Snabb lösning på stort problem

De senaste tio åren har det diskuterats vad vi ska göra åt det nuvarande resningsförfarandet. De flesta tycks vara överens om att något måste göras. Men inget händer.

Vi kommer här på Para§raf att i ett antal artiklar belysa det här och vilken kritik det finns mot den nuvarande ordningen. Vi börjar idag med Maria-Kaisa Jurvas redogörelse över hur det fungerar just nu. Nästa artikel kommer på måndag.

En lösning på kort sikt

Med jämna mellanrum händer det: någon har begärt resning i Högsta domstolen och får avslag. Men justitieråden är inte eniga. Utan med tre röster mot två, eller fyra mot en, får personen ifråga avslag. Det kan handla om en livstidsdömd eller någon som kanske är dömd till 10-12 års fängelse.

Är han eller hon oskyldig är det här den chans personen har att få en ny rättegång – och att därmed få upprättelse. 

I många sammanhang i vårt demokratiska samhälle i övrigt räcker det inte med en enkel majoritet vid en omröstning. Ibland måste det till två tredjedels- eller tre fjärdedels majoritet. Och ibland klargör stadgarna att vid vissa beslut måste man vara helt enig för att beslutet ifråga ska vara giltigt.

Varför inte då göra så här när det gäller Högsta domstolens beslut i fråga om resningar: Ändra reglerna så att de fem justitiråden måste vara eniga för att kunna avslå en resningsansökan. Något de oftast ändå är – men inte alltid.

Om ett eller två av justitieråden, alltså landets högsta domare, anser att någon bör få resning så ska det räcka. Ett sånt beslut innebär inte att någon släpps ut ur något fängelse, utan bara att fallet ska granskas en gång till i en ny rättegång.

En sådan här ändring kan snabbt genomföras, och under tiden den är i bruk kan berörda utreda hur resningsförfarandet ska vara organsierat i Sverige.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.