Ett 9/11 varje dag

USA och Israel har sedan dess har gjort sig skyldiga till ett 9/11 om dagen, på olika platser i världen.

Inget av USA och Israels massmord kommer få i närheten av den uppmärksamhet som 9/11 fick. Det är djupt orättvist och fullständigt oacceptabelt men samtidigt förståeligt. Människoliv värderas olika och mediers logik fungerar på det sättet.

Det har inte heller varit lätt för journalister och reportrar som velat skildra övergreppen som ägt rum. Reportrar som exempelvis försökt beskriva vad som ägt rum i Palestina de senaste åren, har blivit mördade av Israel och tystats med hjälp av olika restriktioner. Det har inte heller kunnat genomföras en utredning eller analys av det som ägt rum. Gaza är fortfarande hermetiskt tillslutet för omvärldens ögon.

Jag kommer ihåg vart jag befann mig när planen flög in i Twin towers. Jag var i ett av Rinkebyskolans uppehållsrum. I rummet fanns en storbilds-tv som visade internationella nyheter i realtid.

Rummet fylldes snabbt av elever men det var helt tyst, man kunde hört en knappnål falla. På tv:n kunde vi följa händelseutvecklingen. Man fick se hur människor kom springande från platsen där katastrofen inträffat.

Paniken i ögonen på människor som försökte fly och ta sig bort från de kollapsade och raserade höghusen. Människors ansikten och kläder var fulla med damm och smuts som blandats med tårar.

I katastrofplatsens omedelbara närhet kunde man se en mobilisering av brandmän och poliser som anvisade människor, bort från katastrofplatsen. Några kvarter bort fanns tryggheten, även om de som drabbats förmodligen inte vågade lita på det där och då.

Har ofta tänkt på hur det skulle vara att uppleva motsvarigheten till det som ägde rum under 9/11, en gång om dagen under mer än två års tid. Utan att det finns några trygga platser att söka skydd på.

Att vara skadad och lyckas ta sig till ett sjukhus för att sedan bli bombad igen, tack vare att angriparen medvetet riktar in sig på platser som människor söker sig till för vård.

Att oavbrutet höra drönare surra över ens huvud och inte veta om drönaren som befinner sig ovanför ens eget huvud, är bestyckad med sprängmedel som när som helst kan detonera.

Att ta sin tillflykt till tält gjorda av canvas, tunnare än människors hud, samtidigt som bomber av metall exploderar och sprider splitter i alla riktningar.

Att vara förälder till ett barn under dessa villkor.

Israel bombar för närvarande Iran, Syrien och Libanon. Den israeliska aggressionen har drivit flera miljoner människor på flykt. Samtidigt fortsätter mördandet I Gaza och andra delar av Palestina.

Israel har skapat ett 9/11 varje dag. Men offren kommer du inte höra talas om i filmer, poddar, nyhetsreportage, krönikor och böcker.

Hur kan vår regering vara passiva inför denna ofattbara och oförlåtliga politiska och humanitära tragedi?

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.