Kärleksfritagningen

Allt är tillåtet i kärlekens namn. Det ansåg den fängslade Michel Vaujours fru, Nadine, som lärde sig att flyga en helikopter för att hjälpa sin älskade att rymma.

Michel Vaujour föddes den 16 januari 1951 i Frankrike. Tre år senare kom Nadine till världen. Men deras vägar skulle inte komma att korsas förrän på 1980-talet och vid det laget var Michel inte längre lika oskyldig som ett spädbarn.

Tillverkade en pistolattrapp av tvål

Redan som 19-åring dömdes Michel till 30 månaders fängelsestraff för bilstöld och olovlig körning. Strax efter sin frigivning dömdes han på nytt, denna gång för grovt rån och för att ännu en gång ha kört bil utan körkort. Under sitt andra fängelsestraff rymde han två gånger, men tiden i frihet blev alltid kortvarig. Det hindrade dock inte Michel från att försöka på nytt.
Inför sin tredje rymning lät han tillverka en pistol av tvål som han färgade svart. Han väntade sedan tills det blev dags för domstolsförhandling och tog domaren som gisslan med hjälp av det ofarliga vapnet. Väl i frihet stötte han på sin gamla cellkamrat, Gilles, som också var på rymmen. Tillsammans sökte de upp Gilles syster som bodde med sin mor. Systern, Nadine, föll för Michel i samma ögonblick de båda sågs och med broderns välsignelse blev de två snabbt ett par.

Vägrade ge upp det kriminella livet

Nadine var då bara 25 år gammal och ensamstående mor till ett barn från ett tidigare förhållande. Hon hade en anställning som sekreterare på ett tryckeri, men gav upp både sitt arbete och tidigare liv för Michel. Ovetande om vad hon gav sig in i slog hon följe med sin nya förälskelse. Det unga paret gjorde sitt bästa för att leva ett vanligt familjeliv trots att Michel fortfarande var på rymmen och ofta försvann hemifrån flera dagar i taget. Nadine var inte dummare än att hon förstod att hennes sambo begick nya rån. Till och med när de var ute och promenerade på stan kunde han stanna upp vid banker för att kontrollera deras säkerhetsrutiner. Men trots det planerade de för ett långt och lyckligt liv tillsammans. Nadine blev gravid och paret köpte en bondgård med tre hästar utanför den lilla staden Drôme. Hon försökte övertala sin make att ge upp den kriminella banan, men förgäves.

Hela familjen greps

Det dröjde dock inte länge förrän Michel greps, misstänkt för väpnat rån och mord. I samband med rånet hade nämligen en väktare skjutits till döds och polisen hade starka bevis för att det var Michel som var den skyldige. Även Nadines mor och den höggravida Nadine själv blev gripna, bägge misstänkta för medhjälp. Under häktningstiden ansökte paret om att få gifta sig och deras ansökan beviljades. Den 27 maj 1982 vigdes Michel och Nadine på säkerhetsanstalten Fresnes. Samma dag beordrade domaren i målet att Nadine skulle släppas ut eftersom det inte fanns några bevis mot henne, detsamma gällde hennes mor. Då hade hon varit häktad i åtta månader och dessutom fött parets första barn, en dotter, under denna tid. De flesta hade i den situationen funderat över sina val i livet och lämnat sin man, men Nadine var inte redo att vända ryggen åt sin älskade. Tiden som häktad hade tvärtom fått henne att förstå honom bättre och trots att de hölls fysiskt åtskilda stod de två varandra närmare än någonsin.

Lärde sig flyga en helikopter

När Michel bad om Nadines hjälp med att lämna meddelanden till personer på utsidan som kunde hjälpa honom att organisera en rymning tvekade hon aldrig. Tvärtom så erbjöd hon sig att aktivt hjälpa till, istället för att bara agera budbärare. Men när hon fick höra att planen gick ut på att ta en helikopterpilot som gisslan protesterade hon. Enligt hennes mening fanns det ingen anledning att använda hot och våld när hon själv kunde lära sig att flyga en helikopter. Nadine började därför ta flyglektioner.
Under tiden som utbildningen till helikopterpilot pågick muckade brodern Gilles från sitt senaste fängelsestraff. Till en början gick allting bra för honom eftersom han hade ett starkt stöd från Nadine och sin mor, men Gilles klarade inte av att leva ett hederligt liv. I samband med ett misslyckat rån blev han ihjälskjuten. Nadine drömde mardrömmar och var orolig inför den kommande fritagningen, men hon tvingade sig själv att genomgå utbildningen – allt för att hålla löftet till sin man.

