Av Börje R P Carlsson 2025-12-29
Så står då Palmeutredningen återigen utan misstänkt men nu är ärendet i alla fall möjligt att öppnas upp igen utan att man behöver eliminera någon misstänkt. En viss turbulens kan dock skönjas men framförallt uppstår frågan om åklagare Krister Petersson verkligen handlat juridiskt korrekt.En åklagare får inte åtala för att i akt och mening presentera vad han har och därefter överlåta till tingsrätten att ta beslut och avgöra om åklagarens presentation räcker till fällande dom. Om åklagaren inte är övertygad om en fällande dom får han jobba vidare tills han får tillräckliga skäl till åtal. Alternativet är att lägga ner ärendet med något av de nedläggningsskäl som finns.
Krister Petersson lade ner ärendet med motiveringen misstänkt avliden. Själv sa han vid förra presskonferensen att om Skandiamannen inte avlidit hade han kunnat förhöra honom och eventuellt anhålla honom, han trodde dock inte att det skulle räcka till en fällande dom.
Nu är vi framme vid moment 22. Han kunde således inte åtala eftersom bevisningen var för svag, men kan en åklagare verkligen lägga ner en utredning med motiveringen misstänkt avliden om inte misstankarna ens räckt till ett åtal.
När åklagaren för fem år sedan skulle ”presentera den slutliga lösningen på Palmemordet”, blev min lilla artikel enligt följande:
Tappa inte tron på det svenska rättssamhället
Av Börje R P Carlsson 2020-06-11
Förväntningarna var stora och när presskonferensen började den 10 juni 2020 klockan 09.30 var spänningen på topp. Äntligen skulle vi, jag och hela världen, få reda på vad som hände för 34 år sedan, den 28 februari 1986 då Olof Palme sköts till döds.
Genomgången började med en kort inledning av åklagare Krister Petersson och redan efter några meningar började jag känna att detta inte var vad jag förväntade mig.
Sedan tog Hans Melander över och redan från första meningen förstod jag att inga bra svar skulle komma om vem som låg bakom mordet. Melander redogjorde för hur genomgången av handlingar, förhörsprotokoll och promemorior som skapats under 1986-1987 ledde fram till att Skandiamannen utkristalliserades och som den nuvarande Palmegruppen nu sade sig ”inte kunna komma runt”.
Det var uppenbart att de föredragande försökte skapa en plattform av förstående för att åhörarna skulle förstå deras resonemang. Jag kände hur missmod och besvikelse började ta överhanden.
Palmegruppen hade genom resonemang dragit slutsatser som får vara deras helt egna.
Trots total avsaknad av teknisk bevisning, inget DNA eller något anträffat vapen hade de kommit fram till att Skandiamannen var gärningsman. Inget nytt hade grävts fram och deras föredragning var av ungefär samma intresse och kvalité som de olika romaner som getts ut om Palmemordet.
Åklagaren ansåg att om Skandiamannen levt så skulle misstankarna ha varit så starka att han kunnat anhålla Skandiamannen och också fått denne häktad. Här hävdar jag att skulle en åklagare gått till domstol med detta upplägg hade han inte fått den misstänkte häktad.
Misstankegraden som den speglas i denna presskonferens skulle absolut ha nått upp till graden ”kan misstänkas” eller kanske rent av till ”skälig misstanke”, men inte en millimeter högre.
Jag trodde nog att Palmeutredningen skulle läggas ner som ”ej spaningsresultat”. Aldrig trodde jag att en person kunde hängas ut som en statsministermördare på dessa vaga grunder. Jag blir djupt upprörd över hela skeendet, men kanske mest besviken över vårt rättssamhälle som företräds av dessa aktörer.
Presskonferensen höll på i över en timma men inte en enda nyhet, mer än möjligen uppgiften om att de anträffade kulorna inte skulle gå att jämföra och binda till ett specifikt vapen. Detta borde ha varit känt långt tidigare och alla de insatser som slösats på att söka vapen hade kunnat besparas.
Sällan har väl ordspråket om tomma tunnor blivit bättre exemplifierat.
Palmemordet, oaktat att det nu skrivits av, kommer att leva vidare i den svenska folksjälen. Till de som tror på det svenska rättssamhället vill jag bara vädja, fortsätt tro på detta. Detta ärende får inte skapa grogrund för misstroende.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
—————————–
Idag
Trots att utredningen körts i botten finns det hopp. Själv håller jag tillsammans med en kamrat, Thomas Eriksson, att bearbeta Palmegruppen och förläggare. I Thomas handlingar har vi en misstänkt som är väl kvalificerad som mördare, som dessutom har erkänt mordet, samt hur detta exakt gått till både när det gäller vapenanskaffning och transport till och från mordplatsen.
Vårt material är ganska omfattande, men kräver trots det ett grundligt merarbete där bland annat flyktfordonet finns att säkra på en angiven plats.
Fortfarande finns många detaljer att gräva i och denna misstänktes erkännande är inget som den här misstänkte behövde använda för att få uppmärksamhet. Jag vet att det finns många erkännanden, men jag vet också att inget av dessa erkännanden kommer från en så väl kvalificerad och känd bandit.
Vapnet som kan ha använts kan ha två olika ursprung, varav det ena fortfarande kan vara spårbart eftersom det stulits i ett kassaskåp av en namngiven och hörd brottsling som dessutom fortfarande är i livet. Det andra vapnet kan eventuellt spåras via en efterlevande till ursprunglig ägare.
Så än är inte hoppet ute.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten »Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.