En fartblind tjuv

Året är 1997 och polismyndigheterna i riket hade precis genomgått en organisationsförändring till länsmyndigheter. Ett drygt hundratal polismyndigheter hade blivit 21. I Sörmland hade en länskriminalpolis bildats med grovabrottsrotlar, narkotikarotel och teknisk rotel, när ett väldigt speciellt fall hamnade på mitt bord.

    Sedan början av 80-talet hade jag jobbat med grova brott, under de sista 4-5 åren varit spaningschef. Skillnaden blev nu att mitt arbetsfält blev hela länet. Här upptäckte jag att produktiviteten gick ner eftersom tiden i bil, runt om i länet, ökade dramatiskt.

   I början av augusti fick jag besök av en hög chef på Securitas. Denne hade bekymmer med en väktare, Johan, som de misstänkte stal under sina ronder. Johan hade ett mycket udda efternamn. Securitaschefen visste att det fanns två poliser, i Eskilstuna, med samma efternamn. Detta medförde att han kontaktat länspolismästaren för att få råd.

   Denne skickade Securitaschefen till mig varmed jag upprättade en ganska intetsägande anmälan utan att någon misstänkt angavs och därefter såg till att ärendet hamnade på mitt bord. Under hela min tid som utredare hade jag ofta och gärna sugit åt mig lite udda ärenden och ärenden som hade förutsättningar att expandera. Här insåg jag att det var nödvändigt med viss försiktighet för min första kontroll visade att väktaren och de två poliserna var halvbröder.

   Min första åtgärd var att få spanare från annat län att spana på den misstänkte väktaren. Redan första kvällen, en måndag, kunde de se hur Johan, i samband med att ett stort COOP-varuhus stängdes, vid en bakdörr ställde ut föremål som han strax efter hämtade i sitt tjänstefordon.

   Johan skuggades ända hem till bostaden där han iakttogs när han lastade in föremålen i garaget. Spanarna var eld och lågor och ville att vi skulle slå till mot väktaren. Jag förklarade att jag inte ville göra något denna gång utan beslutade att spanarna även nästa natt skulle spana på väktaren. Denna gång visste de ju hur han betedde sig och därför ville jag ha hela stölden inspelad på video.

   Nästa kväll, tisdag, kunde spanarna filma hur väktaren stal och återigen körde hem tjuvgodset till sin bostad med Securitasfordonet. Spanarna var återigen tända på att slå till men jag var ståndaktig och sa att jag ville vänta till dagen därpå. Jag ville inte riskera att en jourhavande åklagare skulle sätta sig på tvären och ville därför vänta till åklagar-kammaren i Eskilstuna öppnade.

   Jag fick en åklagare lottad på ärendet och förklarade för denne hur jag tänkt mig ett passande upplägg. Jag fick de beslut jag ville ha samt ett löfte om lite tid om väktaren skulle trilskas.

   Jag trummade, på onsdagen, ihop ett gäng poliser för att genomföra hämtning av väktaren samt dennes hustru. Därefter skulle en husrannsakan ske.

   När vi kommer till väktarens villa står denna tom och olåst. Kaffebryggaren stod på och jag tänkte ”djävlar nu har det gått brand i ärendet”. Husrannsakan påbörjades och du milde tid så mycket gods som hittades. Vi fick hyra in två små lastbilar och ett släp. Jag fick mer personal till hjälp för att köra in och förteckna beslag.

   Mitt i allt kommer väktaren hem. Han tycktes inte bli förvånad över vår närvaro utan betedde sig som om vi var välkomna gäster.

   Jag tog med väktaren till polisstation och höll ett kort förhör med honom. Han förnekade att han någonsin skulle ha stulit något. Förhöret pågick en stund utan att positionerna förändrades. Jag kom med frågor medan Johan nekade och bedyrade sin oskuld.

– Hördu Johan, jag har ju hunnit titta lite på dig och omständigheterna omkring dig, klargjorde jag. Jag kommer att granska din ekonomi för jag påstår att din ekonomi inte stämmer. Jag kommer att gräva en del för att klarlägga det.

Johan for plötsligt upp, mycket upprörd.

– Nej för fan, jag förstår precis vart du vill komma men blanda inte in mig i det där.

– Vart vill jag komma?

– Du tror att jag gjort Parken Zoo men det har jag inte utan du är fullständigt fel ute.

– Vi får väl se.

– Jamen, det är ju bara…

   Johan stod upp igen och nu rullade han sina fingrar mot skrivbordet på samma sätt som görs när man säkrar fingeravtryck på misstänkta.

– Vad betyder det där? frågade jag och låtsades inte förstå.

– Jamen, ni har ju säkrat fingeravtryck från en misstänkt. Det är bara att kontrollera mina fingrar så ser ni att jag inte haft med den stölden att göra.

– Dom där djävla avtrycken kan väl vem som helst ha satt. Det finns väl inget som säger att det är tjuvens.

   Jag tycktes inte alls intresserad av Johans fingrar och mitt ointresse tycktes skaka om honom ordentligt och luften gick liksom ur honom.

– Jamen Parken Zoo har jag inte med att göra, jag hade ju dessutom semester när det skedde så jag kan inte haft med det att göra.

– Vi får se.

