Utanför mitt galler

Under flera år har jag nu haft samma vy från min cell. En vy som ger perspektiv på livet.

Juli. Sommaren har äntligen kommit med lite värme – på gott och ont. Skönt att solen äntligen har intagit sin rättmätige plats och med tydlighet klargör vilken årstid det är.

Jobbigt är att det blir så varmt i bostadsrummet. Mina sju kvadratmeter blir som en bastu vilket gör att sömnen inte alltid är den bästa.

Kisar ut genom mitt cellfönster. Värmande strålar tränger sig igenom pansarglaset och faller på mitt ansikte. En grådaskig mur, med mossa som växer på dess rundade topp, dominerar vyn. Ett grönt Gunnebostängsel med taggtråd syns också, ännu en ständig påminnelse om var jag befinner mig.

Min enda respit när jag tittar ut är den lilla del av himlavalvet som är synlig ovanför det mossbeklädda krönet. Ett par ensamma moln driver förbi, som segelbåtar på ett stilla hav. En vacker inramning till annars deprimerande förhållanden. Godhet och ondska. Svart och vit. Glädje och sorg. Utsikten från min cell visar att ett mynt alltid har två sidor, även med en hög mur som tornar upp och håller mig på min plats, så finns hopp – där uppe i det blå.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.