Svensk mästare i resningar

De flesta advokater får aldrig igenom en resning i Högsta Domstolen. Några få lyckas en gång och ännu färre två gånger. Thomas Olsson har hitintills fått igenom fem resningar – och fler är på gång. Allt talar för att han inom några år är den i världen som har fått igenom flest resningar. Han är alltså en blivande världsmästare. Och som sådan kommer han sannolikt att hamna i Guinness Book of Records.

 

När det händer någon gång att en person som är dömd för ett grovt brott får resning i Högsta domstolen och fallet därmed ska gå en ny runda i domstol, innebär det oftast att den dömde blir frikänd. Fallet blir då alltid uppmärksammat i medierna och advokaten ifråga som fick igenom resningen – glömmer det aldrig.

Sexistiskt

När vi sätter oss ner på Thomas Olssons kontor ser jag att han har samma system här som i det förra kontoret som låg några kvarter bort. En stor del av golvet är täckt av pärmar och mappar med domar och förundersökningar.Ytligt sett kan det förefalla slarvigt och dåligt organiserat men så är det inte. Jag vet, för jag har genom åren haft en hel del att göra med Thomas. Dels i form av konkreta fall där han varit advokat och jag har skrivit artiklar och böcker eller gjort ut tv-program om fallet. Och dels genom att han varit med i rättegångsprogram som jag producerat. Sammanfattningen av den erfarenheten är att Thomas Olsson har koll – stenkoll. Och är man oenig med honom, vilket jag varit ibland, så är han en jävel på att argumentera.

Nu inför intervjun tycker han att det där med svensk mästare i antalet resningar låter lite sexistiskt. Och att jag därför borde skriva ut det i sin helhet: resningsansökningar som har gått igenom. Eller på juristsvenska: Resningsansökningar som har beviljats. Men det kan han glömma.

Thomas Quick

Thomas Olsson har blivit mest uppmärksammad för att han numer är Thomas Quicks advokat och hitintills har fått igenom fyra resningar för Quick. Vilka dock inte resulterade i några nya rättegångar eftersom åklagaren lagt sig platt. Några år tidigare fick Thomas igenom en resning och därmed blev en pappa frikänd som suttit dömd för sexuella övergrep på sin dotter. Det har blivit känt som ”fallet Bo”.
Därmed är Thomas Olsson uppe i fem fall.

Guinness rekordbok

För ytterligare ett fall, fallet Johan, är resningsansökan inlämnad. Om även den går igenom, och ingenting tyder på motsatsen, så blir det därmed sex fall.

Stockholmskille

Thomas Olsson är uppväxt i Vasastan i Stockholm men tillbringade en stor del av barndomen hängande på Folkungagatan på Södermalm, där farmor bodde i 84:an. Och det hörs när man pratar med honom. Han är faktiskt den enda jurist jag träffat på under de dryga 30 år jag arbetat med de här frågorna som låter lite som en söderkis.

Undrar hur åklagare, domare och andra jurister reagerar på det, tänker jag när vi sitter och pratar. Leder det kanske till tankar om att ”han är inte en av oss”? Det ligger kanske något i det.
– Farmor var en fattig piga som bodde i en etta, berättar Thomas. Södermalm var ju på den tiden ett fattigområde där ungarna sprang barfota. Men pappa studerade vidare till läkare och gjorde ju därmed en klassresa.

Efter fyraårigt tekniskt gymnasium började Thomas läsa matematik på universitetet innan han började plugga juridik.
– Och parallellt med det läste jag filosofi.
– Varför valde du att bli brottmålsadvokat?
– Jag känner mer samhörighet med dom människor man försvarar som brottmålsadvokat än med dom man representerar som affärsjurist. Jag tycker enkelt uttryckt att det ska vara rättvist. Och dom som har störst behov av denna rättvisa är dom som har minst möjlighet att hävda sin egen rätt. Jag har helt enkelt större samhörighetskänsla med dom som är underdogs.

– Och sedan är det tre till som ska lämnas in, säger Thomas. Så det blir nio innan det är klart.
– Och då är du med god marginal världsmästare.
– Ja, efter vad jag fått fram så är det ingen som fått igenom så många.
– Och därmed hamnar du i Guinness rekordbok?
– Ja, det blir väl så, säger Thomas och skrattar lite generat.
– Du skrattar men om vi hoppar över all svensk blygsamhet så skulle väl inte det vara så dumt?
– Nej, för fan. Det skulle vara lite av en pojkdröm att hitta sig själv där.
– Nu har du ju medvind vad gäller Quick men så var det väl inte från början?
– Nej, tvärtom. Hannes Råstam som gjorde tre dokumentärer och jag blev ju framställda som konspiratörer. Etablissemanget var ju definitivt inte på vår sida. Vi blev angripna av Advokatsamfundets generalsekreterare och andra. Det påstods att vi bedrev en medial rättscirkus. Och journalister i DN tyckte att man borde granska Hannes och mig istället för Quickärendet.

