblodigt dåd kan ha påverkat svenska folkets syn på frågan.

– Undersökningen är gjord ganska kort efter mordet i Skärholmen, något som så klart väckte mycket känslor, men jag tror inte att förändringen enbart beror på den händelsen, utan på samlade intryck från de senaste åren, säger Johan Martinsson.

Han fortsätter med att beskriva att:

– Det är ganska mycket som upplevs farligare. 

Det ser vi till exempel i att många tvekar att polisanmäla eller vittna om brottet kan vara relaterat till gängkriminalitet. Det finns ju också personer som råkat illa ut bara för att de bevittnat brott, berättar han.

– Det är till exempel nio procent färre nu än för fem år sedan som tror att de skulle få hjälp av en förbipasserande om de utsatts för ett rån på allmän plats. 

Det där hänger ju samman med hur man själv känner för att våga gripa in, och vad man då förväntar sig av andra, säger Johan Martinsson.

Den minskade benägenheten att ingripa när andra blir utsatta för brott, väcker funderingar om orsakerna bakom människors ändrade attityder. Upplever vi att riskerna för att utsättas för allvarligare brott är större än tidigare om de skulle ingripa?

Upplever man att att rättsvårdande myndigheter har misslyckats och lämnat över en allt för stor uppgift, i vanliga människors händer?

Finns det en uppfattning om att stödet från polis och andra rättsvårdande myndigheter är för dåligt, för den som väljer att ingripa och uppvisa civilkurage?

Polismyndigheten har haft en dålig vana av att skylla sina misslyckanden på vanliga människor och faktorer som ligger utanför myndighetens ansvar. 

Myndigheten kan välja att använda erfarenheterna från Demoskops undersökning på två sätt.

Man kan välja att skjuta bort ansvaret för människors förändrade attityder från den egna verksamheten genom att prata om ”destruktiva samhällstrender och tystnadskulturer” eller vända blicken inåt, ta ägarskap över frågan och leva upp till sitt myndighetsansvar. 

Om man väljer det förstnämnda alternativet innebär det att man sviker befolkningen och förlorar möjligheterna till att använda informationen för att utveckla den egna verksamheten. 

Om man väljer det andra alternativet finns möjligheter till metod- och kvalitetsutveckling vilket kan bidra till att förbättra myndighetens anseende och öka allmänhetens förtroende. 

Alla tjänar på ett samhälle med engagerade ansvarstagande medborgare. Om det ska vara möjligt behöver politiker och offentliga verksamheter agera som förebilder och ta sitt myndighetsansvar på allvar. 

En grupp som visat med tydlighet hur lite de egentligen bryr sig om denna fråga är Sverigedemokraterna. Partiet publicerade nyligen en kampanjfilm som innehåller material som är identiskt med de rasistiska filmklipp som sprids på olika sociala plattformar.

Filmklippen består ofta av korta filmsekvenser som visar personer med utländsk bakgrund, i situationer där de upplevs som hotfulla, våldsamma eller aggressiva.

Gemensamt för dessa klipp är att tittaren inte erbjuds några förklaringar eller information om det aktuella sammanhanget. Klippen är medvetet utformade för att smutskasta människor baserat på deras hudfärg och etnicitet.

I Sverigedemokraternas film får man se en person kasta en stol och skrika något till en annan person i en shopping-galleria, filmklippet efterföljs av pumpande musik och SD:s budskap om murar som ska hålla sådana människor som individen i filmen, borta från Sverige och Europa.

Personen som avporträtteras i Sverigedemokraternas film är en person som heter Alan Feily. Han är socialpedagog, lärare och nattvandrare i Husby. 

Anledningen till att Alan skriker i videon är att han försöker stoppa en psykotisk man som angriper en vakt med kniv. 

Historien börjar med att han besökte en av Stockholms gallerior inför ett möte med en skolklass. Under besöket i gallerian ser Alan hur en man drar fram en kniv och försökte hugga en ordningsvakt. 

Han beskriver att det utbröt kaos och många flydde i panik. Alan flyr inte, han går istället fram till gärningsmannen och försökte lugna ner situationen. Han berättar själv vad som händer efter det:

– Då kastar han en stol på mig, som hamnar vid sidan om mig, han kastar en ny, som jag parerar med armarna. 

I det läget tänker jag att ”Om jag inte gör någonting nu, så kommer någon råka illa ut. Han har en kniv, han är påverkad, det är barn i lokalen, folk springer för sina liv”.

Alan kastar tillbaka en stol och tillslut lyckas han, tillsammans med ordningsvakten, få stopp på knivmannen. Alan har hyllats efter ingripandet och vann årets Civilkuragepris som delas ut av programmet ”Efterlyst”.

I Sverigedemokraternas klipp har Alans handlingar tagits helt ur sitt sammanhang. Det enda man får se är hur Alan skriker på en annan person i en situation som upplevs som hotfull.

Alan kommenterar Sverigedemokraternas film med orden:

”De har tagit fem sekunder av händelseförloppet och hela videon är fyra minuter lång. De tänker väl att ”det här är en kille med invandrarbakgrund, låt oss ha kul på hans bekostnad för att locka väljare”.

Sverigedemokraterna har i efterhand ryckt på axlarna när de konfronterats med information om vad som egentligen sker i filmklippet.

Partiets handlingar bekräftar återigen att Sverigedemokraterna saknar intresse av att uppmuntra och stödja krafter som tar ett samhällsansvar och uppvisar civilkurage.

Det enda partiet är intresserat av är att måla upp en negativ bild av människor som har bakgrund från andra länder.

Många människor har ställt sig frågande till hur många exempel på avhumanisering av den del av Sveriges befolkning som har invandrarbakgrund som krävs, för att de andra Tidöpartierna ska säga att det får vara nog.

De andra Tidöpartierna har gång på gång visat att det tyvärr inte finns någon gräns. 

Tänk om företrädare för de andra Tidöpartierna hade en uns av det civilkurage Alan visade när han med fara för sitt eget liv agerade till förmån för andra människors liv och hälsa. Alan är bevisligen en hjälte.

Jag är övertygad om att det kommer en dag när hans barn kommer att se på sin pappa med stolthet och beundran.

Samtidigt undrar jag hur barnen till Tidöpartiernas företrädare, kommer betrakta sina föräldrar.

Deras föräldrar behövde aldrig riskera sitt liv och sin hälsa för att stoppa Sverigedemokraternas politiska inflytande, det enda de hade behövt göra var att ställa sig upp och säga ifrån.

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Anders Cardell växte upp i det lilla brukssamhället Hallstahammar och i stockholmsförorten Östberga.
Han blev anställd på Fryshuset i slutet på 80-talet där han arbetade fram till att Anders Carlberg gick bort 2013.
Anders har varit aktiv i olika former av ideell verksamhet parallellt med sitt ordinarie arbete. De senaste åren har varit starkt präglade av att han har blivit förälder:
– Jag skriver för att jag känner ett ansvar för att göra det jag kan, med de resurserna jag har, för att skapa ett bättre samhälle, säger Anders.
Anders Cardell är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.