– Det ska du veta, att kan du få dit mig för Parken Zoo så är du djävligt duktig.

– Som sagt, vi får se. Nu kommer jag att ringa till åklagaren och föreslå att du ska anhållas. Om hon anhåller dig så kommer du alldeles strax att transporteras till häktet i Västerås för vi vill inte ha dig här i polishuset.

   Med dessa ord låstes Johan in i en arrest och åklagaren kontaktades. Johan anhölls och transporterades till Västerås. Jag vågade inte ha honom i Eskilstunapolisens arrester.

   Nästa förhör, inträffade på torsdagen, och efter diverse pennfäktning medgav Johan de två stölder som iakttagits av spanarna. Han hävdade att detta var de enda stölder han gjort. Jag talade om för honom att jag inte trodde honom med tanke på allt anträffat gods.

   Han ville att jag skulle fråga honom om specifikt gods där jag misstänkte att godset var stulet. Jag hade då knappt hunnit se godset och hade heller ingen förteckning över beslaget. Men jag mindes en ganska fin stereo som jag reagerat över.

   Jag frågade honom om denna. Johan brusade upp och sa att detta var hans present till hustrun när hon fyllde 30 år. Johan tyckte att det var väl inget konstigt att ge sin hustru en present. Hon hade om jag minns rätt fyllt 30 år ett par månader tidigare. Jag höll med Johan att det var väl ingen konstig present att ge sin hustru under förutsättning att han kunde visa kvitto eller garantisedel. Johan tittade på mig en kort stund varefter han började gråta och sa:

– Vad är jag för en djävla karl som ger min hustru en stulen stereo som födelsedagspresent.

   Med detta var isen bruten och Johan började erkänna ett antal grova stölder. Efter ungefär 20-25 stölder var det stopp och han kunde/ville inte komma ihåg några fler stölder. Förhöret avslutades och Johan återfördes till sin cell i Västerås.

   Dagen efter förtecknades beslaget och en häktningspromemoria upprättades. På lördagen, skulle det hållas häktningsförhandling vid Eskilstuna tingsrätt. Inför denna förhandling hade jag begärt att få Johan transporterad till Eskilstuna tidigt så det skulle finnas utrymme att hålla ytterligare ett förhör innan häktningsförhandlingen.

   Jag ville inför häktningen känna på Johan och återigen föra två stölder på Parken Zoo in i utredningen. Parken Zoo i Eskilstuna hade något år tidigare haft två stölder ur ett kassaskåp. Vid det första tillfället stals cirka 40 tusen kronor och vid det andra tillfället stals en knappt halv miljon kronor ur skåpet.

   Vid det här tillfället hade Gyllene Tider uppträtt i parken och det var biljettintäkterna som stals. Johan hade haft semester vid tillfället. Det var dessa stölder som jag haft i tankarna när jag i förra förhöret sagt att Johans ekonomi inte stämde. Min taktik var att Johan först skulle konfronteras med den mindre stölden och därefter med den större.

   Så jag sa till Johan att jag nu inför häktningen ville prata om penningstölden i Parken Zoo. Efter några små invändningar började Johan berätta att han under en rond funnit en nyckel som gick till Parken Zoos lokaler. Denna tog han hand om. Vid en senare rond hittade han också en nyckel till ett kassaskåp. Han provade och fann att nyckeln passade. Nu hade han således nycklar till både lokaler och kassaskåp. Larmkoderna kunde han ju redan genom sitt jobb.

   Johan erkände först stölden av den stora summan och erkände strax efter också när han stal den lägre summan ur kassaskåpet. Jag frågade honom, för klarhetens skull:

– Du har alltså vid två tillfällen stulit pengar ur det där kassaskåpet?

   Johan svarade att han vid tre tillfällen stulit pengar ur kassaskåpet. Första gången stal han cirka 10 000 kronor i 10-kronorsmynt. Därefter den mindre summan för att på semestern ta den större summan.

   Vid häktningsförhandlingen ansåg Johans försvarare att Johans erkännande av samtliga stölder, nu cirka 30-40 stölder, borde föranleda att Johan kunde slippa häktning, eftersom hans erkännande gjorde att han inte längre varken kunde eller ville försvåra utredningen.

   Johan blev ändå häktad och när utredningen var klar kunde delar av det beslagtagna godset bindas till 654 grova stölder vilka Johan erkände. Han hade ett alldeles fantastiskt minne och kunde till varje erkännande lägga detaljer som styrkte hans erkännande. Till dessa brott kom vapenbrott och brott mot alkohollagen. När Johan erkände de olika brotten framkom att han nog blivit fartblind efter de första stölderna när han upptäckte hur lätt och ofarligt det var att stjäla.

   Johan berättade också om hur hans närmaste chef på Securitas beställde varor av honom. Bland annat en bärbar dator där hans beställande chef väntade utanför Högskolan medan Johan var inne och stal datorn. Ytterligare en väktare var oärlig och sammanlagt fick tre väktare sparken.

   Johan fick i tingsrätten 5,5 års fängelse. Han överklagade och ville ha ett kortare straff. Hovrätten sänkte till 3,5 års fängelse. Av denna tid avtjänades lite drygt två år och det betyder att Johan satt ungefär en dag för varje grov stöld.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.