När poliser stjäl

Av Börje R P Carlsson 2019-12-05

Poliser anträffar ofta gods som kan vara misstänkt åtkommet genom brott. Om det inte går att spåra godset, vilket ofta sker, ska godset tillbaka till den det togs hos om denne gör anspråk på godset. Att inte kräva godset åter kan nästan tolkas som ett halvt erkännande att det är åtkommet genom brott.

   Om inte godset krävs åter skall det försäljas eller förverkas. Vid ett antal tillfällen kan gods, oftast verktyg, anträffas där godset sannolikt använts vid olika brott eller kommer att användas för planerade brott.

   Också detta gods kan tas i beslag tillsammans med en promemoria om misstankarna eller en anmälan om förberedelse till vanligtvis grov stöld. Det ska behandlas på ett korrekt sätt inom ett regelverk.

   I region Väst finns tydligen ett tredje tillvägagångssätt där det misstänkta godset, utan att ha tagits i beslag, hamnar i en låda där vissa poliser förser sig med det de behöver.

   Här finns, enligt vissa meddelanden, olika reaktioner på det anträffade. För en polis var det tydligen rena julafton när han hittade en tigersåg värd flera tusen kronor. En annan polis ”paxade” för nästa mutterdragare.

   Så här ska det alltså inte gå till men eftersom inger ser, ingen hör, ingen säger något och tydligen kan något och då kan det bli så här. En polischef i region Väst säger:

– Inga interna stölder har skett i Göteborgs polishus.

   Polischefen T S hävdar således att inga stölder har skett i polishuset. Två saker slår mig med detta yttrande. En polis kan mycket väl vara både blind och döv men trots det ha en arbetsledande ställning.

   Hans svar kan ju också vara en tolkning av hans uppfattning av vad som sker. Han kan ju ha uppfattningen att förmögenhetsöverföringen skedde redan på gatan där tigersågen rent formellt bytte ägare men att tillägnandets slutfas skedde i den verktygslåda som myndigheten tydligen tillhandahåller sina anställda.

   Då kanske man med god vilja kan hävda att inga stölder har skett hos polisen. Jag undrar dock hur han tolkar den beställning som en polis gjort när denna ”paxade” för en mutterdragare om en sådan dök upp.

    Eller man kanske inte passivt väntade på en sådan utan aktivt sökte mutterdragaren redan på gatan i stoppade bilar. Kan det vara så? I så fall är det alldeles för djävligt. Har det funnits fler slika beställningar?

   Det må vara hur som helst med detta men T S ”klarsynthet” förklarar varför polisen klarar upp så få brott eftersom han tydligen inte ser brotten ens när de sker i hans ”tjänstelokal”. Ska Polismyndigheten ha sådana chefer?

   Tydligen finns det också poliser i chefsställning som kompletterar sitt verktygsinnehav på polisstationen och uppenbarligen finns det ännu högre chefer som känner till detta och utan att åtgärda låter det fortgå. Ska polisen ha sådana chefer och vad leder detta i slutändan till?

   Detta är något som måste klarläggas i detalj annars kommer förtroendet för polisen att minska ytterligare. Kanske det också är dags att koppla in Skatteverket eftersom detta ser ut att kunna vara en beskattningsbar löneförmån för vissa poliser.

   Jag är fullständigt övertygad om att de flesta poliserna i region Väst varken stjäl eller ”lånar” verktyg i denna låda men därför finns det ännu större anledning att reda ut vad som hänt och att de som har långa fingrar får en smäll på dessa. Men detta är förmodligen en utopi och utredningen kommer sannolikt ända i att ”brott kan ej styrkas”. Det vill säga som vanligt.

   För 15–20 år sedan, medan jag fortfarande arbetade som polis, stod Göteborgspolisen högt i kurs. De var oerhört kompetenta och framgångsrika och då brukade poliser ibland skoja om Göteborgspolisen och fråga om de hade någon egen rättegångsbalk. Detta just på grund av hur framgångsrika de då var.

   Idag vågar man nog inte skoja och fråga om de har en egen rättegångsbalk eftersom det i dag är uppenbart att så är fallet i varje fall då det gäller beslag av brottsverktyg och förverkandet av dessa verktyg.

   Jag vädjar till internutredarna (egentligen ett konstigt ord) att inte ta lättvindigt på detta ärende för kan man inte lite på polisen – vem ska man då lita på?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.