De sista fallen

– Om jag hade varit i dina kläder skulle jag naturligtvis ha börjat med dom fall som var mest klara vad gäller Quick. Och därför undrar jag hur det kommer att se ut när du lämnar in dom två sista resningsansökningarna? Hur mycket har du egentligen på fötterna då?
Thomas Olsson skrattar godmodigt:
– Du behöver inte oroa dig, säger han leende. När man vänder på stenarna så visar det sig i fall efter fall att det som han dömts på inte stämmer. Att det finns material som motsäger den utredning som legat till grund för de fällande domar, men som inte domstolarna fått ta del av. Så när vi kommer till det sista ärendet så kommer det att se ut som de första.
– Jag tillhörde dom som var skeptiska när ni började dra upp dom här fallen. Och det berodde på att jag hade läst några av domarna och där framstod det som om han inte alls bara var dömd på vad han själv hade erkänt.
– Det har jag full förståelse för. Journalister ska naturligtvis vara skeptiska. Och när jag läste domarna första gången så tänkte även jag att han måste vara skyldig. Men sedan visade det sig när man granskade det närmare att det inte var så. Vi började med att tränga ner i ett ärende till sista kommatecknet och kom då fram till att ingenting stämde. Och på den vägen är det.

Annan mördare

När någon blir felaktigt dömd för ett mord så innebär det naturligtvis att det inte längre pågår någon mordutredning. En person är dömd för mordet och därmed är det ett avslutat fall och polisen har annat att ägna sig åt. Innebär då det här att för varje fall som Quick blir friad från så finns det någon därute som har anledning att börja oroa sig för att polisen ska knacka på dörren en dag?
– Ja, i princip är det så, säger Thomas Olsson. Men i ett fall är det troligen inte fråga om mord, utan handlar nog en berusad person som hade somnat ute i skogen och frusit ihjäl. Det finns inte en enda skada på skelettet när man hittar det 15 år senare.
– Så du menar att där är Quick troligen dömd för ett mord som inte är ett mord?
– Ja, där ingenting tyder på att ett brott har begåtts. Men det finns också fall där det sannolikt handlar om att någon har bragts om livet men som polisen inte gått vidare med eftersom Quick har dömts. Men där fallen nu är preskriberade.

Konsekvenser av oskyldigt dömda

Totala rättshaverier av det slag som det handlar om med Quick får därmed ett antal konsekvenser:
En oskyldig person blir stämplad som mördare och inlåst år efter år.
Anhöriga till brottsoffret får aldrig klarhet i vad som egentligen hände.
Mördaren finns någonstans där ute bland allmänheten och behöver inte oroa sig så länge någon annan är dömd för mordet.
Till slut blir fallet preskriberat och därmed ouppklarat. Och mördaren kan helt sluta oroa sig för att polisen en dag ska komma och söka honom eller henne.

Falska erkännanden

Den forskning som finns om falska felaktiga erkännanden, som det handlar om med Quick, visar på ett antal förutsättningar för sådana erkännanden. Det handlar ofta om en viss förhörsteknik och att den som erkänner till slut kan bli övertygad om att han är skyldig trots att han inte är det. Och i det läget ges han en utväg i form av att det antyds att det kanske inte var mord utan dråp, eller självförsvar, för att därmed få fram ett erkännande.
– Det som är unikt med Quick är att han erkänner hela vägen för att bli dömd, säger Thomas. Han gör det i såväl förhören, som vid rekonstruktionerna och vid rättegångarna. Och han är så neddrogad och långt ifrån verkligheten att han inte inser konsekvenserna. Men genom erkännandena får han tillgång till total uppmärksamhet i form av terapi, psykologkontakter, journalistmöten och så vidare. Och inte minst, fri tillgång till knark som han är beroende av.
Motorn i Quicks tillvaro blir därmed att han fortsätter att erkänna nya mord och blir dömd för dessa, menar Thomas Olsson. Och varje gång blir han på nytt dömd till rättspsykiatrisk vård:
– Så ingenting förändras för honom. Ingenting blir sämre av hans erkännanden, säger Thomas. På kort sikt, vilket alltid är missbrukarens perspektiv, blir det här en vinst för honom.
– Och det blir det väl också för poliserna och åklagaren?
– Ja, självklart. Det blir det naturligtvis.

Rinkebymordet

Jurister som varit med ett tag och arbetat med brottmål, brukar ofta ha något fall som de inte riktigt kan släppa. Som de går och funderar på. Och undrar hur det kunde bli som det blev. Så min avslutande fråga till Thomas Olsson blir om han har något sådant fall?
– Ja, Rinkebymordet, säger han. Det glömmer jag aldrig. Jag tänker inte på det varje dag men av och till.
Det handlade om att en 16-årig kille sköts ihjäl i Rinkeby tunnelbana några minuter före midnatt den 26 februari 2002. Han som sköt, Orhan Yildiz, var 17 år. Han och hans två bröder, Önder och Özkan, och en kusin, dömdes för mordet. Orhan och den jämnårige kusinen erkände med tiden att de var där och att det var Orhan som sköt. Men Thomas Olsson menar att något blev väldigt fel när de två äldre bröderna Önder och Özkan dömdes för att ha varit med på platsen och därmed ansågs vara delaktiga i mordet. Özkan var den ende av dem som hade fyllt 21 år och blev därmed dömd till livstids fängelse, vilket han fortfarande avtjänar.
Jag bär också med mig det där fallet. Skrev en bok om det tillsammans med Christian Holmén, boken Tre bröder, där vi hävdar att Önder och Özkan är oskyldiga. Att de befann sig 17 mil därifrån, i Gävle, när skotten avlossades i Rinkeby tunnelbanehall. Och jag är lika övertygad om det idag som jag var då.
Tomas Olsson uttrycker det så här när vi nu sitter på hans kontor:
– Den domen var nog en av dom tyngsta bördorna som lagts på mig under hela min yrkesutövning. Det fanns inga bevis till grund för den fällande domen. Det är så skandalöst så jag saknar ord för det. Dagen då den domen kom förlorade jag min oskuld och insåg att det här systemet är långt ifrån fulländat.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.