/wp-content/uploads/content/utblick/karleks-fritagningen/174606_366_190.jpg

Flög över fängelsemuren

Dagen före fritagningen skickade hon ett kodat meddelande till sin make genom ett radioprogram som riktade sig till fångar. På måndagen den 26 maj 1986 var det äntligen dags och iklädd en khakifärgad dräkt hyrde Nadine en helikopter som hon flög in över rastgården på anstalten Sante. Hon medförde en plastpistol till sin make och en attrapp av ett maskingevär åt sig själv. Tanken med att använda falska vapen istället för riktiga var att på detta sätt undvika blodsutgjutelse och Michel tvingades acceptera upplägget. När väl helikoptern hovrade ovanför rastgården klättrade Michel in i den och tillsammans flög de över fängelsemuren. Men trots de enorma ansträngningar som Nadine hade lagt på att lära sig flyga en helikopter, hade hon inte funderat närmare på hur de skulle klara sig. Utan någon aning om var de skulle ta vägen landade det paret på gräsmattan till ett universitetscampus. De hade bara 2 000 franc på fickan och insåg snabbt att hela landets poliskår letade efter dem. De höll sig undan i fyra månader och Nadine blev havande med ännu ett barn. Michel, som till varje pris ville försörja sin familj, valde att återgå till det han kunde bäst: att begå grova rån. Men den här gången gick allting snett och han blev skjuten i huvudet. Kulan skadade hans hjärna och orsakade en halvsidig förlamning, vilket naturligtvis gjorde Michel till ett lätt byte för polisen. Han överlevde sina skador, men blev återigen fängslad. Detsamma gällde för Nadine som kom att spendera 18 månader bakom galler för sin delaktighet i fritagningen. Hennes andra barn med Michel föddes därmed också innanför murarna.

Fick nog

När hon väl frigavs var det till ett dystert öde som ensamstående trebarnsmor i ett nedgånget bostadsområde. Hon jobbade hela veckorna och på helgerna åkte hon hundratals kilometer i sin gamla bil för att besöka Michel på anstalten. Han bad henne om hjälp med att organisera ytterligare en fritagning, men vid det laget hade Nadine fått nog och vägrade. Hennes uppgift var att uppfostra barnen och hans att komma ut ur fängelset, men denna gång genom att bli frisläppt istället för att rymma. Detta var början till slutet på kärlekssagan och Nadine prioriterade nu sitt och sina barns liv, även om hon fortfarande var gift.

Planerade en ny helikopterrymning

Nadine sålde rättigheterna till sin historia och fick på detta sätt några hundratusen franc som hon använde för att köpa ett hus. Hennes biografi, La fille de l’air (Flickan från luften), släpptes 1989 och tre år senare kom även en film med samma namn. Såväl boken som filmen var framgångsrika eftersom de byggde på en historia som innehöll spänning, kärlek, våld, brott och framförallt en skildring av människans desperata behov av frihet.
De sista känslor som Nadine hade för Michel försvann när hon 1993 upptäckte att han hade en annan kvinna. Michel hade under tiden i fängelse kommit att lära känna Jamila som arbetade för en frivilligorganisation vars medlemmar kämpade för fångars rättigheter i samhället. Jamila lät sig övertalas av Michel till att förbereda en ny flykt, även denna med helikopter, men projektet kvävdes redan i sin linda eftersom myndigheterna upptäckte vad som var på gång.

Kämpade till sig ett vanligt liv

För Nadines del var förhållandet med Michel nu ett avslutat kapitel och hon ägnade all sin tid och ork åt sina barn. Hon arbetade som sekreterare och fick kämpa hårt för att komma tillbaka till något som liknade ett ”vanligt liv”. Men allt gick bra och år 2001 lyckades hon även ta en universitetsexamen. Två år därefter blev Michel villkorligt frigiven i förtid. Han hade då befunnit sig sammanlagt 16 år innanför murarna, vilket är det längsta någon fransk fånge har suttit inspärrad i modern tid. Men de två hittade aldrig tillbaka till varandra igen.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.